Med en bred enighet mellan partierna om Sveriges Nato-medlemskap och om att Ukraina ska ha vårt fulla stöd kom biståndspolitiken in i debatten betydligt tidigare än vi är vana vid. Oppositionen gjorde generellt ett bra jobb med att ställa klargörande frågor till regeringspartierna och lyfta de perspektiv som saknades i regeringens utrikesdeklaration. Samtliga regeringspartier får underkänt i klimatfrågan, och endast Miljöpartiet får med beröm godkänt bland oppositionspartierna. Agenda 2030 verkar ha fallit bort från de flestas medvetande, och barns rättigheter glömdes visst bort? Sveriges ordförandeskap i EU var inte heller något som direkt präglade debatten, i synnerhet inte EU:s utvecklingspolitik.
Så många gånger nämndes ordet
Förra årets siffra inom parentes
| Bistånd | 327 (81) |
| Ukraina | 209 (ny kategori) |
| Världen | 159 (139) |
| Säkerhet | 103 (243) |
| Europa | 42 (113) |
| Civilsamhälle | 42 (17) |
| Klimat | 41 (69) |
| Jämställdhet | 40 (11) |
| Fattigdom | 35 (30) |
| Global | 34 (43) |
| Afrika | 13 (10) |
| Klimatbistånd | 5 (2) |
| Asien | 4 (6) |
| Utvecklingssamarbete | 3 (2) |
| Agenda 2030 | 1 (8) |
| Latinamerika | 1 (2) |
| Biologisk mångfald | 1 (0) |
Här följer en sammanställning av partiernas profil i globala frågor i debatten, i den ordning de höll sina anföranden.
Moderaterna: Synergi mellan handel och bistånd leder till välstånd
De moderata ledamöterna bekräftade mest regeringens politik och upprepade de budskap om effektivitet, synergi och transparens för biståndet som kommunicerats sedan tillträdet.
Dessa civilsamhällesorganisationer är otroligt viktiga genomförare av svenskt bistånd och besitter en stor kompetens som vi ska ta till vara.
Magdalena Thuresson, M
Utöver utrikesminister Billström företräddes Moderaterna främst av Magdalena Thuresson, Margareta Cederfelt och Katarina Tolgfors i debatten. De fick svara på en hel del frågor från oppositionen och begärde inte själva replik i så stor utsträckning. Frågorna kretsade kring det faktum att man övergett den feministiska utrikespolitiken och åtagandet om en procent, liksom om brist på konsekvensanalys och dialog med civilsamhället i samband med reformering av biståndet. Anna Lasses (C) låg på om det senare och Magdalena Thuresson gav besked: ”[…] dessa civilsamhällesorganisationer är otroligt viktiga genomförare av svenskt bistånd och besitter en stor kompetens som vi ska ta till vara. Jag ser därför framför mig att man kommer att ha en fortsatt nära dialog till exempel när strategier ska ses över.” På en replik från Lotta Johnsson Fornarve (V) om vad som är effektivt med ett bistånd som är bundet och som ska gynna svenska intressen svarade Thuresson att bistånd inte är vad som huvudsakligen leder till välstånd. Därför behövs synergier mellan utveckling och handel, enligt Thuresson. Hon upprepade att regeringen gått från ett ”utbetalningsmål” till ett resultatmål. Olle Thorell (S) sa att det inte finns någon motsättning mellan ett stort bistånd och ett effektivt sådant.
Margareta Cederfelt fokuserade på kriget i Ukraina i sitt anförande, liksom vikten av att stötta ryska oppositionella. Hon betonade att kvinnor behöver finnas med på alla nivåer i fredsprocessen.
Ann-Sofie Alm lyfte kvinnors ekonomiska egenmakt. Hon sa att samhällen blir mer jämställda när kvinnor får mer ekonomisk egenmakt. Hon tog upp problemet med att kvinnor ofta saknar rätten att äga mark och ärva egendom och menade att kopplingen mellan bistånd och handel betyder att kvinnors ekonomiska egenmakt får mer uppmärksamhet.
Katarina Tolgfors sa att det var dags att lämna ”fixeringen vid utbetalningsmål” och bli bättre på styrning och transparens. Just för att behoven är så stora är det viktigt med kontroll. Med en större tonvikt på handel blir biståndet en hävstång för länder att själva ta sig ur fattigdom: ”Vi vill gå från aid till trade”, sa hon. Apropå frågor om den feministiska utrikespolitiken, sa Tolgfors att ”vi överger inte målet och ambitionen att stärka flickors och kvinnors rättigheter, men vi är inte valda för att ta över Socialdemokraternas handlingsplaner i Utrikesdepartementet.”
Socialdemokraterna: Ingen motsättning mellan 1% och effektivitet
För Socialdemokraterna debatterade bland andra Morgan Johansson, Olle Thorell, Alexandra Völker och Linnéa Wickman. De försvarade enprocentsprincipen och ställde regeringspartierna till svars för att ha övergett den. Men de fick själva ta emot mycket kritik för att, i sin skuggbudget, ha gjort samma sak. Olle Thorell sa ”vi ska återställa biståndet till enprocentsnivån när vi kommer tillbaka till regeringsmakten, precis som vi gjorde efter 90-talskrisen.”
Vi ska återställa biståndet till enprocentsnivån när vi kommer tillbaka till regeringsmakten, precis som vi gjorde efter 90-talskrisen.
Olle Thorell, S
Alexandra Völker tog upp vikten av att demokratiska stater inte backar från FN, ”då finns det andra typer av stater som kliver fram.” Hon kritiserade att regeringen skär i stödet till FN och vill se mer förebyggande investeringar i barn och unga.
Jytte Guteland var en av få som tog upp det svenska ordförandeskapet i EU: Hon ställde en fråga till Fredrik Malm (L) om varför regeringen inte har prioriterat demokrati och rättsstatens principer, bland annat med hänvisning till abortrestriktioner i medlemsstater som Polen och Ungern. Malm höll med om problembeskrivningen och menade att det är en prioritet.
I sitt anförande sade Olle Thorell att vi ser ett paradigmskifte i svenskt internationellt bistånd. Han kritiserade bristen på konsekvensanalyser av förändringarna, liksom den minskade andelen till civilsamhället och informations- och kommunikationsstöd. Vidare kritiserade han regeringens fokus på kortsiktiga egenintressen och förespråkade istället ett upplyst egenintresse och solidaritet.
Linnéa Wickman (S) kritiserade att regeringen bland sina första beslut avskaffade den feministiska utrikespolitiken. Hon menade att den feministiska utrikespolitiken haft betydelse för SRHR och angav även det kvinnliga medlingsnätverket och inspirationen till andra länder som nu gått i Sveriges fotspår som goda resultat. I sin omvärldsbeskrivning pratade hon om den pågående backlashen mot kvinnors och flickors rättigheter, attacker från motståndare till abort och kvinnors rättigheter, pandemins oproportionerligt stora negativa konsekvenser för kvinnor och flickor i form av ökat våld och minskad tillgång till utbildning och mödravård. ”Den feministiska utrikespolitiken satte flickors och kvinnors rättigheter högre upp på den politiska dagordningen, och framför allt – vad man än tycker om den – blev det ett ramverk och arbetssätt som genomsyrade den svenska utrikesförvaltningen.”
Båda de moderata ledamöterna Katarina Tolgfors och Margareta Cederfelt debatterade den feministiska utrikespolitiken med Wickman. De hänvisade till skrivningarna om jämställdhet i utrikesdeklarationen. Wickman vidhöll att avskaffandet av en feministisk utrikespolitik sänder signaler till omvärlden om att Sverige sänker sina ambitioner på området. Hon menade också att utan de handlingsplaner som tidigare funnits kan det knappast bli ett långsiktigt och konkret arbete.
”Det hjälper inte att ha tre stycken om jämställdhet skrivna i utrikesdeklarationen. Det är ingen här inne som är emot jämställdheten. Det vi är emot är att det saknas en synbar strategi som hanterar frågorna i ett kortsiktigt perspektiv och ett långsiktigt perspektiv.”
Azra Muranovic, S
Senare tog Azra Muranovic vid och sade: ”Det hjälper inte att ha tre stycken om jämställdhet skrivna i utrikesdeklarationen. Det är ingen här inne som är emot jämställdheten. Det vi är emot är att det saknas en synbar strategi som hanterar frågorna i ett kortsiktigt perspektiv och ett långsiktigt perspektiv.” Hon pratade också om sexuellt våld mot kvinnor som krigsbrott. ”Vi vet att när kvinnor bryts ned försvagas hela samhällen.”
Johan Büser, som är suppleant i utrikesutskottet, debatterade med Fredrik Malm om biståndet till Palestina och anklagade honom för att sprida ”fake news” om hur stor del som går till palestinska staten respektive civilsamhället. Han sade att ”genom att skära ned med uppemot hälften av det svenska biståndet till Palestina bidrar Sveriges högerregering till att slå undan benen på det palestinska civilsamhället.” Han talade om hur auktoritära krafter stärks, att yttrandefrihet och civilsamhällets utrymme begränsas. Han menade att Sverige med avskaffandet av den feministiska utrikespolitiken och sänkt bistånd sänker sina ambitioner: ”I en tid när behoven är stora, fattigdomen ökar, klimatfrågan blir mer akut och vi ser mer av krig med fler människor på flykt behöver Sverige i stället vara en aktiv och tydlig förebild.”
Olle Thorell lyfta även det kraftigt neddragna biståndet till Burma och att regeringen inte gjort någon konsekvensanalys om hur det kommer att påverka demokratirörelsen där. Katarina Tolgfors (M) svarade att hon inte heller sett någon konsekvensanalys, men att hon ”utgår från att de som har att hantera detta tittar på det och har gjort de analyserna.”
Thorell replikerade att ”problemet är att regeringen säger att man ska ha en ny reformagenda för biståndet men genomför alla reformerna innan man har satt agendan och innan man har gjort konsekvensanalysen.”
Sverigedemokraterna: Positivt med en bistånds- och handelsminister
Utrikesutskottets ordförande Emil Aronsson använde största delen av sitt anförande till att tala om Ukraina, Ryssland och den nya säkerhetsordningen. Men han blickade också ut i världen och sade: ”Sverige ska stå enat bakom världens demokratier, alldeles oavsett om det gäller Israel, Sydkorea eller Taiwan. Hotet från aggressiva diktaturer har inte minskat.”
Marcus Wiechel fokuserade på Iran i sitt anförande. På en fråga från V om SD fortfarande vill halvera biståndet svarade Wiechel att SD fokuserar på resultat istället för kvantitet. Han sade också: ”Någonting som jag tycker är väldigt positivt nu med den nya regeringen är att man slår ihop bistånds- och handelsministerposterna till en post, vilket skulle innebära stor förändring, inte minst för alla kvinnliga företagare i fattiga länder där de ofta tar väldigt stort ansvar för familjens försörjning och för samhället generellt sett. Det skulle jag säga är djupt underskattat när vi ser till den svenska biståndspolitiken.”
Vänsterpartiet: Obundet bistånd och additionellt klimatbistånd
Lotta Johnsson Fornarve var en av de ledamöter som kritiserade villkorandet av bistånd och tanken att det ska gynna svenska företag. ”Bundet bistånd och biståndsinitiativ baserade på givarländernas exportfrämjande ger, enligt studier från OECD med flera, sämre biståndsresultat. Det är dessutom ett mycket dyrare bistånd. Detta rimmar illa med orden om ett effektivt bistånd.” På detta svarade Magdalena Thuresson (M) att det inte finns någon konflikt mellan målet att biståndet ska verka för bättre villkor för människor i fattigdom och förtryck, och ”att vi kan välja vilka samarbetspartner vi har och vilka länder vi har projekt med och att till exempel vara beredda att se över biståndet till länder som vägrar att ta emot sina egna medborgare.”
Johnsson Fornarve kritiserade regeringen för att inte konsultera med civilsamhället och för nedskärningarna i InfoKom-anslaget. Hon avslutade med att prata om klimatkrisen: ”Det är den fattigaste delen av världen som drabbas hårdast av klimatkrisens effekter. Den rika delen av världen måste därför ta ett klimatansvar. För att kombinera en effektiv fattigdomsbekämpning med ekologisk hållbarhet krävs satsningar på miljövänlig och hållbar produktion av energi, rent vatten och livsmedel. Därför behövs det även ett additionellt klimatbistånd, som går utöver enprocentsbiståndet.”
Centerpartiet: Prioritera utbildning och innovation
Kerstin Lundgren inledde om världens multipla kriser inklusive klimatkrisen, naturkatastrofer, växande förtryck och demokrati på tillbakagång. Därför är det viktigt att Sverige står upp för de multilaterala systemen. ”Världens demokratier måste samla sig för att ge demokrater röst – för mänskliga rättigheter och mot förtryck.” Hon talade sedan om Sveriges roll i globala syd. ”Sverige får inte förslösa vårt förtroendekapital […] genom att minska vår närvaro och vårt bistånd.”
Världens demokratier måste samla sig för att ge demokrater röst – för mänskliga rättigheter och mot förtryck.
Kerstin Lundgren, C
Anna Lasses tog upp den ”i stort sett obefintliga dialogen” om reformerna av biståndet. I replikskifte med Magdalena Thuresson (M) ifrågasatte hon om ett två timmars mingel med civilsamhället kunde kallas för ”tydlig dialog”. ”Vi har flera gånger fått höra från regeringen att det är viktigare med matpaket än med konferenser. Vi menar att fokus på utveckling och långsiktighet minskar behovet av matpaket och ökar motståndskraften när krisen väl kommer. Dessutom kan faktiskt konferenser – eller kanske snarare mötesplatser – vara nyckeln till att idéer och lösningar föds, samförstånd skapas och demokratin utvecklas.” Detta ledde fram till en deadline för regeringen att bjuda in till en sådan mötesplats. Mer om detta nedan.
Anna Lasses gjorde medskick till regeringens reformagenda: att prioritera utbildning, innovation för att skapa hållbara jobb, kopplat till jämställdhet och jordbruk, klimatbistånd och stöd till omställning. Hon betonade att det är viktigt att inte utgå från svenska intressen i detta.
Kristdemokraterna: Åter till enprocentsnivån
Magnus Berntsson hänvisade till den överenskommelse som träffats i samband med Tidöavtalet om att andelen stöd till civilsamhället ska öka. Han sade att Kristdemokraternas mål är att återgå till enprocentsnivån. Kristdemokraterna är nöjda med att biståndet styrs om till där det gör nytta. ”Innehållet är ändå det som är viktigast. Och de skrivningar som vi har fått in vad gäller reformeringen av biståndet har gjort att vi ser detta som en stor väg framåt. Vi hoppas att det som vi nu får fram i reformeringen och vägen framåt innebär att det är fler partier som kommer att vilja stå för ett enprocentsmål i framtiden.”
Miljöpartiet: Klimatkrisen som ett säkerhetshot
Jacob Risberg tog upp kvinnor, fred och säkerhetsagendan och frågade utrikesministern hur Sverige ska ”arbeta för att uppfylla åtaganden om kvinnors lika och meningsfulla deltagande i alla beslutsprocesser om fred och säkerhet – i Ukraina och i resten av världen?” Han presenterade Miljöpartiets ”gröna utrikespolitik” och sade: ”Det är en politik som vågar göra verklighet av Agenda 2030 och som står pall när andra vill sätta det egna intresset framför det som är vårt gemensamma.” Detta var utrikespolitiska debattens enda omnämnande av Agenda 2030. Risberg var också en av få som tog upp EU:s roll som global aktör: ”Sverige ska använda sin röst inom EU till att ställa skarpare krav och hårdare villkor i Sveriges och EU:s utrikes- och handelspolitik för att driva på det globala klimatarbetet, bevara biologisk mångfald, främja demokrati och mänskliga rättigheter och minska de globala klyftorna.”
De säkerhetspolitiska konsekvenserna av klimatförändringen är tydliga.
Elin Söderberg, MP
Elin Söderberg kopplade samman klimatkrisen med säkerhetsläget: ”De säkerhetspolitiska konsekvenserna av klimatförändringen är tydliga. […] Försämrade möjligheter till försörjning i kombination med ökad migration leder till allt större risker för våldsamma konflikter.”
Liberalerna:
Martin Melin sade om biståndet: ”Vi har en värld där många behöver hjälp och där alla vill ha mer. Det är förståeligt. Jag lyssnar på de organisationer från civilsamhället som gör ett jättejobb ute i fattigdom och misär. Jag ser också deras arbete. Som liberal vill jag såklart också göra mer, men jag tror även att den nya biståndspolitiken när den utvärderas om ett par kommer att visa att hjälpen kanske till och med har blivit bättre. Låt oss i alla fall tillsammans jobba för det”
Som liberal vill jag såklart också göra mer, men jag tror även att den nya biståndspolitiken när den utvärderas om ett par kommer att visa att hjälpen kanske till och med har blivit bättre.
Martin Melin
Bland andra Lotta Johnsson Fornarve (V) och Olle Thorell (S) ställde frågor till Liberalerna om nedskärningarna i biståndet, bland annat om InfoKom-anslaget. Om det senare sade Fredrik Malm ”Det är ju bättre att vi fokuserar så att de pengar vi ger verkligen når mottagarna, och inte så att organisationer sväller i Sverige och får fler informatörer.” På frågan om Liberalerna står fast vid enprocentsnivån som sin politik och kommer att arbeta för att återgå till den nivån gav Malm ett svävande svar: ”Budgeten slås fast för det kommande året. Sedan finns det en finansplan för ytterligare några år framåt i tiden. Det är klart att vi önskar att svensk ekonomi, våra möjligheter, kvaliteten i svenskt bistånd och möjligheterna till effektivitet och annat gör att vi öka biståndet.”
Årets nykomlingar
Förutom att flera partier har nya utrikes- och biståndspolitiska talespersoner i år dök det upp en hel del nya ansikten som lyfte frågor om hållbar och rättvis utveckling. Vi uppskattar när de folkvalda delar vår känsla för den utrikespolitiska debatten som en högtidsstund för Sveriges internationella engagemang, bland annat Kristdemokraternas Magnus Berntsson som kom finklädd i fluga och talade om att KD gärna velat satsa mer på biståndet. Miljöpartiets Jacob Risberg tog som enda ledamot upp Agenda 2030 och hans kollega Elin Söderberg ägnade hela sitt anförande åt klimatkrisen; viktiga frågor som vi tycker att fler ledamöter måste lyfta i kommande debatter. Centerpartiets Anna Lasses ville utveckla det svenska biståndet tillsammans med alla inblandade aktörer, och Socialdemokraterna Linnéa Wickman och Johan Büser talade med övertygelse för en feministisk utrikespolitik.
De debatterade ivrigast
(Antal tillfällen i talarstolen)
- Olle Thorell (13), Håkan Svenneling (13),
- Tobias Billström (11), Lotta Johnsson Fornarve (11),
- Magdalena Thuresson (9) Kerstin Lundgren (9) Markus Wiechel (9)
- Jacob Risberg (7) Martin Melin (7), Aron Emilsson (7)
- Anna Lasses (5) Magnus Berntsson (5)
De nämnde medlemmar i CONCORD Sverige
Alexandra Völker (S): ”Enligt Rädda Barnen dog en människa av hunger var 48:e sekund i Etiopien, Kenya och Somalia 2022.” samt ”När Sverige skär ned på biståndet och exempelvis minskar stödet till Svenska Afghanistankommittén är det de absolut mest utsatta kvinnorna och barnen som drabbas.”
Katarina Tolgfors (M): ”Det finns många kompetenta, kunniga och engagerade personer som arbetar och verkar inom biståndssystemet – i myndigheter som Sida, Röda Korset, Act Svenska kyrkan, Rädda Barnen och Ankarstiftelsen, för att nämna några – och det finns många mindre civilsamhällesorganisationer som gör ett mycket viktigt och betydelsefullt arbete.”
Dem saknade vi
Janine Alm Ericson (MP) och Gudrun Brunegård (KD) deltog inte i debatten. Var de på tidigt sportlov kanske?
Ett dialoginitiativ vi är nyfikna på
Anna Lasses (C): ”Vi anser att denna dialog är viktig och väntar fortfarande på att regeringen ska starta den på allvar. Men vi förstår om regeringen har mycket att göra, och vi är redo att hjälpa till om det är så att regeringen inte har tid. Därför ger jag regeringen fram till den 5 mars, det vill säga efter sportlovet, åtminstone här i Stockholm. Om vi inte har hört något innan dess kommer jag och Centerpartiet att ta initiativ till att bjuda in såväl regeringen och samtliga partier som civilsamhället och näringslivet till en dag på temat svenskt bistånd. De partier, biståndsorganisationer och företag som vill vara med och ordna detta är jättevälkomna att då höra av sig – ju fler som ordnar detta, desto bättre!”
Ett citat vi kommer att minnas:
Martin Melin (L): ”Vi liberaler följer nu med spänning regeringens nya biståndspolitik, där strategierna ska bli mer tydliga och insatserna mer effektiva.”