Biståndets nivå
- Ytterligare 140 miljoner människor tvingas leva i extrem fattigdom på grund av i pandemin samtidigt som EU missar målet på de flesta av sina åtaganden om internationellt bistånd. EU-länderna bidrar med 0,5% av sin sammanlagda bruttonationalinkomst, inte med minst 0,7% som utlovat.
- Stödet till de mest utsatta länderna står och stampar på samma nivå, 0,1% av BNI, fastän målet är 0,2% innan 2030 och 0,15% redan skulle ha uppnåtts enligt EU:s mål.
- Brexit innebar att EU blev mindre som tongivande block av biståndsgivare, och Storbritannien har fortsatt minska sitt eget ansvar för hållbar utveckling genom stora nedskärningar i biståndet.
- EU-ländernas totala bistånd ökade från 0,42% till 0,50% av deras sammanlagda BNI.
- EU:s bistånd ökade också i absoluta termer, främst tack vare ökningar av biståndet från stora givarländer som Frankrike, Tyskland och Sverige.
- EU samordnade och samlade in ytterligare biståndsbudget från medlemsstaterna som ”Team Europas” respons på pandemins förödande konsekvenser, vilket sannolikt bidrog till att flera av de mindre biståndsgivarna bland medlemsstaterna ökade sitt bistånd.
Kvalitet i EU:s biståndsfinansiering
- Något som oroar i pandemin är en stor ökning sker av bistånd i form av lån istället för gåvobistånd, som framförallt Frankrike och Tyskland står för, oroar i pandemin. Många länder befinner sig i skuldkris och tvingas betala av skulder vilket innebär att de inte har råd med nödvändiga kostnader för sjukvård, utbildning, tryggad livsmedelsförsörjning eller återhämtning efter pandemin.
- Rapporten visar också att de nya regler för att redovisa lån som bistånd som införts av OECD:s biståndskommitté i de flesta fall tillåter givarna att redovisa samma summa pengar i lån som mer bistånd jämfört med de gamla reglerna.
- Rapportens analys av EU-institutionernas samordnade bistånd inom Team Europe kritiserar att initiativet hittills verkar komma uppifrån och utifrån och mest innebära bättre samordning inom EU. Transparensen och samordningen med regeringar och aktörer i civilsamhället i partnerländer visar flera brister.
- Andelen bistånd som är inriktat på jämställdhet minskar svagt, och än mer oroar att länder som Ungern och Polen har motarbetat jämställdhet i politiska överenskommelser.
- EU migrationspolitiska och geopolitiska ambitioner, inte minst att konkurrera med Kina på den globala arenan, formar EU:s internationella utvecklingssamarbete, med negativ påverkan på resultaten för människor i fattigdom och förtryck.
- Tendensen att redovisa inhemska asylkostnader som bistånd har minskat, och för de flesta EU-länder är andelen av sådana kostnader i biståndet idag återigen nere på några få procent. (Frankrike, Nederländerna och Tyskland skiljer ut sig genom att fortfarande ta 9-10% av biståndet till inhemska asylkostnader.)
- EU har lyckats förnya eller bibehålla engagemanget för internationella partnerskap bland många medlemsstater genom samlade ansatser i och efter pandemin.
Om Sveriges bistånd i rapporten
Sverige gav högst andel bistånd av bruttonationalinkomsten av EU:s medlemsstater, 1,13 procent. Vi fortsätter vara ett av endast fyra EU-länder som når över FN:s överenskomna biståndsnivå om 0,7 procent av BNI. Sveriges bistånd 2020 blev högre i statistiken än biståndsbudgeten för samma år. Detta beror på att ett avtal med Gröna Klimatfonden ingicks med hjälp av en skuldsedel, och den officiella biståndsstatistikens regler för hur lån redovisas annorlunda än gåvobistånd gör att hela summan redovisas det första året av flera. AidWatch-rapporten framhåller Sverige som ett gott exempel inom klimatbiståndet eftersom vi lever upp till många åtaganden i Parisavtalet om nivå och inriktning på internationell klimatfinansiering som de flesta andra EU-medlemsstater missar.
Osäkerhet inför framtiden
Pandemins förödande konsekvenser har ökat osäkerheten inför framtiden. Det har också blivit svårare att dra slutsatser om trender i de biståndsåtaganden som AidWatch-rapporten granskar. EU och andra höginkomstländer ”slängde den ekonomiska regelboken” i pandemin och gjorde offentliga investeringar på hemmaplan i vård, vacciner, digitalisering och stimulanspaket om mångbiljonbelopp. Trots en ökning av internationellt bistånd i världen så kan man i jämförelse säga om internationella insatser att stötta de mest utsatta länderna med bistånd och skuldlättnader genom pandemin att ”det bidde en tumme”.
Bristfälliga sjukvårdssystem i låginkomstländer ska klara pandemin länge än, med ett fåtal procent av befolkningen vaccinerad. Många miljoner barn ska förhoppningsvis komma tillbaka till skolan och återta förlorad inlärning under pandemin. Men deras familjer och samhällen är hårt drabbade, och ett 60-tal länder betalar mer på sina skulder än till hälsa och utbildning.
Det återstår att se vilken roll EU tar i världen. EU-kommissionen har stora geopolitiska ambitioner att konkurrera med Kina om vem som ska vara låg- och medelinkomstländernas samarbetspartner för hållbar utveckling. Samtidigt ser vi ett internt delat EU med stora olikheter mellan medlemsstaterna i synen på interna och globala utmaningar som jämställdhet, klimat, migration och demokratisk tillbakagång. Nästa AidWatch-rapports slutsatser kan vara en av de mest oförutsägbara hittills. Många EU-ekonomier återhämtar sig. Vi hoppas att nästa AidWatch-rapport säger att EU slängde regelboken även i sitt internationella bistånd. För det är vad som krävs om finansiering för en hållbar utveckling, Globala målen i Agenda 2030 och Parisavtalet för klimatet ska bli verklighet.
Om rapporten
Sedan 2005 har CONCORD Europa gett ut en årlig AidWatch-rapport som granskar och ger rekommendationer kring EU:s och medlemsstaternas bistånd. Rapporten tittar på biståndets storlek, fokus och effektivitet. CONCORD Sverige bidrar varje år till rapporten med en analys av trender i Sveriges internationella bistånd.