Sammanfattningen börjar där vi slutade vid årsskiftet, nämligen vid Socialdemokraternas utspel om att villkora bistånd mot återtagande av avvisade medborgare. 13 medlemmar i CONCORD Sverige skriver en debattartikel i Dagens Arena: ”Vi går in i ett valår där frågan om internationell solidaritet är brinnande. Att behovet av internationellt utvecklingssamarbete ökar är ingen nyhet. Pandemin har lett till ökad ojämlikhet och hunger och klimatkrisen fortsätter slå hårdast mot världens mest utsatta samhällen. Därför var uttalandet extra oroväckande. Bistånd ska gå till fattigdomsbekämpning, att föreslå något annat när fattigdomen ökar för första gången på trettio år är djupt alarmerande.”
I Värmlands Folkblad skriver Stefan S Widqvist: ”Konsekvensen av den socialdemokratiska anpassningen till SD:s agenda blir att människor som lever i extrem utsatthet och grupper som utmanar makten kring jämställdhet och demokrati nu blir utan stöd.” Jiang Millington kallar utspelet ”djupt problematiskt” i en krönika i Tidningen Syre: ”Frånsett det kontraproduktiva i att ställa mikrolåntagare, bondekooperativ och kvinnoorganisationer till svars för sina länders utrikespolitik är det också etiskt djupt problematiskt att använda bistånd, det vill säga stöd till fattiga och förfördelade människor, som påtryckningsmedel för givarländernas populistiska nycker. ” Petter Larsson skriver en krönika i Aftonbladet om Danmarks, Sveriges och EU:s villkorande av bistånd: ”Att på detta sätt använda människors liv och hälsa som ett påtryckningsmedel för det egna intresset har naturligtvis inget med solidaritet eller ansvar att göra, hur man än språkligt lindar in utpressningen. […]Biståndet är på väg att bli ett verktyg bland andra för att genomdriva de egna politiska intressena.”
En grupp människor engagerade i föreningar som arbetar för flyktingars rättigheter skriver också om S-utspelet, i lokaltidningar: ”Detta problem och liknande, vill Morgan Johansson och den socialdemokratiska regeringen nu alltså råda bot på, genom att använda svenska biståndspengar för att tvinga fattiga, krigsdrabbade och korrupta länder att ta tillbaka sina medborgare till det land de flydde från. Ett förfarande som strider mot OECD-DAC:s biståndsregler.”
Maria Ferm (MP) lämnade in en interpellation till biståndsminister Matilda Ernkrans och skriver senare även en debattartikel i Altinget: ”Tidigare har liknande förslag kommit från högerpartier, och senast ville SD använda biståndet för att förmå människor att återvandra från Sverige. Detta är ett slag i luften, dels eftersom det är förbjudet att använda biståndet på detta sätt enligt OECD-Dac-regelverket, dels för att en mycket liten del av biståndet går direkt till stater. De som kommer att drabbas av indraget bistånd är i stället personer i fattigdom och utsatthet.”
Moderata riksdagsledamöter skriver under den här perioden debattartiklar i lokaltidningar om åtgärder för att få bukt med ”skuggsamhället”, dvs de personer som befinner sig i landet trots avslag på ansökan om att stanna. En av punkterna lyder: ”Villkora biståndet. Sverige bör ställa krav på länder som tar emot svenskt bistånd att samarbeta vid återtagande av sina medborgare, annars dras biståndet in eller minskas.” En ledartext i moderata Barometern, skriven av Thomas Hermansson, menar att Socialdemokraterna anammar högerpolitik: ”I december meddelande också justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) att regeringen vill kunna dra in biståndet till länder som vägrar ta emot utvisningsdömda. Men så sent som i somras när Moderaterna föreslog något liknande kallade regeringen det för ’väldigt cynisk’ med villkorat bistånd. Det är tvära kast när partiets väljarstöd står på spel inför det kommande valet.”
Ska Sida bilda opinion?
Biståndsminister Matilda Ernkrans svarar på en fråga från Helena Storckenfeldt (M) om det är Sidas uppgift att opinionsbilda: ”Jag är övertygad om att en öppen debatt också gynnar utvecklingssamarbetet. Även utmaningar och utvecklingspotentialen inom utvecklingssamarbetet behöver lyftas fram och diskuteras. Detta ökar transparensen och ger allmänheten en möjlighet att bilda sig en uppfattning om hur de offentliga resurserna används.”
Samma fråga väcks av Skattebetalarnas slöseriombudsman, Josefin Utas, som skriver i Altinget om det ökande antalet kommunikatörer hos statliga myndigheter och undrar om det verkligen är myndigheters uppgift att bygga varumärke. Ett exempel är Sida: ”Biståndsmyndigheten Sida har som strategi att de organisationer som tar emot deras stöd från myndigheten ska göra reklam för biståndet, för att hålla uppe befolkningens biståndsvilja. En myndighet borde överhuvudtaget inte driva opinion eller lägga sig i frågan om hur stor budget de ska få.”
Sidas kommunikationschef svarar att regeringens strategi ”handlar om att informera och sprida kunskap om hur svenskt bistånd bidrar till att minska fattigdom och förtryck i världen – och inte om att driva opinion, vilket inte Sida har i uppdrag att göra. Sedan vidareförmedlas också medel till organisationer, som i sin tur kan öka intresset och skapa engagemang för hur vi investerar i en hållbar utveckling för alla människor. Opinionsbildning finns med som ett delområde inom strategin, men strategin omfattar ju även civilsamhällesorganisationer och det är de som kan driva opinion och påverkansarbete. Målet i regeringsstrategin är inte att höja biståndsviljan.” Debatten avslutas med en slutreplik från Slöseriombudsman.
Kriget i Ukraina
IM skriver tillsammans med ukrainsk ungdomsorganisation i flera lokaltidningar: ”Ett starkt civilsamhälle är ett fundament för en fungerande demokrati. Ukraina är en av de sista demokratiska utposterna i östra Europa. Vi uppmanar därför Sveriges politiker, oavsett politisk färg, att samarbeta kring stödet till demokratiska krafter och starka civilsamhällen, både i Ukraina och i andra länder där nationalism och populism växer. Just nu är detta viktigare än någonsin.” MyRight skriver i Global Bar om funktionsnedsattas behov i krig och konflikt: ”Det borde vara en självklarhet för alla aktörer inom det humanitära fältet att arbeta utifrån medvetenheten att det finns personer med funktionsnedsättning i Ukraina och bland ukrainska flyktingar. Det är grupper som är särskilt utsatta, och som redan innan kriget ofta var bortglömda och osynliggjorda.” Kvinna till Kvinna lyfter i Göteborgs-Posten att kriget i Ukraina är ett test för den feministiska utrikespolitiken.
Miljöpartiets språkrör skriver i Aftonbladet om vilket stöd som nu behövs till Ukraina, bland annat att ”vidga utvecklingsbiståndet så det kan stärka demokratirörelser även om de tvingats lämna landet.” Även Miljöpartister i Kalmar skriver om kriget i Ukraina, i Barometern: ”Den tidigare rödgröna regeringens biståndspolitik förtjänar att lyftas fram. Tack vare enprocentsmålet har Sverige länge varit bland Ukrainas största biståndsgivare. Detta har varit viktigt för att stärka Ukrainas motståndskraft. Sveriges solidariska bistånd till Ukraina måste fortsätta. Utan mat, rent vatten, mediciner, sjukvårdsmateriel och skydd kan inget samhälle bjuda motstånd mot förtryck. Vi hoppas att Moderaterna och Sverigedemokraterna ser detta och omprövar sitt motstånd till enprocentsmålet.”
Moderaten Eric Semb i Laholm skriver i Hallands-Posten att hela biståndsbudgeten borde gå till Ukrainas återuppbyggnad: ”På längre sikt bör hela biståndsbudgeten öronmärkas för Ukrainas återuppbyggnad efter det krig som förhoppningsvis tar slut. I samband med det bör man ge en annan myndighet än Sida det uppdraget.”
När det börjar bli tydligt hur kriget i Ukraina påverkar priset på spannmål skriver Mikael Karlsson, lektor i klimatledarskap vid Uppsala universitet, en krönika i Miljö & Utveckling: ”Det drabbar främst människor i Ukraina, men även flyktingar och människor i globala Syd, där fattigdomen ofta är djup och där höjda världsmarknadspriser på spannmål slår särskilt hårt. Det är inget argument mot hårda sanktioner, men väl för ett ökat bistånd.”
Ta från biståndet, ge till försvaret?
Säkerhetsläget leder till en opinion för en större försvarsbudget. SD vill finansiera den med halverat bistånd, men tror inte själva att de kommer att få igenom det. En ledartext i SvD framför liknande förslag: ”I ljuset av det nya allvaret behöver också gamla revir ses över och bantas, som det bistånd vi vet ofta är verkningslöst eller rent skadligt, ett otal stöd till företag och bidragsentreprenörer som under många år delats ut, nöjesfabriken public service och den svällande myndighetsapparaten.” Fria moderata studentförbundet tycker också att biståndet kan finansiera försvaret. Däremot uttrycker DN:s ledarsida en annan åsikt, nämligen att Miljöpartiet har rätt i att biståndet inte ska finansiera försvaret: ”Det är en viktig poäng: andra partiers förslag om att dra ner på biståndet för att finansiera upprustningen är ett förkastligt sätt att ställa två angelägenheter emot varandra. I själva verket hör biståndet, stödet till Ukraina och upprustningen av försvaret till samma kategori: försvaret av frihet, demokrati och rättvisa.”
Bistånd till civilsamhället i Ryssland
Två dagar efter Rysslands invasion av Ukraina publicerar Dagens Nyheter en artikel med rubriken ”400 miljoner i stöd till Ryssland fortsätter betalas ut – trots kriget”. Även Expressen, SVT och Aftonbladet rapporterar, i vissa fall med missvisande uppgifter om att stödet går till ryska staten, uppgifter som sedan korrigeras. Det blir ändå en form av folkstorm mot bistånd till ryska civilsamhället. Det går det att bilda sig en uppfattning om genom att scrolla igenom 674 kommentarer på Aftonbladets FB-sida, under inlägget om artikeln ovan.
Jesper Bengtsson menar i Dagens Arena att nyhetsrapporteringen om biståndet till Ryssland är okunnig och Erik Helmerson argumenterar för stöd till civilsamhället i Ryssland i Dagens Nyheter. En ledartext i Aftonbladet handlar om att Moderaterna agerar oseriöst i rådande situation. Ett exempel på detta: ”Senare i veckan ilsknade Kristoffer Tamsons, moderat regionråd i Stockholm, till över en artikel om att Sida fortsatt ger bistånd till aktörer i Ryssland. Att pengarna går till organisationer som arbetar för demokratiutveckling, mänskliga rättigheter och tillgång till oberoende information struntade han i att förmedla.”
Sida svarar på kritiken mot bistånd till Ryssland i Altinget liksom i flera lokaltidningar.
I en intervju med Rysslandsexperten Per Enerud i SvD säger han: ”Men i grunden finns en syn inom Kreml på svenskt demokratibistånd som en aggressiv handling.
– Med den ryska statens logik så innebär bistånd till en hbtq-organisation eller en grupp som verkar mot våld mot kvinnor att Sverige investerar i agenter inne i Ryssland, vilket hotar den styrande makten, enligt Enerud.”
Lotta Hedström (MP) skriver i krönika i Tidningen Syre: ”Vill vi dessutom slippa se fler krig och galna tyranner runt om oss, bör vi fortsätta ge internationellt bistånd till civilsamhällen med MR-kunskap och källkritik, det vill säga demokratibistånd, så att ingen längre släpper fram tyranner vare sig i öst, i väst eller annorstädes.”
Utrikespolitisk deklaration och riksdagsdebatt
Den 16 februari presenterade utrikesminister Ann Linde regeringens utrikespolitiska deklaration i riksdagen, liksom i en debattartikel i Dagens Nyheter. Om biståndet skriver Linde: ”Sveriges biståndspolitik ska ha en fortsatt hög ambitionsnivå både vad gäller omfattning och kvalitet. Det svenska biståndet ska fortsatt motsvara 1 procent av bruttonationalinkomsten. När de antidemokratiska krafterna vinner mark ska det svenska biståndet vara en motkraft med en fortsatt hög ambitionsnivå. Fler demokratiska samhällen gör världen bättre – och ökar tryggheten i Sverige.”
Kvinna till Kvinna och Svenska Freds skrev uppmaningar inför utrikesdeklarationen, som självklart har ett stort fokus på det spända säkerhetspolitiska läget. Kvinna till Kvinna, Diakonia, IM, Union to Union och CONCORD Sveriges policychef gav samma dag snabba kommenterar på utrikesdeklarationen till Omvärlden. Under dagen kom också analyser från bland andra Rädda Barnen: ”- Internationellt utvecklingssamarbete har aldrig varit så viktigt som nu. Att Sveriges regering så tydligt står fast vid åtagandet om 1%, att en hundradel av våra gemensamma inkomster ska gå till bistånd är bra och ger Sverige en viktig roll och möjlighet att påverka de globala sammanhangen, säger Cecilia Chatterjee-Martinsen, internationell chef på Rädda Barnen.”
IKFF kommenterade en av de stora frågorna i utrikesdebatten – eventuell vapenexport till Ukraina: ”Vi hade önskat att utrikesministern tagit detta tillfälle till att försvara den svenska lagstiftningen och ta ställning för principen om att Sverige inte ska exportera vapen till länder i väpnad konflikt.”
Union to Union är positiva till att fackliga rättigheter lyftes: ”Det är helt enkelt ett gott tecken att Utrikesdepartementet fortsätter arbetet för att stärka fackliga rättigheter globalt. Att Ann Linde framhåller att svenskt bistånd ska användas till att minska fattigdomen och orättvisorna i världen betyder mycket för oss.”
I CONCORD Sveriges analys kommenteras bland annat biståndspolitiken: ”Enprocentsåtagandet står fast i deklarationen, och det tydliggörs att biståndet ska användas till att minska fattigdom och orättvisor. Humanitärt bistånd, klimatbiståndet och stöd för att motverka antidemokratiska krafter är områden som särskilt nämns. Det är också positivt att Sverige tar upp biståndets roll för att bidra till jämställdhet globalt.” Något senare publicerade CONCORD Sverige också ett referat av den efterföljande debatten i riksdagen.
Även LO:s internationella chef och Hans Wallmark (M) skriver efterföljande kommentarer om årets utrikespolitiska deklaration.
Biståndet behövs, nedskärningar får konsekvenser
Diakonia, Plan och We Effect presenterar sin granskning av konsekvenser av nedskärningar av biståndet på Aftonbladet Debatt: ”Vår granskning visar att nedskärningar i biståndet är en kortsiktig lösning som riskerar att äventyra demokratiutveckling och fattigdomsbekämpning. Miljontals människor kommer att drabbas. Låt oss i stället se Sveriges internationella bistånd som en investering.”
Act Svenska kyrkan tillsammans med biskopar runt om i landet skriver i lokaltidningar: ”Dagens stora utmaningar måste mötas genom internationellt samarbete. Ett högt, kvalitativt och effektivt bistånd är ett av våra verktyg att möta dessa utmaningar, inte minst eftersom de stora humanitära behoven i Ukraina riskerar att överskugga andra kriser i vår värld.”
Avsevärda avräkningar
Den 18 mars höll migrationsminister Anders Ygeman presskonferens tillsammans med Migrationsverkets generaldirektör som lämnar en prognos för hur många flyktingar från Ukraina som väntas komma till Sverige: ”Enligt Ygeman kommer en ”avsevärd del” av de miljarderna att kunna tas från Sveriges bistånd till fattiga länder.”, rapporterar TT.
I TT:s rapportering är Rädda Barnens kommentar med: ”Hundratals miljoner barn runt om i världen lever i fattigdom och förtryck eller är drabbade av krig, konflikt och naturkatastrofer. De barnen behöver ett fortsätt starkt svenskt bistånd och det är något den här regeringen hittills har stått upp för, skriver organisationen i en kommentar. Rädda Barnen skriver vidare att det är självklart att Sverige ska ta ansvar för de flyktingar som nu flyr kriget, men den svenska ekonomin är stark. ”Vi behöver inte skära i biståndet för att kunna ta emot flyktingar”, skriver Rädda Barnen.”
Också Act Svenska kyrkan kom snabbt ut med ett pressmeddelande med anledning av Ygemans uttalande. Även Global Bar kommenterar: ”I fredags den 18:e mars gick samme Ygeman ut och sa att en stor del av de cirka tio miljarder som mottagandet av de ukrainska flyktingar beräknas kosta skulle behöva tas från biståndsbudgeten. Eller annorlunda uttryckt: pengar till ukrainska flyktingar skulle innebära mindre pengar till andra på flykt. […] Så nu står vi här. Flykting ställs mot flykting alltmedan den svenska viljan att hjälpa är rekordstor. Och jag undrar – finns det verkligen inte ett bättre sätt att diskutera. För visst vill vi ta till vara det stora engagemang som Sverige visar?”
Olof Palmes Internationella Center går ut i debatt i Aftonbladet tillsammans med flera S-förbund mot förslaget om avräkningar. 14 medlemmar i CONCORD Sverige skriver en kritisk debattartikel i Göteborgs-Posten och Anders Pedersen, chef för Röda Korsets internationella avdelning i Sydsvenskan: ”Låt biståndet vara bistånd. Regeringen har nyligen sagt att biståndspengar ska användas till att ta emot människor på flykt från Ukraina i Sverige. Men det är en kortsiktig lösning i en globaliserad värld. Förslaget innebär att Sverige blir största mottagarland av svenskt bistånd med 9 miljarder kronor.”
50 medlemmar i CONCORD Sverige skriver brev till regeringen för att protestera mot planerna på avräkningar, samt till partiledarna för C, MP, KD, L och V för att få dem att ta ställning mot förslaget. Omvärlden nämner brevet i en artikel om reaktionerna på avräkningar.
En ledare i Skaraborgs Allehanda argumenterar för att biståndet ska betala flyktingmottagande. ”Vi vet helt enkelt inte säkert hur svenska biståndspengar faktiskt används och därför inte vilken nytta det gör. Att då prioritera ned ett sådant osäkert bidrag för att i stället göra direkt och konkret nytta för ukrainska flyktingar vore fullt rimligt.”
Delegationen för migrationsstudier argumenterar däremot för att Sverige behöver klara både solidaritet med flyktingar och ett starkt bistånd, på DN Debatt: ”Därför borde de svenska beslutsfattarna för det femte prioritera biståndsbudgeten och därmed sitt engagemang i kriser i exempelvis Syrien/Libanon, Afghanistan, Afrikas horn och Sahel, för att förebygga att ännu fler människor tvingas på flykt. De exceptionella omständigheterna motiverar att vi satsar resurser på både krigets flyktingar och biståndet. Det ligger i Sveriges intresse.”