Det turbulenta omvärldsläget i kombination med Sveriges Nato-inträde gör att politiska analytiker spår en större plats för utrikespolitiken i den kommande valrörelsen. Det är ovanligt att det politikområdet blir en valfråga, och anledningen stavas, enligt statsvetaren Ulf Bjereld, nationell säkerhet. Ur det perspektivet anser de flesta partier att det är viktigt att man visar upp en gemensam utrikespolitisk linje. Bjereld menar att inget enskilt parti vill uppfattas som den som splittrar den nationella enigheten. Och eftersom valundersökningar visar att inrikesfrågor är viktigare för väljarna finns det få röster att vinna på en sådan strid.
Det finns dock exempel på när partier profilerat sig i utrikespolitik inför ett val. 2010 gjorde S, MP och V gemensam sak och antog ”En rödgrön politik för Sveriges relationer med världens länder”. Det valet förlorade de dock till Alliansen så den politiken blev aldrig verklighet.
Kritik mot regeringens Palestina-politik
Anders Lindberg på Aftonbladets ledarredaktion tror att unga väljare kommer att protestera mot regeringens Mellanöstern-politik i nästa val. Han skriver: ”Gaza kommer att följa med Ulf Kristersson in i valrörelsen nästa år. För unga väljare har de senaste åren blivit en snabbkurs i hur både medier och politik fungerar under ett krig. […] De gillar uppenbarligen inte vad de ser och jag tror motreaktionen kan bli spektakulär.” Regeringens stoppade stöd till Unrwa har blivit en politisk vattendelare där även väljarna är splittrade.
En undersökning som CONCORD Sverige gjorde hösten 2024 visade att tre fjärdedelar av väljarna vill kunna känna stolthet över Sveriges engagemang för demokrati, klimatet och fred i världen. Det är alltså en fråga som enar väljare bortom höger-vänsterskalan. Det historiskt starka stödet för bistånd och internationellt engagemang som finns i Sverige innebär att det knappast är rättvist att tona ned biståndets betydelse alltför mycket. Frågan är var smärtpunkten finns. I Storbritannien gjordes en undersökning som visade att (ett hypotetiskt) förslag om att helt ta bort biståndet hamnar bland de fem viktigaste frågorna som skulle få en brittisk väljare att inte rösta på det partiet.
Plattformens opinionsundersökning visade att regeringens biståndspolitik har svagt stöd bland väljarna. Endast åtta procent anser att det är prioriterat att svenskt bistånd ska främja svenska företags export. Den inställningen bekräftas av erfarenheter från Storbritannien. Ian Mitchell från tankesmedjan Center for Global Development sade på ett seminarium våren 2025:
– Människor går inte igång på argument om att biståndet gynnar nationella intressen. Om de är intresserade av bistånd handlar det om att göra skillnad för de fattigaste människorna i världen.
Blir det kvinnornas val?
Analysen efter senaste valet visade att skillnaderna mellan hur kvinnor och män prioriterar olika frågor i ett val var större än någonsin tidigare. Valrörelsen 2022 dominerades av de frågor som är viktigast för männen. Biståndet är en av de frågorna där åsiktsskillnader mellan könen är stor. SOM-institutet som studerat biståndsopinionen under många decennier visar att lågutbildade män till höger på den politiska skalan generellt är starkt negativa till bistånd medan högutbildade kvinnor till vänster generellt är starkt positiva. Det finns också en koppling mellan bistånd och altruism, det vill säga att den som är engagerad i föreningar och skänker pengar till insatser är också mer positivt inställd till ett starkt bistånd. Det som enligt SOM-institutet påverkar biståndsopinionen mest är det ekonomiska läget i Sverige.
Flera valrörelser
Enligt Johannes Krunegård och Emma Stark på PR-byrån Westander kan man inte tala om en valrörelse, det pågår flera parallellt. Det är till exempel inte nödvändigtvis samma frågor som diskuteras på TikTok som i papperstidningar. De menar också att det inte finns något politikområde som inte pågår i valrörelserna. De politiker som är engagerade i biståndsfrågan behöver även de sina vallöften. Dessutom kan det visa sig bli en förhandlingsfråga efter valet.
Biståndet centralt i regeringsförhandlingarna
I den senaste valrörelsen var biståndsfrågan inget som partierna eller medierna ägnade särskilt mycket utrymme. Men flera stora medier hade med en fråga om inställningen till biståndet i sina valkompasser. Då oftast formulerad negativt, som i SOM-institutets undersökningar, det vill säga ”vad är din inställning till att sänka biståndet?”
Däremot blev biståndet en knäckfråga i förhandlingarna om Tidö-avtalet, något som gick att läsa om i detalj i Maggie Strömbergs och Torbjörn Nilssons reportage i Svenska Dagbladet. När det mesta började falla på plats efter utdragna förhandlingar kvarstod en fråga: ”Till sist är det biståndet kvar.” skriver Strömberg och Nilsson. Enligt deras uppgifter gav Liberalerna snabbt upp enprocentsåtagandet, men Kristdemokraterna kämpade:
”Sverigedemokraterna vill slopa enprocentsmålet och halvera anslaget. Moderaterna vill lägga det på 0,7 procent.
– Jag kan inte det, säger Busch.
Hela måndagen viks åt biståndet.”
Vi vet hur det gick, KD gav upp enprocentsåtagandet, SD fick ge upp en halvering av biståndet, och Moderaternas önskan om en sänkning till 0,7 procent av BNI är på god väg att uppfyllas. På vägen blev det upprop som många av CONCORD Sveriges medlemmar drev under valrörelsen, för att rädda biståndet kvar vid en procent, föremål för viss uppmärksamhet från media, då både KD:s och L:s riksdagsledamöter skrivit under det.