Sammanfattande kommentarer i punktform:
- Ukraina och EU:s närområde är i fokus för årets utrikesdeklaration, liksom det var i förra årets deklaration. Även kriget i Israel och Gaza upptog en stor del av deklarationen, då med upprepande av Israels rätt att försvara sig, krav på frisläppande av gisslan och en humanitär vapenvila.
- Biståndet får större plats i deklarationen jämfört med förra året och då främst genom att huvudpunkterna i regeringens reformagenda nämns. Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har en stark formulering.
- I årets deklaration fastställs att jämställdhet ska vara ett kärnvärde i utrikespolitiken.
- Klimatkrisen får mycket lite utrymme, mindre än förra året. Andra miljöfrågor nämns inte alls.
- Arbetet med genomförandet av de Globala målen nämns inte någonstans i utrikesdeklarationen som också är historiskt kortfattad om FN:s roll.
- Civilsamhället nämns som ”omistliga partners” inom utvecklingssamarbetet, en retorisk förstärkning jämfört med förra året. Däremot nämns inte civilsamhället i relation till mänskliga rättigheter och motstånd mot den demokratiska tillbakagången globalt.
- Barnperspektiv saknas i deklarationen.
- En nyhet jämfört med förra året är att global hälsa nämns som prioriterat område.
Agenda 2030 och samstämmighet
Likt förra året så nämner inte regeringen Agenda 2030 överhuvudtaget, trots att det borde vara en utgångspunkt för regeringens arbete. I deklarationen fastställs extremt kortfattat att FN fortsatt har en central roll i arbetet med globala frågor och det står inget om vilka Sveriges prioriteringar är vad gäller FN-nivån. De Globala målen lyser med sin frånvaro. Regeringen tar upp den nya utrikeshandelsstrategin som ett verktyg för att stärka Sverige konkurrenskraft, och att ”Sveriges ställning som global prioriterad partner för grön och digital omställning ska stärkas. Svenska företag har ett starkt engagemang för hållbarhet, jämställdhet och socialt ansvarstagande”. Här saknas dock hänvisningar till att svensk politik ska vara samstämmig, och återigen saknas hänvisning till Agenda 2030.
Med tanke på att regeringen i år ska presentera sitt arbete med att genomförande av de Globala målen och samstämmighetspolitiken i en skrivelse till riksdagen förväntade vi oss att detta skulle synliggöras i utrikesdeklarationen.
Likt förra året så nämner inte regeringen Agenda 2030 överhuvudtaget, trots att det borde vara en utgångspunkt för regeringens arbete.
EU
Deklarationen fastställer att EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena. Det som främst framhålls i det sammanhanget är EU:s enade agerande i Ukraina, i Israel/Palestina och för utvidgning av unionen som en strategisk investering i fred och demokrati.
EU nämns 39 gånger i utrikesdeklarationen. Paradoxalt nog är ett av få avsnitt där EU inte nämns överhuvudtaget stycket om internationellt bistånd. Vi saknar ett erkännande av EU:s ansvar och möjligheter som en mäktig aktör i exempelvis de internationella klimatförhandlingarna och i utvecklingssamarbetet.
Paradoxalt nog är ett av få avsnitt där EU inte nämns överhuvudtaget stycket om internationellt bistånd.
Fred och säkerhet
Det finns inget omnämnande av diplomati (utöver rymddiplomati) eller konfliktförebyggande arbete. Inte heller av Kvinnor-, fred- och säkerhetsagendan. Fred finns med i samband med förhoppningar om en tvåstatslösning för Israel och Palestina, samt i samband med Sveriges roll som aktör för demokrati: ”Öppna demokratiska samhällen är en förutsättning för att skapa och garantera fred och frihet” heter det.
Jämställdhet
Jämställdhet är ett ”kärnvärde” i svensk utrikespolitik i årets deklaration, jämfört med fjolårets formulering om ”strategiskt jämställdhetsarbete”. Annars är avsnittet likt förra årets utrikesdeklaration, med liknande exempel från exempelvis Ukraina och Afghanistan. Det är positivt att det ökade globala motståndet mot jämställdhet tas upp, men en besvikelse att kvinnor, fred och säkerhetsagendan inte gör det, trots det stora fokuset på just säkerhetsfrågor.
Hbtqi-personers rättigheter nämns inte specifikt, förutom i en mening om varje individs lika värde där sexuell läggning, men inte könsidentitet och könsuttryck, finns med i uppräkningen. Bra med tydlighet om det svenska stödet för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
Miljö och klimat
Klimat- och miljöfrågor uppmärksammas anmärkningsvärt lite och inte som de globala kriser de är. Klimatet nämns bara kort två gånger och får därmed mindre utrymme än i förra årets utrikesdeklaration. Till exempel lyfts inte längre kopplingen mellan klimat- och säkerhetspolitik. Ett ”utökat och effektiviserat klimatbistånd” upprepas men utan klargörande om hur detta ska ske. Liksom förra året saknas biologisk mångfald och miljöfrågor i bredare bemärkelse, utöver enstaka generell referens till hållbarhet och grön omställning. Vi saknar också referenser till de grupper och länder som drabbas hårdast av klimat- och naturkriserna globalt och hur deras perspektiv tas in i svensk utrikes- och utvecklingspolitik.
Klimatet nämns bara kort två gånger och får därmed mindre utrymme än i förra årets utrikesdeklaration.
Demokrati och mänskliga rättigheter
Demokrati och hoten mot en demokratisk utveckling nämns i flera avseenden och deklarationen fastställer att Sverige är en stark röst för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Det nämns också att öppna demokratiska samhällen är en förutsättning för fred och frihet. Regeringen tar också upp att utvecklingssamarbetet har en viktig roll i att motverka den demokratiska tillbakagången på många håll i världen. Det är positivt att deklarationen i relation till biståndet betonar att ”I alla dessa delar är civilsamhällets organisationer omistliga partner”. Det nämns dock inget om civilsamhället som aktör i egen rätt, eller något om civilsamhällets minskande utrymme som en del av demokratisk tillbakagång.
I detta sammanhang nämns kön, ålder, sexuell läggning och religion som en frihetsfråga. ”Flera religiösa minoritetsgrupper som kristna och uigurer är runt om i världen utsatta för förtryck.”
Det är positivt att deklarationen i relation till biståndet betonar att ”I alla dessa delar är civilsamhällets organisationer omistliga partner”.
Bistånd
Till skillnad mot förra året inleds avsnittet om bistånd med det av riksdagen fastlagda målet för biståndet, att det ska bidra till att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Det är bra med tydlighet kring vad som ska vägleda Sveriges bistånd.
Deklarationen säger att ”utvecklingssamarbetet är ett av de viktigaste utrikespolitiska verktygen för att möta de utmaningar som vi och världen står inför. Så värnar vi om svenska intressen.” Detta är en relativt öppen och internationellt inriktad beskrivning av det från regeringen ofta återkommande omnämnandet av ”svenska intressen” som vi kan stå bakom.
Deklarationen säger att ”utvecklingssamarbetet är ett av de viktigaste utrikespolitiska verktygen för att möta de utmaningar som vi och världen står inför. Så värnar vi om svenska intressen.”
Deklarationen lyfter utvecklingssamarbetets roll att motverka den demokratiska tillbakagången. Det tyder eventuellt på en förståelse för att demokratibistånd är ett långsiktigt och ofta skiftande arbete som måste stödja de organisationer och aktörer som arbetar för demokrati i sina länder.
Deklarationen tar upp att Sverige är en av världens största humanitära biståndsgivare. Det konstaterandet behöver ses i ljuset av ett totalt sett krympt bistånd och det faktum att humanitärt bistånd behöver samverka med utvecklingssamarbete för att vara långsiktigt effektivt.
Biståndet ska ”förebygga grundorsakerna till irreguljär migration och tvångsfördrivning och skapa förutsättningar för hållbar återintegrering”. Det sistnämnda har inte betonats i större utsträckning i regeringens dokument tidigare.
Biståndet verkar för regeringen vara en nationell affär, för EU:s bistånd nämns inte och inte heller andra internationella och multilaterala organisationer.
Vi noterar att tvåprocentsprincipen för försvarsbudgeten är helt accepterad av regeringen medan enprocentsåtagandet för biståndsbudgeten avfärdats som ett ”utbetalningsmål”.
Geografiska prioriteringar
Deklarationen slår fast att på grund av kriget i Ukraina ”är det ofrånkomligt att vårt närområde har högsta prioritet i utrikespolitiken. Men vår utrikespolitik kommer alltid att ha en viktig global dimension.” Vidare vilar utrikespolitiken på ”en europeisk, nordisk-baltisk och transatlantisk grund.”
Således får EU och närområdet mycket stort utrymme och är integrerade i alla delar av utrikesdeklarationen. Engagemanget för EU-utvidgning är stort: ”EU:s utvidgning är en geostrategisk investering i fred, demokrati, säkerhet, stabilitet och välstånd.” Andra delar av världen nämns till exempel som handelspartners; ”Vi fördjupar våra relationer med globala partner i Afrika och Latinamerika. Det finns goda möjligheter för utökat samarbete, inom både teknik och handel liksom inom bredare utrikespolitiska frågor”, Afghanistan nämns tillsammans med Iran i avsnittet om jämställdhet och systematiskt förtryck mot kvinnor, och att Sveriges politik arbetar för att vända det. Men kvinnornas som gör motstånd i Afghanistan och Iran är i deklarationen mindre synliga än Sveriges motstånd mot förtrycket är.
Det finns ett problem att inga andra partnerländer i biståndet nämns än de som Sverige är stark politisk motståndare till, och att människorna och organisationerna i länderna inte har stark synlighet, bara staterna. Det behövs tydligare beskrivningar av vad Sverige vill med sina internationella partnerskap för en mer hållbar och rättvis utveckling (både i länder och med organisationer) för att göra vår del i att förverkliga målen i Agenda 2030 för alla.