Just nu pågår förhandlingarna om EU:s nästa långtidsbudget som ska gälla 2021-2027. Budgeten kommer spela stor roll för unionens möjlighet att uppnå Globala målen för hållbar utveckling i Agenda 2030 och klimatmålen i Parisavtalet. Som världens största biståndsgivare väger ansvaret tungt på EU att solidariskt bidra till en hållbar utveckling globalt, särskilt i de mest utsatta länderna med lägst inkomster.
Missat mål om att ge till de mest utsatta
EU har antagit ett särskilt mål om att ge 0,2 procent av BNI till de länder som av FN klassas som minst utvecklade. Trots att finansieringen till dessa länder under 2017 ökar en aning (efter flera år av minskat stöd) går det trögt att uppnå målet, och stödet ligger nu på 0,11 procent. På flera avgörande punkter riskerar EU att misslyckas med att skapa bra förutsättningar för låginkomstländer och sköra stater att lyfta sig ur fattigdom. Detta på grund av att:
- EU:s bistånd urholkas och för mycket biståndspengar stannar inom Europa.
- Prioriteringar och trender i EU-förslag inom utvecklingspolitiken utgår inte från behov och intressen hos de länder och grupper som löper störst risk att bli kvar i fattigdom, utan från EU-medlemsstaters egna ekonomiska, migrationspolitiska och militära intressen.
- EU:s styrning av och former för biståndet följer inte internationella principer för hur bistånd mest effektivt bidrar till utveckling, som vikten av lokalt ägarskap och transparens.
Urholkning av biståndet
Nitton procent av EU:s bistånd stannade inom unionen år 2017. Det är en hög andel men ändå en minskning jämfört med tidigare år. Det beror främst på två faktorer. Skuldavskrivningar som redovisas som bistånd minskade 2017. Kostnader för asylmottagning är en annan utgift som många EU-länder redovisar inom biståndsbudgeten. Dessa kostnader minskade också under 2017 eftersom EU har försvårat för människor att söka asyl i Europa.
Oroande trender
Den utveckling som sker i EU:s prioriteringar inom biståndet är mycket oroväckande. Istället för att diskutera hur unionen kan stärka länder och sektorer där satsningar skulle ge störst möjlighet för människor att lyfta sig ur fattigdom, visar AidWatch-rapporten att EU och flera medlemsstater prioriterar att använda bistånd för att minska migration till Europa, bekämpa extremism och terrorism, och främja europeiska företags konkurrenskraft internationellt.
Satsningar som EU föreslår i sin nästa långtidsbudget, till exempel en stor fond för hållbar utveckling (EFSD+) där EU vill satsa på stöd till näringslivet, har kritiserats för att vara dåligt anpassad till behoven i de minst utvecklade länderna och även öka risken för att biståndsmedel hamnar i europeiska företags fickor snarare än hos lokala företag.
Jämförelse mellan EU-medlemsländerna
Sverige står sig väl i jämförelsen med övriga EU-medlemsstater. Sveriges bistånd på 1 procent av BNI hamnar jämsides med Luxemburg. Även Danmark och Storbritannien tar sig över 0,7 procentsmålet. Sammanlagt ökade 11 EU-länder sitt bistånd 2017, men i 14 EU-länder minskade biståndet.
Sverige har en uttalad prioritering av stöd till de mest utsatta länderna, vilket även Belgien, Irland, och i viss mån Finland och Nederländerna har. När det gäller urholkning av biståndet var den andel av biståndsbudgeten som stannade i Sverige 15 procent, vilket främst är att biståndsbudgeten används till asylkostnader.
Rekommendationer
AidWatch-rapporten ger rekommendationer till EU och dess medlemsstater inom följande områden:
- vikten av att EU i den pågående översynen av internationella regler för rapportering av bistånd inom OECD verkar för att stänga kryphålen för urholkning av biståndet och göra statistiken över det officiella biståndet mer modern och transparent.
- hur EU:s bistånd kan få ökat fokus på de länder och sektorer där det behövs bäst, och se till att förutsättningarna finns för ett effektivt utvecklingssamarbete med starkt lokalt ägarskap och förankring hos människor som lever i fattigdom.
- hur förslaget till EU:s nästa långtidsbudget måste förändras på en rad punkter för att kunna bidra till en socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveckling globalt i enlighet med Agenda 2030 och Parisavtalet.