Civilsamhällets demokratiska utrymme – Så tycker vi

Vi står upp för människor runt om i världen som försvarar mänskliga rättigheter, demokrati och miljö.

Beslutsfattare i Sverige och EU bär ett ansvar för att stå upp för miljö- och människorättsförsvarare världen över. Nedan följer våra viktigaste rekommendationer.

Vad bör Sverige göra?

Arbetsgruppen för civilsamhällets demokratiska utrymme har ringat in fyra huvudsakliga områden där civilsamhället behöver stöd från svensk utvecklingspolitik med fokus på demokrati och mänskliga rättigheter:

1. Mord, hot och fysiskt våld

Front Line Defenders rapporterar att 401 människorättsförsvarare mördades under 2022, en stor andel miljöförsvarare som mördades i samband med utvinnings- och exploateringsprojekt. Detta visar på hur nära kopplade attacker på människorätts- och miljöförsvarare är med ekonomiska intressen.

Det är också vanligt att brottsanklagelser fabriceras och människorättsförsvarare fängslas, smutskastas, baktalas och attackeras, för att underminera det stöd de får lokalt och internationellt. Kvinnliga och hbtqi- människorättsförsvarare hotas med och utsätts ofta för sexuellt våld. Straffriheten för dessa brott är utbredd. 

Sveriges regering måste vara en stark, offentlig och pådrivande röst till stöd för mänskliga rättigheter och det civila samhällets demokratiska utrymme globalt, alltid fördöma mord och fysiskt våld, samt använda relevanta plattformar inom EU och FN för att belysa alla typer av brott och övergrepp mot demokrati- och MR-försvarare.

2. Strukturella och administrativa inskränkningar

De politiska normer som under de senaste 20 åren vuxit fram i kölvattnet av det så kallade kriget mot terrorismen, har även använts som en förevändning för att inskränka civilsamhällets rättigheter och kriminalisera människorättsförsvarare.

Genom att misstänkliggöra och anklaga civilsamhällesorganisationer för att gå någon annans ärenden skapas negativa attityder, vilket i sin tur banar väg för trakasserier, gripanden och mord på människorättsförsvarare.

Sveriges regering måste våga vara obekväm, tydlig och kritisk när inskränkningar av civilsamhällets utrymme äger rum, genom att fördöma inskränkningar och utnyttja relevanta plattformar inom EU och FN för att belysa dem. Sverige bör verka för att civilsamhällesaktörer i större utsträckning deltar i framtagande, översyner och genomförande av EU:s styrdokument för samverkan med civilsamhället (road maps).

3. Stöd till informella civilsamhällesaktörer

Informella och icke-registrerade organisationer, rörelser och nätverk saknar ofta möjlighet att få finansiellt stöd. Detta trots att de är starka förändringsaktörer och att många av dem valt eller tvingats att verka informellt på grund av restriktioner och risker. Dessa har ofta begränsad kapacitet att hantera risker samt mindre tillgång till etablerade skyddsmekanismer.

 Sveriges regering måste som givare dela risk och erbjuda dialog och flexibilitet om avtalens innehåll och avtalsvillkor. Regeringen bör också lyfta frågan om avtalsflexibilitet och riskdelning med andra givare, samt upprätta lokala fonder som erbjuder mindre och flexibel finansiering och/eller kärnstöd till mindre lokala aktörer, inklusive informella aktörer. 

4. Digitala inskränkningar

Begränsning och manipulation av information på sociala medier är ett växande problem. Enligt Freedom House skyndade coronapandemin på en dramatisk nedgång i den globala internetfriheten. Organisationer upplever en allmän försämring av rättigheter när politiska ledare utnyttjar situationen genom att begränsa tillgången till information på internet och samtidigt trappar upp kontrollen och övervakningen.

Bristen på medel, teknik, uppkoppling och kunskap försvårar dessutom arbetssituationen för vissa organisationer, särskilt de som verkar på landsbygden.

Sveriges regering bör ge civilsamhällesorganisationer möjlighet att prioritera kostnader för säkerhet, däribland digital säkerhet. Därtill måste det finnas öppenhet för stöd till mental hälsa och stresshantering för utsatta individer. Sveriges regering och utlandsmyndigheter både i Sverige och utomlands bör öka sin egen kunskap och medvetenhet kring problematiken.

Vad bör EU göra?

Som Europaparlamentets har föreslagit år 2023, behöver EU:s riktlinjer för människorättsförsvarare ses över och unionen måste anta riktlinjer om mötes- och föreningsfrihet. Legitima krav på mer öppenhet i EU och särskilt i EU-parlamentet bör gälla alla aktörer som interagerar med beslutsfattare på ett liknande sätt och inte rikta sig särskilt till civilsamhällets organisationer

I EU:s långtidsbudget för år 2021-2027, måste civilsamhällets roll skyddas genom tillräcklig finansiering och involvering i policyformulering. Allt detta kan Sverige driva. CONCORD Europa driver också på för att EU:s kommande ”Defend democracy package”, som syftar till att begränsa extern inblandning i demokratiska processer, inte begränsar det demokratiska utrymmet.

Inom FN behöver Sverige och EU motarbeta försöken att hindra människorättsorganisationers tillgång till FN-processer.