Denna specialrapport lyfter frågan om biståndseffektivitet i samband med att ett år gått sedan biståndsmötet i Busan 2011. Rapporten visar att framsteg har gjorts på vissa områden, exempelvis kring transparens, men de är få och ojämnt fördelade över unionen.
Många EU-länder ”väljer och vrakar” bland åtagandena om biståndseffektivitet, man gör framsteg på vissa områden men struntar i andra. Rapporten lyfter fram en rad åtgärder som EU och medlemsstaterna bör göra. Exempelvis måste biståndet sluta vara bundet, det vill säga alla krav på att mottagarlandet ska importera produkter från givarlandet måste avskaffas. Dessutom skulle bättre samordning mellan EU-kommissionen och medlemsstaterna öka biståndseffektiviteten ytterligare då det skulle innebära minskad byråkrati för mottagarländerna.