Bland riksdagspartierna fortsätter Moderaterna att dominera räknat till antal debattinlägg (8 i den här sammanställningen), följt av Socialdemokraterna (3). Biståndsministern har gjort två inlägg i debatten, båda repliker på Moderaternas artiklar. Civilsamhällesorganisationer utgör den näst flitigaste aktören med sammanlagt sex inlägg. Det finns även fem ledartexter i vår sammanställning. Siffrorna måste dock tas med en nypa salt, då enstaka debattinlägg kan ha hamnat utanför sammanfattningen.
Fortsatt offensiv från Moderaterna
I slutet av januari skriver moderata riksdagsledamöter i flera lokaltidningar om hur partiet vill finansiera sina satsningar i Sverige: “Sverige är ett av tre länder i världen som ger mest pengar i bistånd till andra länder, och långt mer än FN:s mål på 0,7% av BNP. Faktum är att vi idag ger så mycket att det inte ens går att hitta bra saker att satsa på – vi stoppar då i stället in pengar i FN:s stora byråkrati och låter dem förbruka pengarna, och tappar kontrollen över vart pengarna tar vägen. […] Moderaterna vill minska biståndet till drygt 0,7% av BNP, vilket gör att vi fortfarande är det femte mest generösa landet i världen. Men det frigör nära 16 miljarder i vår budget som vi kan använda till annat här hemma i Sverige.”
I tidningen Dagen skriver Fredrik Wenell en ledartext om att lösningen på de problem som finns i svenskt bistånd inte är att minska det, utan att rikta om det. Han hänvisar till en studie som visar att ”stöd till kyrkor och andra folkliga organisationer är betydligt mer effektivt än traditionellt bistånd. De når mer varaktiga resultat men till en avsevärt lägre kostnad. Det hade därför varit mer fruktbart om Elisabeth Svantesson och Moderaterna föreslagit att biståndet i högre utsträckning skulle styras om till organisationer som jobbar på ett sådant sätt.” Wenell får svar av Elisabeth Svantesson, Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson, som redogör för de nu välkända argumenten för en fyraårig utgiftsram. Wenell svarar: ”Det finns många anledningar till att hålla fast vid enprocentsmålet som Moderaterna vill överge: det följer BNI. Biståndsökningen i kronor beror alltså på att Sverige helt enkelt har fått mer pengar i statens plånbok. Att då backa från ett globalt ansvar är olyckligt av flera skäl.”
Biståndsministern går in i debatten
Också den nya biståndsministern, Per Olsson Fridh, ger sig in i debatten i Dagen och frågar: ”När Moderaterna gjort sitt hugg i budgeten, men (tack och lov!) värnat det humanitära, kvarstår nämligen nästan bara hälften av det långsiktiga utvecklingssamarbetet. Är det flickors möjlighet till säkra aborter, flyktingbarns rätt till skolgång, bönders möjlighet att överleva trots återkommande torka eller journalisters skydd från våld som ryker då?”
Ordförande i MUF Uppsala, Andreas Celan, skriver i Utvecklingsmagasinet om hur svenskt bistånd kan bli mer effektivt. Han föreslår främst minskningar av budgeten och fler satsningar i Sverige.
Också en krönika i Bulletin tar upp frågan om prioriteringar av skattemedel där Elisabeth Svantesson (M) citeras. Skribenten tycker att förslaget om rejäla sänkningar ”inte borde vara helgalet då det bara är Norge och Luxemburg som också har 1-procentsmål.”
I tidningen Omvärlden reagerar tre socialdemokrater på Moderaternas biståndspolitiska utspel: ”I sann Donald Trump-anda trummar Moderaterna ut budskap om att strypa biståndet och påståenden om att sätta ”Sverige först”, som om Sverige är en isolerad ö och inte påverkas av den globala utvecklingen.” I repliken från Moderaterna presenteras flera exempel på hur partiet vill reformera biståndspolitiken, bland annat kopplat till Agenda 2030: ”Ett viktigt fokus för den svenska biståndspolitiken måste nu vara att nå de globala målen i Agenda 2030 och driva på för en tydlig tillväxtagenda. Det handlar om att stärka länders förmåga att stå på egna ben, exempelvis genom rådgivande insatser kring hur man bygger upp fungerande lantmäteri, vilket stärker äganderätten – en grundförutsättning för utveckling.”
De tre socialdemokraterna konstaterar i sin slutreplik att ”slakten av biståndsbudgeten handlar helt enkelt om att finansiera fortsatta skattesänkningar och låta världens fattiga ta notan.”
De fem organisationerna Framtidsjorden, FIAN, Jordens vänner, Latinamerikagrupperna och Svalorna Latinamerika skriver i Ideell arena om Moderaternas biståndspolitik: ”Att kräva åtstramning – när det svenska utvecklingssamarbetet, som är till för att försvara demokratiska värdegrunder, behövs som mest – är inget annat än att vända demokratin ryggen.”
Biståndets roll i migrationspolitiken
De svenska EU-parlamentarikerna förde i slutet av januari en debatt i Svenska Dagbladet om EU:s migrationspolitik, där villkorande av biståndet togs upp. Tomas Tobé (M) satte igång debatten och fick svar av såväl Malin Björk (V) som Miljöpartiet och Abir Al Sahlani (C). Tobé argumenterar för att biståndet ska kunna vara ett verktyg för migrationspolitiken: ”EU är världens största internationella biståndsgivare. Det ger oss både de ekonomiska och politiska musklerna att ställa krav på länder som vill ta del av biståndet, exempelvis att mottagarländerna samarbetar med EU för att motverka migrationens grundorsaker.” Alice Bah-Kuhnke och Rasmus Ling (MP) skriver: ”Det är oseriös populism som drabbar de svagaste i världen. Bistånd ska inte användas för att stoppa migranter utan för att förbättra förutsättningarna för stabilitet och demokrati.” Malin Björk fyller i om biståndets principer: ”Att arbeta för demokrati och fattigdomsbekämpning, att stödja klimatomställning, hälso- och sjukvård och en långsiktigt positiv utveckling är vedertagna principer för biståndspolitiken. Men det Tobé nu vill göra är att, liksom SD, kräva att mottagarländerna samarbetar vad gäller migrationskontroll. Att ordföranden för EU-parlamentets utvecklingsutskott förespråkar ett villkorat bistånd på det här sättet är allvarligt, och bryter med de grundläggande internationella principer som bör styra biståndet.”
Också Abir Al Sahlani betonar de avtal som ligger till grund för internationellt bistånd: ”Fokus måste ligga på att stöden ska vara effektiva och gå hand i hand med de internationella avtal vi har skrivit under. Tvärtemot detta så utgår Tobés idéer om bistånd inte från de internationella överenskommelser som finns gällande bistånd – och hans kortsiktiga idéer riskerar paradoxalt nog i långa loppet att göra läget osäkrare för EU. Om biståndet dras in eller plötsligt ska gå till andra saker än att bygga upp demokratier leder det till en ännu mer odemokratisk och ojämlik värld.”
I sin slutreplik menar Tobé att debattörerna misstolkat hans förslag, och lägger till: ”Samtidigt är det inte orimligt att ställa krav på att länder som tar emot utvecklingsbistånd även ska kunna samarbeta i migrationsfrågor, till exempel för ett mer fungerande återvändande.”
Delade åsikter också i den nationella politiken
Den här duellen fortsätter bara någon vecka senare i HD/Sydsvenskan då Hans Wallmark och Magdalena Schröder (M) författar en debattartikel om biståndet som ett utrikespolitiskt verktyg. Biståndsministern svarar. ”Men mer än en neddragning i biståndsbudgeten som Moderaterna (och Sverigedemokraterna) föreslår oroas jag av deras ambition att göra om biståndet till ett förhandlingsmedel för att skicka tillbaka asylsökande. Hur viktigt det än är med ett asylsystem som är rättssäkert och hållbart är det ändå nedrigt att låta fattiga och utsatta betala för att ett antal individer inte kan skickas tillbaka till sina hemländer mot sin och sitt hemlands vilja. Det problemet behöver andra lösningar.”
Med anledning av debatten i såväl EU-parlamentet som i Sverige gör tidningen Omvärlden en enkät bland svenska riksdagspartier om hur de ställer sig till att villkora bistånd med migration. På den frågan säger Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet ”klart nej”, medan Liberalerna svarar ”nja”, och Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna svarar ja.
Demokratibistånd
Med anledning av regeringens beslut att stänga den svenska ambassaden i Kambodja skriver Jan Axel Nordlander, tidigare ambassadör för mänskliga rättigheter, och Cambodian Center for Human Rights en debattartikel där de beskriver vilka konsekvenser beslutet kan komma att få för människorättsförsvarare och demokratikämpar i landet.
Kristdemokraternas EU-parlamentariker Davis Lega skriver också han om demokratibistånd i en krönika i Borås Tidning. Han vill att EU ska bli bättre på demokratistöd till civilsamhället.
Med anledning av den dramatiska händelseutvecklingen i Myanmar skriver Jesper Bengtsson om det problematiska med bistånd till regimen i Myanmar/Burma. I samma veva stoppar också Sida sitt myndighetsstöd till Myanmar.
En ledarskribent på Göteborgs-Posten tar också upp frågan om demokratibistånd. I texten nämns flera av CONCORD Sveriges medlemmar och även den gemensamma debattartikel som 45 medlemsorganisationer skrev till nya biståndsministern Per Olsson Fridh. I artikeln skriver organisationerna såhär om demokratibistånd: ”Det är ett snårigt område för biståndet där vi måste utgå från den viktiga principen om att svenskt bistånd aldrig ska understödja en auktoritär regim, men undvika svartvita slutsatser som ”dra in allt stöd!” – som riskerar drabba just de krafter vi vill stödja.” Ledarskribenten Bawar Ismail frågar ”… varför denna motvilja från biståndsbranschen till att dra in allt stöd när biståndspengar visat sig understödja auktoritära regimer? Det borde ju vara en självklarhet.” I repliken, som undertecknades av Afrikagrupperna, Palmecenter och Islamic Relief, besvaras frågan såhär: ”Andelen bistånd direkt till stater är mycket liten, den stora delen går via FN-organ och till oberoende organisationer i civilsamhället. Att Sverige skulle sluta stödja de krafter som arbetar för en demokratisk förändring är varken smart eller rimligt.”
Vaccinering globalt
En ledare i Dagens Nyheter argumenterar för att covid-vaccinet behöver nå människor i låginkomstländer. Biståndsministern meddelar att Sverige dubblar sitt stöd till WHO:s vaccinprogram. Den globala tillgången till vaccin var också en fråga som debatterades i årets utrikespolitiska debatt i riksdagen. Det går att läsa om i CONCORD Sveriges sammanfattning av debatten.
SRHR, barnfattigdom och klimatkrisen
The Hunger Project svarar i ETC på en debattartikel i Svenska Dagbladet om familjeplanering som ett led att hantera klimatkrisen. The Hunger Project skriver: ”Vi måste en gång för alla sluta att förlägga problemen på människor som lever i utsatthet i den fattiga delen av världen och deras strävan efter bättre levnadsförhållanden, och ta fullt ansvar för vårt egna uttag av jordens ändliga resurser. […] Biståndet inom sexuell och reproduktiv hälsa är en viktig del av stödet för kvinnors rättigheter och får inte bli en uttalad strategi för att minska länders befolkningar.”
Unga moderater i Trollhättan och Halland tar upp frågan om svenskt klimatbistånd: ”Det är en ödesfråga vi måste lösa, utsläppen måste minska och vi måste göra en grön omställning. Vi vill därför att biståndspolitiken i en högre utsträckning ska jobba långsiktigt mot att minska utsläppen av växthusgaser genom att minska beroendet av fossil energi. Utöver satsningar inom det multilaterala biståndet som riktar sig mot klimatsatsningar vill vi prioritera projekt i det bilaterala biståndet som syftar till att minska utsläppen.”
En ledartext i HD/Sydsvenskan i samband med givarkonferensen för Jemen argumenterar för ökat internationellt bistånd: ”Men många barn kan ännu räddas om de rikare länderna ökar sitt bistånd, istället för att skära ner.”
Perioden innehöll också en svensk debatt om aborträtten, med anledning av en fråga från Björn Söder (SD) före årsskiftet. Den debatten finns sammanfattad här.
Slutligen tar Global Bar upp tävlingen ”Biståndsdebattens mäktigaste”. Det går att inkomma med nomineringar fram till den 9 april.