Biståndets nivå
Sedan femtio år tillbaka har EU åtagit sig att ge minst 0,7 procent av BNI i internationellt bistånd. Endast tre EU-länder levde upp till det åtagandet 2022: Luxemburg, Sverige och Tyskland. Danmark sjönk under 0,7-procentsnivån för första gången på årtionden. Trots att FN:s generalsekreterare nyligen manade till en ”räddningsplan för planeten” som bland annat kräver att höginkomstländerna skyndsamt lever upp till sina biståndsåtaganden, visar en analys av EU:s bistånd att det misslyckas både med att nå nivåmålet och med att prioritera stödet till länderna med störst behov.
Ukraina i centrum för EU:s bistånd
Geografiskt stod ökat stöd till Ukraina och närområdet för så gott som hela ökningen av EU:s och medlemsstaternas bistånd. Samtidigt minskade biståndet till Afrika söder om Sahara med hela 7,8 procent 2022. Där finns majoriteten av de enligt FN:s definition minst utvecklade länderna, och många av de människor som drabbas hårdast av effekter av klimatförändringar, krig och konflikter, växande skuldbördor och hot mot livsmedelsförsörjningen. Den relativt sett välfinansierade humanitära insatsen för Ukraina har inneburit att många andra humanitära kriser är kraftigt underfinansierade. Givarländerna med EU i spetsen bär ett tungt ansvar för att inte ha ökat biståndet till övriga kriser.
Verkligheten bakom ökningen av EU:s bistånd
Rapporten undersöker urholkningen av EU:s bistånd, som sker genom att kostnader inkluderas i givarländernas biståndsstatistik som inte stämmer med den fastslagna definitionen av officiellt bistånd.
De tre största orsakerna till urholkning av EU:s bistånd 2022:
- Nästan en tredubbling av inhemska asylkostnader som EU:s medlemsstater rapporterar som internationellt bistånd, från 7 till 17 procent av EU:s totala bistånd, huvudsakligen för mottagande av flyktingar undan kriget i Ukraina. Total urholkning: 13,9 miljarder euro 2022.
- Övervärdering av gåvoandelen i utvecklingslån från de europeiska bankerna. Total urholkning: 1,7 miljarder euro 2022.
- Schablonkostnader för utländska studenter på universitet i givarländerna. Total urholkning: 2,8 miljarder euro 2022.
Kvalitet och effektivitet påverkas när utvecklingsmålen inte är huvudsyfte
Rapporten tittar också närmare på ytterligare områden inom biståndet där risken är hög att utvecklingsmål inte blir huvudsyftet och där effektiviteten påverkas av att fokus förskjuts mot andra politikområdens mål, t ex givarländernas ekonomiska, säkerhetspolitiska eller migrationspolitiska intressen. Läs mer om dessa i rapporten eller i den svenska sammanfattningen.
SVERIGE I JÄMFÖRELSE
Rapporten analyserar trender i Sveriges (och övriga medlemsstaters) biståndspolitik på en separat landsida. Analysen tittar tillbaka på ett 2022 fullt av plötsliga och stora budgetförändringar med långgående återverkningar på genomförare av svenskt bistånd, efter förra regeringens budgetfrysningar med upp till 9,2 miljarder under pågående budgetår. Analysen pekar på stora skillnader sinsemellan i Tidöpartiernas politik, där det som i slutänden präglat politiken framförallt är avskaffat enprocentmål och minskad budget, ökat fokus på Ukraina och humanitära kriser i närområdet, samt svenska säkerhets-, migrations- och handelspolitiska intressen. De övriga punkterna i regeringens internt överenskomna Bana för Biståndet har inte fått någon ökad prioritet eller finansiering i praktiken. Under 2023 har politiken dock allra mest präglats av osäkerhet kring vad prioriteringarna i regeringens reformagenda egentligen är, och när den ska bli färdig.
Läs våra rekommendationer till den svenska regeringen i den svenska sammanfattningen av rapporten.
OM RAPPORTEN
Sedan 2005 ger CONCORD Europa ut en årlig AidWatch-rapport som granskar och ger rekommendationer kring EU:s och medlemsstaternas bistånd. CONCORD Sverige bidrar varje år till rapporten med en analys av trender i Sveriges internationella bistånd. Rapporten syftar till att hjälpa EU:s beslutsfattare att fatta välgrundade beslut för att tillhandahålla tillräckliga resurser för att nå de Globala målen trots överlappande globala kriser, och för att förbättra transparensen och kvaliteten i EU:s internationella bistånd.
Metoden för undersökningen förändrades inför denna rapport (2023), så slutsatserna för 2023 är inte fullt jämförbara med tidigare år.