Storbritanniens biståndspolitik har gått igenom drastiska förändringar de senaste fem åren, något som vi tidigare rapporterat om. Under förra regeringen gjordes en rejäl nedskärning av budgeten och biståndsmyndigheten slogs samman med utrikesdepartementet. Och i februari i år meddelade Storbritanniens premiärminister att landet ska sänka sin biståndsbudget med 40 procent för att finansiera försvaret, Det kommer att innebära att budgeten hamnar på 0,3 procent av BNI, trots att Labour gick till val på att återföra biståndet till det internationella åtagandet om 0,7 procent av BNI.
Vad tycker britterna?
Att helt ta bort biståndet är en av topp-5-frågorna som skulle få en brittisk väljare att inte rösta på det partiet. Det berättar Ian Mitchell, co-director för Europaprogrammet på Center for Global Development, i ett seminarium med CONCORD-medlemmar. Han beskriver opinionsläget för biståndet som starkt, även om det har minskat något de senaste fem åren. När Tory-partiet genomförde sänkningen av biståndet 2019 orsakade det mängder av reaktioner. Den här gången har det sett annorlunda ut, troligen på grund av att nedskärningen har presenterats som ett sätt att finansiera försvarsutgifter, tror Mitchell.
– Bristen på granskning och det svala intresset från allmänheten är en besvikelse, säger han.
Romilly Greenhill, som är CEO för den brittiska plattformen Bond, höll i samma seminarium med om att det är har varit en utmaning att kommunicera om vad biståndet gör för skillnad och att vi behöver bli bättre på det.
Ian Mitchell tror att organisationer generellt varit för splittrade utifrån sina sakfrågor och att det hade behövts mer gemensamt arbete för att nå ut bättre till allmänheten. Han hänvisade till forskning när han sade:
– Människor går inte igång på argument om att biståndet gynnar nationella intressen. Om de är intresserade av bistånd handlar det om att göra skillnad för de fattigaste människorna i världen.
Romilly Greenhill fyllde på:
– Ja, egenintresse funkar inte, varför hålla på med bistånd överhuvudtaget då, undrar folk? Däremot tror jag det fungerar med argument om delade intressen gentemot beslutsfattare, till exempel om att bistånd är bra för långsiktig hälsosäkerhet, fred, säkerhet och klimatet.
Hon fortsätter:
– Om du frågar folk om de vill se mer bistånd eller satsningar på Storbritanniens hälso- och sjukvård, ja då säger de flesta hälso- och sjukvård. Om du frågar dem om de tycker att alla barn i världen ska få vaccin, då svarar de ja. Människor stöttar det moraliska i att det ska finnas rättvisa, särskilt om du fokuserar på effekten av biståndsinsatserna.
Både Mitchell och Greenhill pratar om den nya politiska realiteten i Storbritannien, en ganska stor del av väljarna som varken är vänster eller höger utan förenas i en oro för utvecklingen i landet, en oro som har nationalistiska förtecken. I den gruppen finns också många människor som kämpar med att få den egna ekonomin att gå ihop.
– Du riskerar att framstå som tondöv om du pratar om behov i världen med den gruppen. Utvecklingssektorn behöver förstå vad som motiverar dem och utveckla narrativ som fungerar med dem. Att få folk att känna sig skyldiga fungerar inte, säger Ian Mitchell.
Politisk påverkan
Romilly listar några lärdomar som plattformen Bond gjort de senaste åren.
- Det har gett mycket att arbeta med parlamentariker utanför regeringen (backbenchers) – en del av dem har varit högljudda i debatten.
- Att arbeta med att bevara och knyta nya kontakter med tjänstepersoner. Det är ett arbete som nu har börjat ge resultat och civilsamhället har lättare att få till möten och bli inbjudna till konsultationer.
- Det är viktigt att arbeta med alla partier, givet flyktigheten i vårt nuvarande politiska system, och att påverka både parlamentariker och kandidater i ett tidigt skede.
- Det finns en känsla av solidaritet bland alla som jobbar med bistånd, en känsla av att vara ”in this together”. Det stärktes av gemensamma budskap.
– Det är också viktigt att komma ihåg att det här är väldigt känslomässigt för många, människor som har jobbat länge med och bryr sig mycket om frågorna, säger Romilly Greenhill.
Framåt
Ingen av de två experterna tror att Labour kommer att ta biståndet tillbaka till 0,7 procent av BNI inom en snar framtid, och de är besvikna över att landet inte tagit större ansvar i det vakuum som USAID lämnat efter sig. Men de känner ett visst hopp om att det fortsatt är de fattigaste länderna som kommer att vara prioriterade i brittiskt bistånd. Dessutom uttalar regeringen ett starkt stöd för multilateralismen och för partnerskap.
– Det är klart att de orden klingar lite ihåligt just nu, men de ger oss en öppning i alla fall, säger Romilly Greenhill.