Mer fria val och mindre jämställdhet i regeringens nya demokratistrategi

Den 1 februari 2024 antog regeringen en ny strategi för arbetet med mänskliga rättigheter och demokrati inom utvecklingssamarbetet. Vi har läst och jämfört med den förra för se hur nuvarande regerings politik gjort avtryck i strategin.

Inriktning och mål

Målet för svenskt internationellt bistånd är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Strategin säger också att de internationellt överenskomna principerna för bistånds- och utvecklingseffektivitet ska tillämpas, medan den förra strategin sade att utvecklingssamarbetet ska ta sin utgångspunkt i principerna. En viktig retorisk förstärkning. Strategin ska bidra till Agenda 2030 och utgå från åtagandena om utvecklingsfinansiering i Addis Ababa Action Agenda.

Demokratiska val ges en helt annan tyngd nu. Till exempel står det ”Grunden för demokrati är fria val”, när dessa tidigare beskrev som ”en viktig beståndsdel” för demokratiska system.

Frihet har fått ett större genomslag i den nya strategin. Det övergripande målet för strategin är att ”…globalt bidra till fria [vår kursivering], trygga, rättvisa och inkluderande demokratiska samhällen.”. Rubriken för Sidas mål (som i stor utsträckning liknar de tidigare) har ändrats från ”Lika rättigheter för alla” till ”Friheter”.

Jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt är inte längre ett eget mål i strategin. Nu nämns kvinnor och flickor som en av flera grupper som utsätts för våld, diskriminering, förföljelse och förtryck. Strategin ska bidra till att deras mänskliga fri- och rättigheter respekteras i ökad grad. Här nämns också bland andra personer som tillhör religiösa minoriteter, personer med funktionsnedsättning och hbtqi-personer.

Civilsamhället

Strategin säger att civilsamhällen är ”centrala i arbetet för att skapa hållbara samhällen, minska fattigdomen, förebygga väpnade konflikter samt bidra till fredsfrämjande och fredsbyggande” Texten beskriver inskränkningar mot civilsamhället globalt: ”Auktoritära stater fortsätter dock att allvarligt begränsa yttrande-, mötes- och föreningsfriheten och försvårar arbetet för civila samhället och den demokratiska oppositionen, inklusive för människorätts- och demokratiförsvarare […]”. Stöd till rörelser, nätverk och mindre formaliserade grupper ska prioriteras, vilket är bra och något som plattformen ofta lyfter vikten av.

När det gäller lokalt ägarskap säger strategin att insatser bör ”i den mån det är möjligt [vår kursivering] anpassas till lokala förutsättningar, stödja lokalt ägarskap och stärka lokal kapacitet”. Tidigare hette det att verksamheten ”ska vara kontextanpassad och inkluderande samt kunna stödja nationellt och lokalt ägda och drivna processer”. Lokalt ägarskap är dock en nyckelkomponent i principerna om utvecklingseffektivitet, som ska tillämpas i strategin.

Stödet till skydd för människorättsförsvarare, demokratikämpar och oberoende journalister ska särskilt prioriteras, även i digitala miljöer, och avsevärt öka under strategiperioden. Det är positivt att strategin lyfter hur demokrati och mänskliga rättigheter ska säkras i det digitala utrymmet och att den ”digitala klyftan behöver minska och fler behöver kunna ta del av digitaliseringens möjligheter och positiva effekter.”

Det är positivt att strategin särskilt nämner barns fri- och rättigheter och möjlighet att delta i demokratiska processer och beslut som berör deras framtid. Även hbtqi-personers situation och rättigheter har förstärkts i den nya strategin.

Verksamhet

Verksamheten ska möjliggöra för både organisationer och andra aktörer att arbeta ”långsiktigt och strategiskt”. Det är en bra och en helt nödvändig utgångspunkt för att få till stånd förändring i komplicerade kontexter. Dessutom ”bör” en rättighetsbaserad ansats (Human Rights Based Approach) ”genomsyra hela verksamheten”.

En annan möjligen positiv skrivning är denna: ”Motvindsfrågor där Sverige företräder en värdegrund som inte i tillräcklig utsträckning lyfts fram av andra aktörer i det internationella samarbetet bör beaktas”. Det preciseras inte vilka dessa motvindsfrågor är. Uttrycket används ofta i samband med jämställdhet, som inte nämns alls i avsnittet om verksamhet. Den tidigare strategin sade att jämställdhetsperspektivet skulle ”systematiskt integreras” och att jämställdhet både är ett ”mål i sig såväl som en förutsättning och ett medel för en hållbar global utveckling”. I den nuvarande strategin står det att insatser som bidrar till att bland andra kvinnor har möjlighet att delta i politiska processer ”kan övervägas”. Det är en märkbar försvagning av jämställdhetsperspektivet i den nya strategin.

Stöd som främjar religionsfriheten och religiösa minoriteters rättigheter ska prioriteras. Här nämns kristna som en särskilt förföljd grupp.

En skrivning i den nya strategin som behöver bevakas är den om att det ”i undantagsfall” kan göras insatser med samarbetspartners ”i länder i EU:s närområde som inte är biståndsmottagarländer enligt OECD DAC”. Det ska i så fall handla om insatser som bidrar till en ”fredlig och demokratisk utveckling i EU:s östliga grannskap”, ett geografiskt område som är prioriterat i den nuvarande biståndspolitiken.