Nyheter

19 september 2023

Bild på biståndsminister Johan Forssell, skärmdump från Ekots lördagsintervju med texten:
Foto: Kristian Pohl, Regeringskansliet

Biståndsministern i Ekots lördagsintervju

#biståndsdebatten #eu:s och sveriges bistånd

Bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell var gäst i Ekots lördagsintervju den 16 september 2023. Vi kommenterar några av de svar ministern gav i intervjun.

Lördagsintervjun i P1 bjöd på en repris av många av de svar och formuleringar som vi hört från ministern i media under det gångna året. Svenska företag, Ukraina, EU:s närområde, och handelsdriven, grön omställning i medelinkomstländer – det är regeringens fokus i utvecklingspolitiken. Samarbetsländer i Afrika och Asien nämndes enbart i samband med negativt laddade ord som korruption, ökade krav, bristande samarbetsvilja i migrationsfrågor. Latinamerika nämndes inte alls.

Tre av de ämnen som engagerade ministern under intervjun stack ut lite extra. Dels för att de har stor inverkan på biståndets kvalitet och för att ministerns positioner skiljde sig markant från grundläggande mål och principer i det internationella utvecklingssamarbetet:

Inget rakt svar på frågan om biståndets mål

Riksdagen har fastlagt att målet för det svenska biståndet är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Det är oroande att ministern inte ville ge ett rakt svar på frågan om målet för biståndet ligger kvar, eller om regeringen planerar att förändra det. I sina svar hänvisade han till reformagendan som ska presenteras senare i höst. Det krävdes upprepade följdfrågor av reportern Johar Bendjelloul för att ministern skulle medge att fattigdomsbekämpning är en ”klok inriktning” för Sveriges utvecklingsbistånd och att det är det överordnade målet i svenskt utvecklingssamarbete, inte ökad svensk export.

Ministern gjorde vid flera tillfällen i intervjun referenser till varianter på det humanitära biståndets mål som regeringens fokus: ”Utgångspunkten är ju alltid att med biståndet hjälpa människor i nöd. Hade det inte varit det så hade man ju aldrig lagt 56 miljarder på bistånd från första början.” Utvecklingssamarbete, det vill säga den absolut största delen av Sveriges internationella bistånd, beskrevs däremot i förenklade och kritiska termer.

I samtal om biståndets mål återkom ministern till ökad handel som verktyg. Han sade: ”Vi måste hitta ett sätt att få in mer av handel och entreprenörskap. Annars kommer det där målet inte att kunna nås.” Här håller vi med, behovet av att stärka lokala ekonomier och generera mer finansiering av hållbar utveckling är stort. Redan idag ägnas ungefär tio procent av Sidas totala budget åt verksamheter i svenskt bistånd som fokuserar på hållbar ekonomisk utveckling, I rapporten Glappet – hur fixar vi finansiering för en hållbar utveckling? (2020) tar vi ett helhetsgrepp på tillgängliga resurser för fattigdomsbekämpning: skatter, privata investeringar, internationellt bistånd och nödvändiga reformer på områden som handel, skulder och det finansiella systemet.

Vill att bistånd gynnar svensk export

Johan Forsell fortsatte med att beskriva bundet bistånd (att koppla samman biståndsmedel med givarlandets export) som något modernt: ”Om svenska företag kan bli vinnare på [biståndet]. Om det kan bli bra för Sverige. Om det kan vara till gagn för vår utrikespolitik. Att det kan skapa jobb i Sverige. Då ser jag inga problem med det.”

Problemet med citatet ovan är att det ignorerar målkonflikten som tydligt finns i alla former av bundet bistånd. Om givarlandet vill göra sig själv till vinnare blir det på bekostnad av biståndets effektivitet. Anders Olofsgård vid Handelshögskolan i Stockholm forskar på bistånd och säger så här i en intervju i Global Bar: ”Men om man menar att biståndet ska knytas till just det svenska näringslivet, då är man ju inne på vad man kallar bundet bistånd, och jag känner inte till någon studie som säger att det är en bra idé ur ett utvecklingsperspektiv på ett generellt plan. Att binda biståndet till svenska företag begränsar det utbud som mottagarlandet kan välja, och försvårar på det sättet kostnadseffektivitet i upphandling.”

Men om man menar att biståndet ska knytas till just det svenska näringslivet, då är man ju inne på vad man kallar bundet bistånd, och jag känner inte till någon studie som säger att det är en bra idé ur ett utvecklingsperspektiv på ett generellt plan.

Anders Olofsgård, Handelshögskolan

Kopplat till förra veckans nyhet om att biståndspengar ska gå till exportkreditgarantier för svenska företags export till Ukraina säger han: ”Att använda biståndet till att befrämja privata kapitalflöden såsom genom exportgarantier eller ”derisking” vid investeringar kan i vissa fall troligen vara väldigt effektivt, tänk till exempel på återuppbyggnaden av Ukraina. Men om man vill knyta det specifikt till svenska företag och argumentera för att detta görs av omsorg om ekonomisk utveckling i partnerlandet, då behöver man nog vässa sina argument.”

I intervjun använde ministern uttrycket ”Aid for Trade”, när han pratade om att subventionera svensk export med biståndspengar. ”Aid for Trade” är ett inom biståndet tydligt definierat begrepp som handlar om att stärka samarbetsländers kapacitet att producera, exportera och förhandla om handelsavtal. Att stärka givarlandets export är handelspolitik, inte utvecklingspolitik.

Bundet bistånd är dålig biståndspolitik enligt den samlade internationella expertisen. Det är också ofta även dålig och marknadsstörande handelspolitik. Här behöver ministern tänka om, och se till så att Sverige fortsatt är en röst för givarsamordning och obundet bistånd på EU-nivå, inte minst i den exportkapplöpning som annars kan urarta i Ukrainas återuppbyggnad.

Vad tjänar svenska intressen bäst?

En del av intervjun ägnades åt frågan om svenskt bistånd kommer att dras in från länder som stödjer Putin. Här svarade ministern retoriskt med en egen fråga, nämligen ”Ska svenska biståndspengar finansiera systemrivalers stormaktsambitioner?”.

Det leder till frågan om ministern menar att budget från hans eget ansvarsområde finansierar främmande stormakters intressen? Det är en anmärkningsvärd sak att säga utan att tydligt förklara vad som åsyftas. Likaså ignorerar ministern det faktum att det är några få procent av det totala svenska biståndet som genomförs i direkt samarbete med statliga institutioner. Om en regering i ett samarbetsland inspireras av den ryska regimen riskerar ett avslutat svenskt bistånd till landet främst drabba demokrati- och rättighetsförsvarare där.

Även på migrationsområdet menade ministern att Sverige ”måste prova” att använda biståndet som påtryckningsmedel i diplomatiska relationer, och valde att inte alls beröra det faktum att EU (och delvis Sverige) har lång erfarenhet av att prova detta och att flera studier och rapporter pekar på risker och begränsad framgång av biståndet som påtryckningsmedel.

Tydligt är i alla fall att ministern har geopolitiska ambitioner med Sveriges utvecklingssamarbete. Men frågan är vad som gynnar Sveriges säkerhet och intressen bäst? Rätt utfört är internationellt bistånd för att bekämpa fattigdom och förtryck bra för Sverige för att det bygger långsiktiga relationer med positiva förändringskrafter i låg- och medelinkomstländer, och bidrar till ansträngningar för fred, miljö, jämställdhet, hållbar ekonomisk utveckling, social trygghet, demokrati, antikorruption, mänskliga rättigheter och andra globala nyttigheter.

FAKTA

CONCORD Sverige har tidigare analyserat flera av de förslag och beslut som kommit från regeringen i samband med omläggningen av biståndspolitiken. Medlemsorganisationer har gjort skriftliga inspel till UD, också om klimatbiståndet. Vi har granskat om den utlovade ökningen i stöd till civilsamhället återspeglas i budgeten, och vi har redogjort för reglerna kring användande av bistånd i migrationspolitiken. Vi analyserade innehållet i regleringsbrevet till Sida liksom de besked som kom i förra årets budgetproposition.