EU har nu fastställt sitt förhandlingsmandat inför klimattoppmötet COP29. Detta utgörs av rådsslutsatser från medlemsländernas miljöministrar respektive finansministrar. Vi har jämfört dessa med CONCORD-medlemmars rekommendationer. Våra uppmaningar fokuserar på fyra områden LÄNKA
- Öka finansieringen till de hårdast drabbade
- Minska utsläppen snabbt och fasa ut fossila bränslen
- Växla upp klimatanpassningen
- Stå upp för deltagande och inkludering
Krav 1: Öka finansieringen till de hårdast drabbade
Klyftan mellan behoven av klimatfinansiering och vad som faktiskt levereras växer. Under COP29 ska ett nytt mål antas, och CONCORD Sverige uppmanar Sverige och EU att arbeta för att detta mål blir ambitiöst och rättvist.
Vad är bra i EU-ländernas position?
Offentlig finansiering ska utgöra målets kärna och offentlig internationell finansiering nämns som särskilt kritiskt för sårbara länder och grupper.
Nya och innovativa finansieringskällor behövs, inklusive från fossilindustrin, för stöd till de mest sårbara länderna.
Däremot saknas:
Förslag om hur målet kan utformas så att finansiering till anpassning, skador och förluster säkerställs. CONCORD-medlemmar har föreslagit att delmål ska sättas i detta syfte.
Hänvisningar till att klimatfinansiering ska vara additionell, det vill säga att det ska vara nya medel, utöver andra åtaganden, som till exempel åtagandet om att rika länder ska avsätta 0,7 procent av BNI till bistånd.
Tydligt budskap om att klimatfinansiering inte får bidra till skuldkris, och därför i huvudsak bör ges som bidrag och inte lån.
Orosmoln: EU-länderna i rådet uttrycker att givarbasen måste breddas för att ett ambitiöst mål ska kunna sättas. Det är rimligt att uppmuntra fler länder som har kapacitet att bidra med klimatfinansiering, men EU:s starka fokus på detta kan tolkas som ett sätt för rika länder att ducka för sitt historiska ansvar. Utifrån ett rättviseperspektiv behöver EU:s fokus i första hand vara att själva bidra.
– CONCORD-medlemmar vill se ett ambitiöst och behovsbaserat mål. Men utan delmål eller krav på additionalitet ökar risken att biståndspengar styrs mot insatser med kommersiell potential, snarare än till de mest utsatta länderna och grupperna. Det är särskilt problematiskt i en tid då EU-länders bistånd minskar, säger Matilda Hald på CONCORD-kansliet.
Krav 2: Minska utsläppen snabbt och fasa ut fossila bränslen
De utsläppsminskningar som länder gett löfte om i nuvarande klimatplaner räcker inte för att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader. Sverige och EU måste – både i förhandlingarna och i sina egna klimatplaner – höja ambitionerna gällande utsläppsminskningar och utfasning av fossila bränslen.
Vad är bra i EU-ländernas position?
Rådsslutsatserna förespråkar tydligt en global utfasning av fossila bränslen och nationella klimatplaner som ska hålla världen under 1,5 graders temperaturhöjning. De trycker också på att det är bråttom att minska användning av fossila bränslen – redan detta årtionde måste kurvan vändas.
EU har en relativt försiktig inställning till tekniska lösningar för koldioxidinfångning. Även positionen kring utsläppshandel inom ramen för Artikel 6, som reglerar hur exempelvis Sverige kan finansiera utsläppsminskningar utomlands och räkna dem som sina egna, är försiktig. Här pekar miljöministrarna på risker för dubbelräkning av utsläppsminskning och negativa sociala och miljömässiga konsekvenser. CONCORD Sverige hade önskat en ännu tydligare beskrivning av risker samt en markering att Artikel 6-utsläppshandel och klimatfinansiering behöver hållas separata.
Däremot saknas:
Tydliga förslag om statlig reglering av sektorer med stora utsläpp, så som militären, internationella flyg och båtfrakt. Internationella organisationer ombeds dock agera gällande båtfrakt och flyg.
– Det är uppmuntrande att rådet betonar behovet av drastiska utsläppsminskningar och utfasning av fossila bränslen, och även varnar för att lägga för stor vikt vid industriell koldioxidinfångning och lagring. Men rådets starka förhandlingspositioner återspeglas inte fullt ut på hemmaplan – medlemsländernas nationella energi- och klimatplaner räcker inte för att nå Parisavtalets eller EU:s egna klimat- och energimål, säger Anja Ipp, Naturskyddsföreningen.
Krav 3: Växla upp klimatanpassningen
För de människor som redan nu drabbas hårt av klimatkrisens effekter är behovet av klimatanpassning akut. Sverige och EU måste säkra finansiering till klimatanpassning i utformningen av det nya klimatfinansieringsmålet. Processen för att sätta indikatorer för klimatanpassningsmålet måste vara inkluderande.
Vad är bra i EU-ländernas position?
Rådsslutsatserna uttrycker tydligt stöd för processen kring det globala anpassningsmålet och att EU ska bidra till fördubbling av stöd till klimatanpassning jämfört med nivån 2019.
Däremot saknas:
En ambition att sammanlänka de två förhandlingsspåren för anpassningsmålet och klimatfinansiering.
Omnämnande av behovet att inkludera aktörer som inte ingår i ländernas förhandlingsdelegationer, samt marginaliserade grupper, i samband med anpassningsmålet.
– Det är positivt att EU prioriterar arbetsprogrammet om indikatorer för det globala anpassningsmålet. Men för att det ska vara möjligt att genomföra behöver EU klargöra hur de ska bidra till implementeringen. För närvarande undviker de åtaganden om stöd till genomförandet i anpassnings-förhandlingarna. Samtidigt vill de inte heller ha ett delmål för anpassning inom det nya klimatfinansieringsmålet. Det är svårt att se hur en sådan förhandlingsposition ska skydda de allra mest utsatta grupperna i de fattigaste länderna från klimatförändringarnas förödande konsekvenser, säger Tove Lexén, Water Aid.
Krav 4: Stå upp för deltagande och inkludering
Inkluderande och transparent beslutsfattande är avgörande för en rättvis omställning. Sverige och EU måste stå upp för mänskliga rättigheter, jämställdhet och brett deltagande i klimatarbete. Både i samband med COP29 och kommande COP-möten.
Vad är bra i EU-ländernas position?
Slutsatserna understryker att klimatarbete måste ta hänsyn till olika gruppers mänskliga rättigheter och att folkligt deltagande är centralt för social rättvisa i klimatomställningen.
EU visar stöd för att förlänga programmet för jämställdhet och understryker vikten av jämställt ledarskap och deltagande. Ökad jämställdhetsintegrering i klimatfinansieringen efterfrågas också.
Däremot saknas:
Slutsatserna uttrycker vikten av både civilsamhällets och företags deltagande i processer relaterade till klimatkonventionern. Men de säger ingenting om civilsamhällets utrymme i värdlandet eller kriterier kring mänskliga rättigheter i val av framtida värdländer.
– Vi håller med om att företag och investerare bör inkluderas i klimatförhandlingarna, men det är fortfarande för lite fokus på civilsamhällets oro för ökat inflytande från privata intressen. Mängden lobbyister vid klimattoppmöten och möten med beslutsfattare väcker frågor om företagens makt i politikutvecklingen, säger Lubna Hawwa på Swedwatch.
Fotnot: Listan bygger på rådsslutsatser från EU:s miljöministrar respektive finansministrar.