I panelen i Godmorgon Världen i P1 söndagen den 5 oktober sa Frida Wallnor från Dagens Industri: ”Såhär går det ju till så fort Sverige ska ge bistånd till ett land” och menade att inget var konstigt eller ovanligt med det här fallet.
Men sättet som det har gått till på i Somaliafallet är långt ifrån hur det ska och brukar gå till. Här är några anledningar till att det som har skett i samarbetet mellan Sverige och Somalia är ett extremt och ovanligt fall:
Fel #1
Dialogen om bistånd började i frågan om vad Somalias premiärminister krävde som motprestation för att gå med på en hemlig migrationsuppgörelse med Sveriges regering.
Hur brukar det gå till?
Dialogen ska föras med en bredd av utvecklingsaktörer i Somalia, inte enbart staten eller en politisk ledare, och ska handla om vad som är mest relevant att finansiera utifrån målen i Sveriges biståndsstrategi; inkluderande fred; mänskliga rättigheter och rättsstat; motståndskraft, miljö, klimat och energi; hälsa och SRHR. Dialogen handlar också om hur detta bör ske för att ge bäst förutsättningar att förbättra villkoren för människor i fattigdom och förtryck.
Fel #2
Dialogen resulterade bland annat i ett projekt där 53 procent av 60 miljoner kronor vidareförmedlas till premiärministerns kansli och andra statliga ministerier. Stora biståndsutbetalningar görs som underlättar för Somalias premiärminister och närstående personer att investera biståndsmedel för ”politiska syften och personlig vinning” (citat ur Sidas projektdokument). Sida bedömer att projektet har höga risker när det gäller korruption, svag kostnadseffektivitet, och ohållbara resultat.
Hur brukar det gå till?
Projekt med den bedömningen brukar inte släppas igenom till beslut. Om riskerna är höga i samarbete med statliga institutioner riktas biståndet till andra typer av aktörer som civilsamhällesorganisationer eller FN-organ, utan att pengar får hanteras av statliga institutioner med svaga kontrollsystem.
Fel #3
Sverige betalar ut sammanlagt 100 miljoner kronor som konsekvens av en hemlig uppgörelse med en premiärminister som gjort grova antisemitiska uttalanden och hyllat terrororganisationen Hamas och våldsam islamism. Detta går helt emot vad regeringen sagt ska förekomma bland samarbetsparter inom biståndet.
Hur brukar det gå till?
Alla som tar emot svenska biståndsmedel har genomgått bedömningar av sina organisationer och system för styrning och kontroll. Sverige går långt för att säkerställa att inga mottagare av svenskt bistånd stödjer terror och våldsbejakande ideologier. Till och med för långt i vissa situationer, exempelvis att livsviktiga insatser i Palestina pausats i flera månader och stora summor i konsultarvoden gått till att detaljkontrollera svenska organisationers personal och partnerorganisationer utan att hitta några stödjare av Hamas. Att välja att ge stöd till en öppet antisemitisk motpart som regeringen har gjort i det här fallet, skulle aldrig accepteras i biståndet i övrigt.
Att välja att ge stöd till en öppet antisemitisk motpart som regeringen har gjort i det här fallet, skulle aldrig accepteras i biståndet i övrigt.
Fel #4
Regeringen har styrt om biståndspengar på ett sätt som försvårar samarbetet med andra länder. Sverige sätter sig i en försvagad situation där en hårdför ledare i en svag demokrati kan förvänta sig att kunna kräva pengar i ersättning för att samarbeta diplomatiskt med Sverige.
Hur brukar det gå till?
Biståndet är en del av utrikespolitiken och finns i ett större sammanhang tillsammans med andra politikområden som, om de bidrar till goda internationella relationer på sina respektive områden, kan bidra till goda relationer mellan Sverige och omvärlden. Men varje politikområde har sitt mål, och det är en viktig förvaltningspolitisk princip att varje mål bör ha sitt styrmedel. Att felanvända biståndsmedel ger dåliga resultat för utsatta människor, och är oftast ett ineffektivt och i längden dyrt och kontraproduktivt styrmedel för andra politiska mål.
Att felanvända biståndsmedel ger dåliga resultat för utsatta människor, och är oftast ett ineffektivt och i längden dyrt och kontraproduktivt styrmedel för andra politiska mål.
Fel #5
Biståndsministern har flera gånger i offentligheten menat att det är helt naturligt att koppla uppgörelsen om migrationssamarbete till utbetalningar av bistånd som den somaliska premiärministerns kansli krävt som motprestation av Sverige, vilket det inte är enligt internationella riktlinjer.
Hur brukar det gå till?
Faktum är att den internationella biståndsdefinitionen som överenskommits i OECD:s biståndskommitté DAC utesluter kostnader som uppstår med utgångspunkt huvudsakligen i ett givarlands migrationspolitiska agenda. Om en utbetalning av medel sker med koppling till specifika krav på migrationssamarbete så kan dessa medel inte redovisas som officiellt utvecklingsbistånd i den internationella statistiken. (”if the delivery of funds within an activity is subject to specific conditions on migration outcomes, the funds are not reportable as ODA”).