Våra kommentarer till utrikesdeklarationen i sammanfattning:
- Det starka fokuset på närområdet cementeras i deklarationen. Sveriges ledande roll för fred, fattigdomsbekämpning och klimatarbete globalt överges nu. Det nämns ingenting om hunger-, fattigdoms- och livsmedelskris. Afrika, och låginkomstländer generellt, får i princip inget utrymme. Detta gäller även prioriteringarna för Sveriges ordförandeskap i EU.
- Agenda 2030 nämns inte, trots att vi nu nått halvtid i arbetet med att nå de Globala målen och behöver kraftsamla.
- Biståndet ska ”omkalibreras” och fungera som hävstång för demokrati och handel, vilka ses som vägarna ut ur fattigdom.
- Det upprepas att klimatbiståndet ska ”utökas och effektiviseras”. Stöd till klimatanpassning nämns, däremot saknas miljö och biologisk mångfald.
- Utrikespolitiken ska ha ett ”strategiskt jämställdhetsarbete”. Kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter nämns, men inte kvinnor, fred och säkerhetsagendan.
- Civilsamhället, miljö- och människorättsförsvarare nämns inte alls.
Utrikesdeklarationen är starkt präglad av kriget i Ukraina och den nya säkerhetspolitiska situationen och den leder till att ”Sverige lägger om till en svensk och europeisk utrikespolitik”. Billström underströk mer än en gång att det är Ukraina och närområdet som står i fokus för svensk utrikespolitik.
Agenda 2030
Om vi jämför med förra årets deklaration noterar vi att medan den förra regeringen uttalade att Sverige ska vara ledande med sin bistånds- och klimatpolitik finns ingen sådan viljeyttring nu. Inte någonstans i deklarationen nämns heller den ökande hunger i världen, vikten av att stödja och säkra en tryggad livsmedelsförsörjning och att stödja småskaliga bönder och jordbruk. Likaså saknas formuleringar om fackliga rättigheter och om barns rättigheter.
Dessutom nämns inte att Agenda 2030 med de Globala målen ska vara en utgångspunkt för att möta de globala utmaningarna. Med tanke på att vi i år har nått halvtid i arbetet med att uppfylla målen, och att vi ser en tillbakagång på flera områden, är det oroande att regeringen inte verkar se Agenda 2030 som färdplan. I höst genomförs en stor halvtidsutvärdering i samband med FN:s generalförsamling (SDG Summit), och innan dess kommer EU under Sveriges ordförandeskap att för första gången ta fram en rapport till FN om hur arbetet går med att följa och uppfylla de globala målen.
Ordförandeskapet i EU
Utrikesdeklarationen tar upp de redan kända prioriteringarna för Sveriges EU-ordförandeskap: Ukrainas och Europas säkerhet, stärka EU:s konkurrenskraft, att verka för en ambitiös europeisk klimatpolitik, samt slå vakt om grundläggande värderingar och en fungerande rättsstat. Arbetet genom EU nämns och i andra delar av deklarationen, till exempel kopplat till handelsavtal, och i sanktioner gentemot Iran. EU:s relationer med Afrika nämns inte. Inte heller nämns företags ansvar för miljö och mänskliga rättigheter, trots en pågående lagstiftningsprocess som regeringen har ansvar att föra framåt under ordförandeskapet.
Jämställdhet
Jämställdhet får en del utrymme i deklarationen. Satsningar på kvinnors, flickors rättigheter och möjligheter nämns som en prioritet tillsammans med humanitärt stöd, demokrati och mänskliga rättigheter och stärkta klimatsatsningar. Det är positivt med hänvisning till att varje individs lika värde oavsett kön, ålder, sexuell läggning eller religion är en frihetsfråga.
Formuleringen om att “regeringen kommer att driva ett strategiskt jämställdhetsarbete i bistånds- och utrikespolitiken” är ett viktigt åtagande. Som exempel nämns “att kvinnor exkluderas från utbildning, från arbetsliv eller på annat sätt förvägras rätten att delta i samhället, som just nu i bland annat Afghanistan, är en kränkning av deras mänskliga rättigheter”. Som exempel på hur regeringen arbetar med jämställdhet nämns stödet till “flera jämställdhetsinsatser och insatser inom SRHR bland annat i konfliktområden där kvinnor utsätts för sexuellt våld, för utnyttjande i prostitution och för människohandel.”
Överlag finns inget i deklarationen som indikerar någon ambitionshöjning jämfört med tidigare regeringens politik.
Det kvarstår flera frågetecken om hur jämställdhetsarbetet ska genomföras strategiskt och hur jämställdhet genomgående ska in i alla delar av utrikespolitiken. Till exempel nämns inte genomförandet av kvinnor, fred och säkerhetsagendan trots det stora fokuset på säkerhet, inte minst i närområdet. Enbart enskilda exempel på jämställdhetsinsatser tas upp, som stödet till drabbade kvinnor och flickor i Ukraina. Vi saknar kvinnor och kvinnorättsorganisationer som aktörer. Överlag finns inget i deklarationen som indikerar någon ambitionshöjning jämfört med tidigare regeringens politik. Det finns heller inget förtydligande om hur borttagandet av den feministiska utrikespolitiken, som Billström menar varit en hindrande ”etikett”, ska leda till att regeringen tar steg framåt i frågan.
Miljö och klimat
Kopplingar mellan klimatfrågor och både handels- och säkerhetspolitik lyfts. Billström understryker vikten av att “dra full nytta av synergierna mellan klimatfinansiering, handel och innovationer”. Liksom i regeringsförklaringen sägs att klimatbiståndet ska “utökas och effektiviseras” med förtydligandet att det ska omfatta ”både stöd till klimatanpassning, motståndskraft och stöd till utsläppsminskningar”.
Det är positivt att klimatanpassning betonas, men vi saknar referenser till finansiering för klimatrelaterade skador och förluster i hårt drabbade länder.
Det är positivt att klimatanpassning betonas, men vi saknar referenser till finansiering för klimatrelaterade skador och förluster i hårt drabbade länder. Vi saknar också miljöfrågorna i bredare bemärkelse och stöd till arbete för biologisk mångfald. Miljö nämns inte alls trots att regeringsförklaringen lyfte miljöproblemen som “en av vår tids stora gränsöverskridande frågor” och att Sverige ska ha en ambitiös klimat- och miljöpolitik. Vi hade önskat större betoning på brådskan i att hantera de globala klimat- och naturkriserna, med tydligare utgångspunkt i de grupper och länder som drabbas hårdast av dem.
Demokrati och mänskliga rättigheter
Utrikesdeklarationen har ett relativt starkt fokus på demokrati. Det är positivt att utrikesministern säger att demokratiska värderingar (jämte handel) ska vara kärnan i den nya svenska utrikespolitiken och att Sverige ska ”göra allt för att påskynda demokratins och frihetens revansch” och att de är värden som ständigt måste försvaras. Billström nämner arbetet med demokrati och mänskliga rättigheter inom ramen för EU, i relation till Kina och Iran. Men demokratins tillbakagång är global och omfattar många länder bortom Europa. Vi hade önskat att Sveriges fortsatta breda och starka engagemang globalt hade uttryckts.
Däremot nämns inte hur detta ska göras konkret och av vilka. I budgetpropositionen talades det om civilsamhällets viktiga roll men här nämns inte vare sig civilsamhälle, miljö- eller människorättsförsvarare. Dock är det bra att förtryck mot religiösa minoriteter lyfts.
Bistånd
Handel blev ingången till biståndet i deklarationen. Det står: ” Handel är en viktig komponent för relationsbyggande och en väg ut ur fattigdom. Därför knyter vi samman bistånd och handelspolitik. Biståndet ska i större utsträckning användas som hävstång för att stärka länders demokrati och deltagande i den internationella ekonomin.”
Internationell handel och demokrati är de enda viktiga faktorer för utveckling och fattigdomsbekämpning som nämns i deklarationen.
Internationell handel och demokrati är de enda viktiga faktorer för utveckling och fattigdomsbekämpning som nämns i deklarationen. Analysen av fattigdomens grundorsaker är i övrigt frånvarande, vilket kan bidra till att deklarationen också saknar omnämnanden av centrala frågor för utveckling i låginkomstländer, konfliktländer, sköra stater och de mest utsatta länderna i klimat- och miljökrisen. Mänsklig utveckling genom fredsbyggande, utbildning, social trygghet, arbetsrätt, lokal krisberedskap, med mera, lyser med sin frånvaro.
Med tanke på att Sverige redan idag i jämförelse med andra EU-länder har ett mycket stort fokus på demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i sitt internationella bistånd blir det intressant att se hur utfästelsen att ytterligare öka demokratibiståndet kommer att förverkligas.
I övrigt upprepar utrikesministern den riktning för biståndspolitiken som redan är känd från budgetpropositionen: Ukraina i fokus, och i övrigt “hälsoinsatser för de mest utsatta, humanitärt stöd, demokrati och mänskliga rättigheter, stärkt klimatarbete och satsningar på kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter”.
Utrikesdeklarationen uttrycker om möjligt ännu tydligare att “kärnstödet ska riktas om från multilaterala organisationer till civilsamhället”. Det finns problem med att se kärnstöd till FN som utbytbart mot bistånd till civilsamhället, då dessa aktörer fyller olika, kompletterande och viktiga roller för utveckling. Något riktande av mer resurser till civilsamhället har inte ännu realiserats i regeringens budget, varken i andel eller i absoluta tal.
Geografiska prioriteringar
Ukraina och närområdet är politikens överordnade fokus. Trots formuleringen om att svensk utrikespolitik ”alltid kommer att ha en global dimension” nämndes knappt Afrika eller låginkomstländer generellt, till förmån för strategiska handelspartners som USA, Kanada och Kina, och i tredje hand handelsrelationerna med medelinkomstländer i Syd- och sydostasien samt Latinamerika. Latinamerika nämns enbart i detta sammanhang. I listan över regioner där Sverige vill vara fortsatt internationellt engagerade saknas Latinamerika.
Det afrikanska frihandelsavtalet, som många experter hoppas ska stärka handeln mellan afrikanska länder, nämns för sin potential att bidra till ekonomisk utveckling. Detta omnämnande är positivt i att det lyfter utvecklingen inom den afrikanska kontinenten, snarare än handelspotentialen för Sverige, som lyftes fram i samarbetet med Latinamerika och Asien.