Förändringarna i Storbritanniens biståndspolitik accelererades i samband med Brexit 2016, och styrdes allt mer i riktning att främja Storbritanniens nationella intressen. 2020 tillkännagavs kraftiga nedskärningar i Storbritanniens bistånd och departementet för internationellt utvecklingssamarbete (DFID) avskaffades. Sedan dess sköts biståndet av Foreign, Commonwealth and Development Office (FCDO).
Budgetnedskärningarna skedde med anledning av de ekonomiska konsekvenserna av pandemin, och skulle vara tillfälliga, men istället har ytterligare nedskärningar gjorts. 2022 låg biståndet fortfarande på 0,5 procent av BNI. Av dessa stannade nästan 30 procent i landet, i form av avräkningar för att täcka inhemska flyktingkostnader. I OECD:s biståndskommitté DAC:s ”mid-term review” av Storbritanniens bistånd konstaterar organisationen att Storbritannien har underminerat sitt rättsliga åtagande att använda bistånd för att bekämpa fattigdom under de senaste åren.
Förändrat civilsamhällesstöd
Storbritannien hade tidigare ett långsiktigt civilsamhällesstöd, men gick i samband med omläggningen över till projektmedel som är öppna för fler olika aktörer att söka, även privata sådana. Stödet administreras av kommersiella aktörer och beslutas om enligt en konkurrensutsatt upphandlingsprocess. Detta upplägg kommer sig av att det saknas resurser och kapacitet på avdelningen för civilsamhället på FCDO. Enligt Storbritanniens motsvarighet till CONCORD Sverige, BOND, har det varit en politiskt känslig fråga att ta upp behovet av mer personal med kunskap och färdigheter att handlägga civilsamhällesstöd på departementet.
BOND har analyserat vad skiftet från direkta relationer med DFID, via FCDO till dagens konsultfirmor har fått för konsekvenser. Deras slutsatser är att det bland annat har förhindrat lärande och dialog mellan regeringen och civilsamhället, och lärdomar från civilsamhällets internationella arbete plockas inte upp i regeringens policyprogram. Civilsamhället har också mindre kunskap om regeringens prioriteringar vilket gör dem mindre effektiva när det kommer till att relatera till Storbritanniens övergripande prioriteringar, liksom att representera landet i partnerländer.
Civilsamhället har också mindre kunskap om regeringens prioriteringar vilket gör dem mindre effektiva när det kommer till att relatera till Storbritanniens övergripande prioriteringar, liksom att representera landet i partnerländer.
Slutsats från BOND:s analys av hur inblandningen av konsulter påverkat relationen mellan civilsamhälle och regering
I en ny studie om förändringar i civilsamhällesstöd i biståndet i sex länder (Belgien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Sverige) adresseras den marknadsorienterade projektförmedlingen. Rapporten tar bland annat upp att ”a hyper-competitive CSO funding landscape favouring larger organizations and the private sector, including consultancy firms, and emphasizing CSO-private sector collaboration”. Rapporten noterar att även om uppdraget att sköta vidareförmedlingen är öppet för civilsamhället att söka, tenderar majoriteten av kontrakten att gå till stora privata konsultfirmor.
Storbritanniens ”reformagenda” för biståndet
I november 2023 presenterade den brittiska regeringen en så kallad vitbok för utvecklingsbiståndet, en strategi som tagits emot relativt positivt av både civilsamhället och OECD DAC. Den senare pekar på att vitboken har en större strävan efter internationellt ledarskap, ett starkt fokus på klimatåtgärder och tydligare åtaganden om fattigdomsminskning och har ”hjälpt till att reda ut den förvirring som skapats av tidigare förändringar i politisk riktning”.
BOND har varit positiva till delar av vitboken, bland annat åtagandet om att återgå till 0,7 procent av BNI i bistånd och ett tydligare fattigdomsfokus, och hoppas få se retoriken omvandlas till praktisk politik, inte minst vad gäller att sätta målet om fattigdomsbekämpning först.