Utvecklingen för jämställdhet går bakåt globalt. De senaste åren har samverkande effekter av pandemin, krig och konflikter, miljö- och klimatkris, skuldkriser, och globala energi- och livsmedelskriser lett till ökade nivåer av fattigdom, som drabbar kvinnor i högre utsträckning än män. Antalet kvinnor och flickor som lever i konfliktdrabbade områden har ökat med 50 procent de senaste fem åren. Parallellt med att demokratin nedmonteras globalt sker en försämring av kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter och levnadsvillkor, inte minst genom ett växande och organiserat motstånd mot jämställdhet och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR).
Det behövs ett ökat stöd till organisationer som arbetar för kvinnors och flickors rättigheter och feministiska rörelser. De spelar en viktig roll i att utmana djupt rotade skadliga normer och stereotyper kring sexualitet och kön, och att stärka rättigheter för hbtqi-personer, kvinnor och flickor samt motverka sexuellt och genusbaserat våld på lokal, regional och global nivå.
Jämställdhetsarbetet behöver utgå ifrån en intersektionell analys och ett livscykelperspektiv, i enlighet med åtagandet i Agenda 2030 om att ingen ska lämnas utanför. Kvinnor och flickor utgör inte en homogen grupp med samma behov. En intersektionell analys innebär att synliggöra och förstå hur flera olika identiteter, maktstrukturer och diskrimineringsgrunder samspelar. Dessa kategorier inkluderar ålder, klass, etnicitet, funktionsvariation, religion, kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, minoritetsstatus etcetera.
Kapitlet ger rekommendationer inom följande områden:
- Ett integrerat jämställdhetsperspektiv
- Finansiering av det globala jämställdhetsarbetet
- Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter
- Ekonomisk egenmakt
Kapitlet är framtaget av:
Act Svenska kyrkan, Afrikagrupperna, Diakonia, Kvinna till Kvinna, Plan International Sverige, PRO Global, RFSU – Riksförbundet för Sexuell Upplysning och WaterAid.