Flera av ledamöterna pratade om civilsamhällets mervärde och varför det behövs med både energi och eftertryck.
– De svenska folkrörelserna bär med sig värderingar, långsiktighet och djupa nätverk. De bygger relationer där myndigheter inte når fram. De vet hur man arbetar kontextkänsligt, inkluderande och med lokal förankring, sa Janine Alm Ericson, Miljöpartiet.
Lotta Johnsson Fornarve, Vänsterpartiet, tog till exempel upp att det borttagna stödet till information och kommunikation fått negativa konsekvenser inte bara för sektorn utan även för de som vill veta mer om vad skattemedlen används till. Även Anna Lasses från Centerpartiet lyfte att civilsamhällesorganisationer informerar om vad som faktiskt händer i världen.
Sådana stora nedskärningar i det internationella biståndet kommer inte att gå obemärkta förbi, tvärtom. Det är en farlig väg att gå.
Gudrun Brunegård, KD, om att USA och flera EU-länder skär ner på biståndet.
Johnsson Fornarve kritiserade också att den nya civilsamhällesstrategin inte tillåter påverkansarbete. Hon lyfte också vikten av att de Gemensamma Åtagandena mellan regeringen och civilsamhället (GÅ) efterlevs.
De politikerresor som arrangeras av flera av plattformens medlemmar nämndes av flera talare. Frågan om transaktionsled kom också upp och där pratade Anna Lasses, C, om fördelen med att civilsamhällets bistånd sköts i partnerskap mellan svenska och internationella organisationer, istället för att det handläggs direkt av Sida.
– Resultatet blir att det arbete som tidigare ledde till nätverkande mellan svenska engagerade och lokala krafter hos mottagarna nu i högre grad riskerar att begränsas till en tjänsteman på en svensk myndighet, sa hon.
När Sverige lägger ned utbildningsprogram i Centralafrika är det flickor som inte längre får gå i skolan. När kvinnojourer i Uganda tvingas stänga på grund av indraget stöd är det våldsutsatta kvinnor som står utan skydd. När rättshjälp försvinner i Kenya är det människor utan pengar som förlorar tillgång till rättvisa.
Olle Thorell, S.
Flera ledamöter pratade om vikten av att Sverige och andra nu måste täcka upp för USA när deras nu deras stöd försvinner. Gudrun Brunegård från Kristdemokraterna såg med oro på förändringarna i USA, och att flera EU-länder skär ner på biståndet.
– Sådana stora nedskärningar i det internationella biståndet kommer inte att gå obemärkta förbi, tvärtom. Det är en farlig väg att gå. Det är rent kontraproduktivt, sa hon.
Flera ledamöter påpekade att bakom siffrorna finns riktiga människor:
– När Sverige lägger ned utbildningsprogram i Centralafrika är det flickor som inte längre får gå i skolan. När kvinnojourer i Uganda tvingas stänga på grund av indraget stöd är det våldsutsatta kvinnor som står utan skydd. När rättshjälp försvinner i Kenya är det människor utan pengar som förlorar tillgång till rättvisa. När Sverige lämnar fackligt samarbete i Bangladesh eller Colombia är det arbetare som förlorar sin möjlighet att organisera sig för drägliga villkor., sa Olle Thorell, Socialdemokraterna.
Katarina Tolgfors, Moderaterna, kommenterade vid ett tillfälle till att det bara är vänstern som pratar om att avsätta en procent av BNI till bistånd. Därefter var det Joar Forssells, Liberalerna, tur att tala:
– Om man uppnår demokrati och frihet – fria människor, en fri värld och fria ekonomier – löser sig ganska mycket av det andra av sig självt.
Joar Forssell, L
– Ytterkantsvänstern i Sverige är ganska bred. Eftersom både Liberalerna och Kristdemokraterna vill ha en procent till biståndet tillhör vi också den, sade han.
Joar Forssell pratade också om varför Sveriges avtryck i världen för demokrati är så viktigt.
– Om man uppnår demokrati och frihet – fria människor, en fri värld och fria ekonomier – löser sig ganska mycket av det andra av sig självt.
Här kan du se debatten: Internationellt bistånd (Debatt om förslag 27 mars 2025) | Sveriges riksdag
Här finns relaterade dokument: Internationellt bistånd (Betänkande 2024/25:UU8 Utrikesutskottet) | Sveriges riksdag