Beskedet från Trump-administrationen i januari i år var en chock för systemet. Det kom strax efter att WHO konstaterat att mer än 300 miljoner människor är i akut behov av humanitär hjälp. I en ofta citerad rapport från The Lancet beräknas neddragningarna leda till 14 miljoner människors död fram till 2030 om inget görs. Av dem beräknas en tredjedel vara barn. Det handlar om dödsfall till följd av bland annat hiv, malaria och tuberkulos som hade kunnat undvikas. Antalet hiv-relaterade dödsfall har mer än halverats sedan 2010.
Det förebyggande hälsoarbetet, till exempel vaccinering, har drabbats, och insamlingen av data som hjälper världen att ha koll på hälsoläget. Också hälsoforskning drabbas av nedskärningarna vilket påverkar möjligheten att mäta och analysera effekten av neddragningarna. Bland annat har stödet till världens största forskningsfinansiär, amerikanska National Institute of Health, NIH, halverats, vilket lett till att tusentals forskningsanslag har dragits in, vilket försvagat världens förmåga att få fram nya vaccin, antibiotika och bota cancer.
Biståndsgivarnas – för det är inte bara USA det handlar om – tillbakadragande har blottlagt ett sårbart system. Nu sker drastiska förändringar i systemet utan att det finns en plan på plats. Som en del av FN:s finansieringskris föreslås UNAIDS läggas ner, UNFPA och Unicef får kraftigt minskade resurser. USA lämnar ett tomrum när landet drar sig ur WHO och det råder osäkerhet kring finansieringen av Gavi och Globala Fonden. Den 21 november sker Globala fondens påfyllnadsmöte i Johannesburg, Sydafrika, med målet om att nå 18 miljarder dollar. Det, bedömer Globala Fonden, är vad som behövs för att undvika katastrofala följder av biståndstappet. Av de traditionellt stora givarna är det bara Tyskland och Storbritannien som offentliggjort sina bidrag i skrivande stund, och båda bidrar med mindre än de gjort tidigare. Sverige har än så länge inte angett sin summa.
Länders finansiering av hälso- och sjukvård
Nu är mycket fokus riktat mot länders inhemska resursmobilisering, det vill säga att ta in mer i skatt och framförallt använda skattepengarna på ett bra sätt. Bland låginkomstländerna stod biståndet för i snitt 40 procent av kostnaderna för hälso- och sjukvård år 2022, medan snittet för lägre medelinkomstländer låg på sex procent. Till en mycket större del än i exempelvis Sverige betalar också människor själva för sin sjukvård. I till exempel Somalia, en av världen mest fragila stater, bekostas 20 procent av patientavgifter, 75 procent av biståndet och 5 procent av skattemedel.
Ett förslag från WHO är att alla afrikanska länder som förlorat bistånd genast höjer skatten på alkohol, läsk och tobak. Det diskuteras också andra typer av reformer av det finansiella systemet, som beskattning av miljardärer.
I linje med detta lade Ghanas president John Dramani Mahama fram inititiativet The Accra Reset vid FN:s generalförsamling i år. Det syftar till att omforma den globala hälsoarkitekturen från biståndsberoende till motståndskraftiga lokalt ägda system.
Ett av hindren för bättre inhemsk finansiering av hälsosystem är den ohållbara skuldsituation som många låg och medelinkomstländer brottas med, som gör att pengar som behövs till bland annat hälsa istället går till betalningar på skulder. En internationell mekanism för tillräckligt snabb och rättvis skuldhantering saknas och multilaterala diskussioner pågår om reformer.
Välinvesterade pengar
Ett tydligt budskap från experter inom globala hälsa, bland annat på World Health Summit i Berlin i oktober 2025, är att nödfinansiering måste till i den här övergångsfasen om inte miljontals människor ska mista livet i sjukdomar som kan förhindras. Rika länder försvarar sina neddragningar i biståndet med att de måste prioritera det militära försvaret, samtidigt som minskad hälsosäkerhet för med sig andra typer av risker. Globala Fonden visar att varje dollar som investeras i kampen mot hiv, malaria och tuberkulos ger 19 dollar tillbaka i form av förbättrad hälsa och ekonomiska vinster.
Sveriges hälsobistånd ökar i andel men inte i pengar
Global hälsa och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är en prioriterad del av biståndet för den svenska regeringen. Det är dock en prioritering i en krympande biståndsbudget med ett stort och växande fokus på Ukraina, på bekostnad av investeringar i alla andra delar av världen. Utrikesdepartementet redovisar biståndet till hälsa och SRHR i en separat rapport varje år. Den senaste visar att 2024 var andelen bistånd som gick till hälsa ungefär tio procent och summan, 5,1 miljarder kronor i dagens penningvärde, var den den lägsta nivån sedan 2012 om vi räknar med inflationen. RFSU kunde nyligen visa att andelen bistånd som går till SRHR har sjunkit med 35 procent sedan 2018 och nu ligger strax under fem procent.
(Denna artikel är inspirerad av en presentation som utvecklingsforskaren Jesper Sundewall höll för medlemsorganisationer på CONCORD Sveriges kansli i november 2025)