2017 står biståndsnivåerna stilla och majoriteten av EU:s medlemmar drar ner på sitt bistånd – Sverige undantaget. EU har som mål att 0,7 procent av BNI ska gå till bistånd, men 2017 kom man bara upp till 0,49 procent, en minskning jämfört med året innan. Med dagens takt skulle dröja ända till 2057 innan EU når sitt biståndsmål.
Det är särskilt biståndet till de som behöver det mest – länderna med mest utbredd fattigdom – som inte levereras. Detta rimmar illa med principen om att ingen ska lämnas utanför – leave no one behind – när världen strävar mot att nå de globala målen i Agenda 2030. EU, som är världens största biståndsgivare, har sagt sig vilja öka biståndet till dessa länder. Men det går trögt och man når 2017 bara upp till hälften av de 0,2 procent av BNI som är målsättningen till 2025.
Men även om EU skulle nå sitt mål räcker det inte. Studier visar att för att ha en chans att utrota fattigdomen till 2030 behöver det skjutas till betydligt mer pengar än så till just låginkomstländer.
Just nu pågår processen med att förhandla fram EU:s framtida budget. AidWatch-rapporten visar att EU i budgetprocessen tenderar att vilja lägga biståndspengar i subventioner till näringslivet och där det kan gynna EU säkerhetspolitiskt. Biståndet kombineras i flera länder med villkor om att mottagarlandet ska minska migration till Europa. Det är en trend som går stick i stäv med vedertagna principer om vad som är effektivt bistånd. Sverige går delvis emot den europeiska trenden och behöver fortsätta vara en motkraft mot den negativa utvecklingen.
AidWatch-rapporten i media:
SR Ekot: EU:s bistånd prioriterar egna intressen
OmVärlden: EU:s bistånd minskar – säkerhet och flyktingkontroll prioriteras