Veckans tjat
Ytterligare en opinionsmätning visar att människor vill ha en skarpare klimatpolitik än vad beslutsfattare levererar. Fler än sex av tio svenskar vill att Sverige som rikt land med stora utsläpp ska gå före i klimatarbetet, och nästan lika många tycker att Sverige ska skärpa klimatmålen. Det visar en undersökning från Fairtrans som frågat 5 000 svenskar. Både fackförbund och miljörörelse på scen manade regeringen att agera.
”Vad ska ni med makten till om ni inte vill göra något med den” sa Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall.
Veckans försäkran
”Bara för att politiker i EU nu rullar tillbaka hållbarhetslagstiftning betyder det inte att företag backar. De har sin riktning.”
Sara Sundqvist, näringspolitisk expert på Livsmedelsföretagen, i en diskussion om det numera skrotade Green Claims-direktivet som skulle stoppa greenwashing. Uttalandet refererade även till annan hållbarhetslagstiftning som nu luckras upp i EU.
Samma tongångar hördes från Scania i Aktuell Hållbarhets diskussion om vad som händer med hållbarhetsarbetet om Europa backar.
”Vi är på en väg vi inte kommer vända tillbaka från. Bollen är i rullning och vi har satt bolaget i pant på att omställningen ska ske”, sa lastbilstillverkarens hållbarhetschef Fredrik Nilzén.
Veckans kniviga fråga
”Jag tror det kan utjämna spelplanen mellan kapitalstarka intressen och civilsamhället när politiska beslut tas.”
Daniel Swedin, politisk redaktör på tidningen Arbetet, om förslaget att införa ett lobbyregister för att öka insynen kring vilka aktörer som våra folkvalda träffar. På samma scen hos PR-sektorns branschorganisationen PRECIS stod SvD:s ledarskribent Peter Wennblad och Mattias Oljelund, chef för politik och opinion på Svenskt Näringsliv, som båda var mycket skeptiska till ett register. Det vore resurskrävande och misstänkliggörande och skulle slå hårt mot mindre aktörer och mot det demokratiska samtalet, var några av deras argument.
Veckans myt
”I 30 år har jag bett folk nämna ett företag som lämnat landet på grund av skatter. Hittills har jag inte fått ett enda exempel.”
Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap, i ett samtal om klimatkrisens myter och möjligheter ordnat av Uppsala universitet.
Veckans påminnelse
”Bara 17 procent av de Globala målen från 2015 är vi på väg att nå. En tredjedel av målen som länderna i FN kom överens om går bakåt! Vi har fem Almedalsveckor på oss att lösa detta.”
Frank Biermann, Utrecht University, gästprofessor klimatledarskap vid Uppsala universitet i samma samtal.
Veckans EU-guldstjärna
Anna Lasses, C, tog på flera olika scener upp vikten av att biståndet står starkt i de kommande förhandlingarna om EU:s långtidsbudget.
”Sverige måste ta lead och se till att vi inte skär ner biståndsramen i EU:s långtidsbudget”, sa hon exempelvis på ett seminarium om biståndets bidrag till svenska säkerhetspolitiska intressen arrangerat av Diakonia, One Campaign, Equmeniakyrkan och Studieförbundet Bilda.
Veckans brandtal
”Ska jag fråga mig hur jag ska tjäna pengar på barn i Gaza? Det är inte mitt Sverige. Det är vår plikt som ett av världens rikaste länder att se till att alla barn får leva i frihet”.
SSU:s förbundssekreterare Diyar Cicek riktade skarp kritik mot omläggningen av biståndspolitiken i exportfrämjande riktning i Act Svenska kyrkans och Rädda Barnens debatt mellan politiska ungdomsförbund.
Veckans löfte
”Det ska inte finnas många länder i världen som ger mer än Sverige till Gaza och Ukraina.”
Douglas Thor, MUF, i samma debatt.
Veckans andra löfte
”Jag har inte sett några signaler på att man vill minska biståndet. Men jag ska träffa Elisabeth Svantesson i sommar, då ska jag fråga om man planerar något sådant.” Ska man tolka detta uttalande från Katarina Tolgfors, M, i Unicefs och ONE Campaigns seminarium, som ett löfte att utöva interna påtryckningar till biståndets försvar?
Veckans Tage Danielsson
På CONCORD-kansliets fråga om EU:s roll i världen bör prioriteras, givet en ny geopolitisk situation, attackerna på det multilaterala systemet och de många långvariga konflikterna, svarade Moderaternas ledamot i finansutskottet Jan Ericson:
”Många dagar när jag sitter och är lite småförbannad på EU då tänker jag alltid på vad är grundtanken med EU, från början, det handlar om fred. (…) EU är en stark röst i världen, det skulle vi aldrig kunna åstadkomma själva som svenskar. Utan freden spelar inte det andra så stor roll egentligen.”
Veckans försvar av orden
”Ord som inte står nedskrivna kommer glömmas bort. Hbtqi och jämställdhet måste stå i alla strategier. Det vi hör från internationella kontakter nu är att om Sverige och Norden faller, så faller jämställdheten. Vi måste stå kvar.”
Tawar Dabaghi, generalsekreterare för RFSL, i ett Diakonia-seminarium om Sveriges roll för global jämställdhet.
Veckans (eller mandatperiodens) import
”Diskussionen om att sänka biståndet är en politisk fråga som är importerad från USA”, sa Marcus Weissenbilder från SOM-institutet som mätt biståndsviljan sedan 1950-talet. De flesta väljare vill inte sänka biståndet. Detta utspelade sig på Statsvetenskapliga förbundets, Arena Idés och Timbros seminarium om en ny biståndspolitik.
Veckans no-brainer
– Det finns internationella överenskommelser om vad som är bäst bistånd. Nu pågår ett skifte hos regeringen där man satsat på migrationshämmande och exportfrämjande med biståndet. Men det bistånd som har bäst effektivitet utgår från mottagarens behov och deras prioriteringar.
Diakonias Magnus Walan i samma seminarium om den nya biståndspolitiken.
Veckans Timbro
”Ingen tycker som han”, sa Timbros Andreas Johansson Heinö på tankesmedjan Timbro om sin kollega Adam Danieli som under våren ägnat många spaltmeter åt svepande biståndskritik. Han fick en Rädda Biståndet-ballong (rest från valåret 2022) att lämna vidare till Adam.
Veckans Sverigebild
”Sveriges styrka är vår starka demokrati.” Sidas generaldirektör Jakob Granit menade, på ett seminarium som RESCUE arrangerade, att det är så Sverige kan profilera sig som aktör nu när biståndsarkitekturen ritas om. På ett annat seminarium, om hur Sverigebilden ska kommuniceras utomlands, berättade Svenska Institutets ställföreträdande generaldirektör Anna Rudels att den svenska demokratin är basen i den nya kommunikationsstrategin.
Samtidigt spanade Civil Rights Defenders’ kommunikationschef Catrin Söderberg på ett mingel om att just hoten mot demokratin i Sverige och världen var det tydligaste återkommande temat under Almedalsveckan.
Veckans partiledartal
Partiledartalen var till stor del en uppvisning i patriotism med många nostalgiska anekdoter om partiledarnas uppväxt, deras mor- och farföräldrars slit och budskap om det som gör Sverige är värt att försvara. Även om alla partiledare nämnde omvärldsläget var det i de flesta fall en ingång till att prata om hur Sverige kan bli bättre.
Starkast genomslag för globala rättvisefrågor hade Amanda Lind, MP, i sitt tal.
”Klimatkrisen förstör människors liv, egendom och frihet. Den leder till fler krig och konflikter, sjukdomar och extremväder, också i Sverige. Världen blir mer otrygg och mer osäker”, sa hon bland annat.
Klimatkrisen förstör människors liv, egendom och frihet. Den leder till fler krig och konflikter, sjukdomar och extremväder, också i Sverige. Världen blir mer otrygg och mer osäker.
Amanda Lind, MP, i sitt tal
Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar inledde starkt med att tala om vikten av internationell solidaritet, om att demokratin och friheten alltid behöver erövras. ”Friheten kan aldrig kan tas för given. Den måste vinnas om och om igen”, sa hon. Hon pratade om den terror och förtryck som Trump, Putin och Netanyahu sprider och att inget land står över den internationella rätten. ”Sverige har alltid varit en tydlig röst för demokrati och mänskliga rättigheter, men Sveriges röst har tystnat. Återupprätta den svenska rösten i världen.”
Centerpartiets Anna-Karin Hatt pratade om klimatförändringarnas effekter i Sverige, kritiserade att regeringen missar klimatmålen och sa: ”Låt oss göra Sverige till ett klimatföredöme igen.” Hon kallade klimatkrisen för ”vår tids ödesfråga”, men den enda kopplingen till den globala aspekten av den var till potentiella flyktingströmmar som den kan ge upphov till. Mot slutet av talet nämnde hon internationellt samarbete, att Sverige ska stå upp för mänskliga rättigheter och rättsstaten och förespråkade humanism och hållbara lösningar istället för rädsla och isolering.
De båda partier som gör anspråk på statsministerposten i nästa val, M och S, verkade tyvärr helt ha glömt bort världen utanför Sverige. Magdalena Andersson nämnde visserligen Ukraina, Iran och Gaza, och fick en rungande applåd när hon sa: ”Nödhjälpen måste in och stödet till UNRWA måste återupptas omedelbart”.
Mer Almedalsbevakning
Föreningen för utvecklingsfrågor, FUF, har rapporterat från veckan. Läs deras bevakning här.