Analys

13 februari 2020

Riksdagens kammare. Foto: Ingemar Edfalk/Sveriges riksdag.
Riksdagens kammare. Foto: Ingemar Edfalk/Sveriges riksdag.

Var är visionerna om vår värld?

#agenda 2030 och samstämmighet #civilsamhällets demokratiska utrymme #eu:s och sveriges bistånd #företagande och mänskliga rättigheter #jämställdhet

En mer än fem timmar lång utrikesdebatt bjöd på en hel del problembeskrivningar men färre visioner om Sveriges roll i världen. Det svenska internationella biståndet fick inte mycket mer än ett kort omnämnande i utrikesdeklarationen. Och trots att många pratade om EU som den viktigaste arenan för svensk utrikespolitik var det ingen som tog upp EU:s utvecklingspolitik.

I utrikesdeklarationen inledde Ann Linde med att lyfta vikten av mer internationellt samarbete, solidaritet och att Sverige har ett ansvar för att göra skillnad i vår omvärld. Vi kan konstatera att det var en utrikesdeklaration utan några nyheter på utvecklingsområdet. Om det internationella biståndet sa Linde kort att Sverige har ett effektivt bistånd i världsklass och att enprocentsmålet ligger fast. Stödet till kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter (SRHR) betonades, liksom rättigheter för HBTQ-personer och fackligt aktiva.

Linde nämnde också vårt ansvar för att lyssna på alla dem som demonstrerar för mänskliga rättigheter världen över. Och att när demokratin ifrågasätts ökar Sverige sitt stöd genom Drive for Democracy. I det här sammanhanget tog hon också upp vikten av att bekämpa korruption, och att misstankar om korruption inom bistånd följs upp och utreds. Utrikesdeklarationen slog även fast att det är viktigt att EU får ett gemensamt asylsystem som är humant och att asylrätten ska värnas.

Fredrik Malm (L) tog upp EU:s samarbete med Turkiet och dess brister i respekt för mänskliga rättigheter och demokrati. I princip alla partier pekade ut det europeiska samarbetet som Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena, men vi som hoppades på en debatt om ett av EU:s viktigaste verktyg för att påverka världen i en mer hållbar riktning – biståndet – blev besvikna.

Istället fanns det under debatten stundtals en tendens att falla in i inrikespolitiska diskussioner. Hans Wallmark (M) efterlyste fler poliser i Sverige i sitt inledningsinlägg. I ett replikskifte mellan Markus Wiechel (SD) och Janine Alm Ericson (MP) tog den förre upp att det internationella biståndet borde minskas för att täcka behoven i Sverige. Alm Ericson svarade att hon inte går med på den premissen. ”Att dra ner på biståndet är ju inget annat än att dra ner på ambitionerna om en bättre värld” sa Janine Alm Ericson.

Janine Alm Ericson (MP)

Att dra ner på biståndet är ju inget annat än att dra ner på ambitionerna om en bättre värld.

Moderaternas Hans Wallmark sade glädjande att ”bekämpa fattigdom och förtryck är centrala svenska intressen” och var en av få som lyfte Agenda 2030 som det övergripande ramverket för utrikespolitiken. I sin kritik av åtagandet om att det internationella biståndet ska uppgå till en procent av BNI argumenterade han för att ett sådant åtagande står i konflikt med ett bistånd med tydliga mål och resultatuppföljning. ”Vi erbjuder en politik bort från ett strikt utgiftsmål mot ett resultatmål” sade han.

Hans Wallmark (M)

Vi erbjuder en politik bort från ett strikt utgiftsmål mot ett resultatmål.

Det är dock en argumentation som brister. Sveriges bistånd har tydligt uppsatta mål idag, både i de långsiktiga strategierna och för varje enskild insats.

Med några undantag var klimatkrisen och internationellt politiskt arbete för att hantera den frånvarande i många partiers inlägg. Magnus Ek (C) var en av dem som argumenterade för vikten av klimatbistånd.

I sitt anförande fokuserade Håkan Svenneling (V) på den globala ojämlikheten med växande klyftor och pekade ut företags skatteflykt som en orsak. I utmaningen att få till en finansiering av en hållbar utveckling är politiska reformer av det globala finansiella systemet en nödvändighet. Hans partikollega Yasmine Posio tog upp vikten av stärkt stöd till människorättsförsvarare liksom företagens ansvar för att respektera mänskliga rättigheter i sin verksamhet. Posio lyfte möjligheten att införa bindande regler för detta genom en så kallad HRDD-lagstiftning (Human Rights Due Dilligence).

I den sjätte timmen kom den utvecklingspolitiska debatten igång på riktigt. Då deltog bland andra Annika Strandhäll (S), Magdalena Schröder (M) och Kerstin Lundgren (C) med inlägg om biståndsbudgeten och det internationella biståndets viktiga roll.

Till nästa debatt önskar vi höra mer om de folkvaldas visioner om vilken värld de vill se i framtiden. Hur Sverige kan bidra till en mer hållbar och rättvis värld och hur en samlad politik för global utveckling bör se ut. Vi vill höra mer om vilka politiska reformer våra politiker tycker behövs i EU och på internationell nivå för att åstadkomma förändringar för människor som lever i fattigdom och förtryck.

Pluspoäng till:

  • Kerstin Lundgren (C) som bar en Globala målen-brosch
  • Håkan Svenneling (V) som refererade till (minst) tre CONCORD-medlemmar: Oxfam, Diakonia och Svenska Freds.