Sammanfattning i punktform
- Fortsatt starkt fokus på Ukraina som den viktigaste utrikespolitiska prioriteringen.
- En ny hållning gentemot USA jämfört med för ett år sedan.
- För första gången under mandatperioden nämns inte arbete för nedrustning eller ickespridning.
- Likaså är det första gången civilsamhället inte nämns överhuvudtaget.
- Som vanligt saknar vi ambitioner från regeringen i genomförandet av Agenda 2030 med de Globala målen för hållbar global utveckling.
FN, Agenda 2030 och samstämmighet
Likt tidigare år nämns inte de Globala målen och Agenda 2030 någon gång i utrikesdeklarationen. Enligt riksdagsbeslutet från 2020 ska det var en utgångspunkt för hela regeringen, och Riksrevisionen publicerade en granskning förra året som var en ovanligt omfattande kritik av regeringens bristande engagemang för genomförandet av de Globala målen. Trots detta så undviker regeringen åtagandet och vikten av internationell samverkan kring hållbar utveckling helt i deklarationen.
I årets deklaration nämns att reformering av FN:s säkerhetsråd och att den är angelägen. “Sverige står bakom en mer rättvis representation från alla kontinenter i säkerhetsrådet, och kommer att verka för fler permanenta och icke-permanenta medlemmar. Möjligheten till veto bör begränsas”.
EU
Även detta år beskrivs EU som Sveriges viktigaste utrikespolitiska plattform och värdegemenskap. Det konstateras att den utrikes- och säkerhetspolitiska dimensionen behöver stärkas. Regeringen vill se “ett mer geopolitiskt och handlingskraftigt EU”. Detta utifrån den instabila omvärlden med den transatlantiska länken i förändring. Fokus ligger på EU:s gemensamma försvar, försvarsindustri och civila beredskap vid kriser; stödet till och uppbyggnaden av Ukraina; sanktionerna mot Ryssland; EU-närmandet av bland annat Ukraina och Moldavien; och EU-enighet i handelspolitiken och frihandelsavtalen med Mercosur och Indien.
I likhet med förgående år omnämns inte EU:s biståndspolitik trots att utvecklingssamarbetet är en mycket mer etablerad del av EU-samarbetet än utrikes- och säkerhetspolitiken. Inte heller berördes de pågående förhandlingarna om den kommande fleråriga budgetramen som sätter riktningen för EU:s arbete framöver. En viktig skillnad är dock att regeringen detta år lyfter EU:s centrala roll i att verka för demokrati, frihet och internationell rätt.
Bistånd
Avsnittet om bistånd inleds med att Ukraina är främsta prioritet. Därefter sägs att Sverige fortsätter ”att vara en generös givare till världens mest utsatta”. Jämfört med andra höginkomstländer är Sverige fortfarande en stor biståndsgivare i relation till BNI, men trenden i stödet till människor i låginkomstländer och fragila stater är brant nedåtgående.
I hälften av Sveriges samarbetsländer som är låginkomstländer och lägre medelinkomstländer fasas biståndet nu ut. Det är särskilt konfliktdrabbade och fragila länder som drabbats av utfasningarna. De låg- och lägre medelinkomstländer som är kvar som partnerländer har samtliga fått kraftiga neddragningar av svenskt stöd, och allra mest har biståndet drabbats i de mest fragila länderna, med mer än 70 procent minskning av biståndet i exempelvis Somalia och Sudan jämfört med 2021.
Sudan nämns som exempel på svår humanitär kris (tillsammans med Gaza och Ukraina). Det är bra att ett fortsatt starkt humanitärt bistånd betonas. Det som inte nämns är det långsiktiga biståndet till flera fragila stater vars strategier nu ses över, trots att samspelet mellan långsiktigt och humanitärt stöd är avgörande för hållbar utveckling på sikt. God samverkan mellan utvecklingsbistånd och humanitärt stöd är mer kostnadseffektivt än att hela tiden behöva investera i humanitär hjälp. Att ensidigt prioritera humanitära insatser går emot OECD-DAC:s rekommendationer om vikten av förebyggande arbete och stärkta lokala samhällen.
Utrikesdeklarationens omnämnanden om bistånd är knapphändiga och förmedlar inga nya initiativ eller satsningar. Till skillnad från utrikesdeklarationen 2025, då avsnittet om bistånd inleddes med det riksdagsbundna målet om förbättrade villkor för människor i fattigdom och under förtryck, så innehåller årets deklaration inte heller någon viljeinriktning om biståndets viktiga roll för att bidra till välfungerande demokratiska och fredliga samhällen.
Istället räknas kortfattat ett litet urval av prioriteringarna i ”reformagendan” för biståndet upp: ökat stöd till Ukraina till minst 10 miljarder 2026, vikten av humanitärt stöd och bistånd till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Samma text om Sverige som generös givare av klimatbistånd och ordförande i Gröna Klimatfonden upprepas ordagrant från förra årets utrikesdeklaration, utan att någon riktning för klimatarbetet beskrivs.
Fred och säkerhet
För första gången under den här mandatperioden innehåller deklarationen ingen skrivning om Sveriges engagemang för nedrustning och ickespridning. En nyhet är istället att export av försvarsmateriel nämns som ett lyckat resultat av en mer ambitiös främjandepolitik. Aktuella siffror från Svenska freds- och skiljedomsföreningen visar att exporten ökat framförallt till icke-demokratier, 2024 utgjorde export till den gruppen länder mer än en tredjedel, 37 procent, av svensk vapenexport.
Nato och EU är de viktigaste säkerhetspolitiska arenorna för Sverige. ”Europas försvarsförmåga ska stärkas”, EU spelar en viktig roll för att ”stärka försvarsindustrin”, och Sverige ska ta sitt ansvar för en mer rättvis fördelning av bördan inom Nato. FN:s roll för att verka konfliktförebyggande och fredsbyggande nämns inte.
Miljö och klimat
Klimat och miljö får slående lite utrymme i utrikesdeklarationen. Signaler om ambitionshöjning eller att klimat- och naturkriserna skulle vägleda utrikespolitiken uteblir även i år.
Liksom förra året lyfter utrikesministern kort att Sverige har ett av världens mest generösa klimatbistånd, att klimatförändringarna måste hanteras genom globalt samarbete och att Sveriges ordförandeskap i Gröna klimatfonden är ett sätt, samt att klimatfrågan är ett exempel på områden där regeringen vill ha dialog med Kina.
Ingenting sägs om klimatkrisens säkerhetspolitiska dimension, hur hårt den drabbar redan utsatta grupper och länder, eller om klimatarbetet inom EU. Det globala arbetet för biologisk mångfald och andra miljöfrågor är också helt frånvarande.
Jämställdhet
Jämställdhet nämndes med en nära nog identisk formulering som förra året. En viktig skillnad dock är att ordet ”rättigheter” är tillagt som en viktig del av Sveriges arbete för att stärka kvinnor och flickor.
Inom biståndet nämns också jämställdhet som en prioritering, i synnerhet sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, med exempel som tillgång till vård för gravida och mödrar, allmän sexualundervisning samt att motverka alla former av sexuellt våld.
Som en kontrast till den uttalade prioriteringen av jämställdhet i FN och i biståndet har finansieringen till SRHR minskat med 35 procent jämfört med 2018. 2024 utgjorde stöd till SRHR fem procent av biståndet, vilket är den lägsta nivån på över ett decennium. De utfasningar av biståndet som nu sker i framförallt sårbara, konfliktdrabbade länder drabbar inte minst kvinnor och flickor.
Demokrati och mänskliga rättigheter
Likt förra året fastställer deklarationen att “folkrätten, inklusive FN-stadgan, är en hörnsten i Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik” och anger också att “en värld där den starkes rätt går före folkrätten och där stormakter gör som de vill är inte den världsordning vi vill se”.
Regeringen betonar också att mänskliga fri- och rättigheter måste försvaras, och att varje individs lika värde oavsett ”kön, ålder, sexuell läggning eller religion” är en frihetsfråga. I uppräkningen av diskrimineringsgrunder borde könsidentitet finnas med. “Kränkningar av religionsfriheten är ett växande globalt problem. Religions- och övertygelsefrihet är därför en integrerad del av Sveriges arbete för mänskliga rättigheter världen över”. Kopplat till utvecklingen i Iran ger regeringen sitt stöd till ”de modiga iranska kvinnor och män som utövar sin yttrande- och mötesfrihet.”
Vi noterar med besvikelse att civilsamhället, till skillnad mot utrikesdeklarationen tidigare år, inte längre nämns som en ”omistlig partner” i utvecklingssamarbetet. Likt tidigare år nämns inte heller barns rättigheter.
Geografiska prioriteringar
Påfallande få länder i Afrika, Asien och Latinamerika nämns jämfört med tidigare års utrikesdeklarationer, och det som i förra årets avslutning av talet hette att ”Samtidigt har Sverige ett osvikligt globalt engagemang. Vi kommer fortsätta verka i FN genom alliansbyggande, långsiktighet och målmedvetenhet. Vårt engagemang och våra partnerskap med viktiga länder i Afrika, Asien och Latinamerika stärks ytterligare” har i årets deklaration bytts ut en formulering om att balansera värderingar med pragmatism och ”bygga globala partnerskap som gör oss både säkrare och ekonomiskt starkare”.
I förra årets deklaration nämndes dels fler humanitära kriser och dels några exempel på länder och regioner att bygga goda relationer med, men i årets deklaration är det tydligt att fokus ligger på geopolitik och större ekonomier och militära allierade.
Regeringen konstaterar att ”globala utmaningar kan inte lösas enbart med våra allierade eller närmast likasinnade.” Samarbete kan också sträcka sig till ”likasinnade länder i Asien, Afrika och Latinamerika som bryr sig om och upprätthåller gemensamma institutioner och spelregler”.
Medlemmars kommentarer (uppdateras)
Plan International Sverige: https://www.linkedin.com/feed/update/urn:li:activity:7429837507527254016/
Svenska freds- och skiljedomsföreningen: https://www.svenskafreds.se/upptack/forsvars-och-sakerhetspolitik/pressmeddelande-svenska-freds-kommenterar-den-utrikespolitiska-deklarationen/
Rädda Barnen: https://press.raddabarnen.se/pressreleases/barn-maaste-synas-i-utrikespolitiken-sverige-kan-inte-riskera-att-laemna-vaerldens-mest-utsatta-utanfoer-3433243