En samstämmig politik för global hållbar utveckling – där ingen lämnas utanför – handlar om att alla politikområden ska sträva åt samma håll. Politiken ska analyseras utifrån och vägledas av mänskliga rättigheter och vad som bidrar till en global hållbar utveckling. Eventuella målkonflikter ska hanteras systematiskt i alla beslutsprocesser. Det innefattar både att bedöma konsekvenserna av beslut innan de fattas, och att utvärdera effekter av politiken – och rätta till dessa om den visar sig ha negativa konsekvenser.
2003 fattade en enhällig riksdag beslut om Sveriges politik för global utveckling (PGU). Det var en banbrytande politik som Sverige var först i världen med. Det beslutades att alla politikområden samstämmigt ska bidra till en hållbar och rättvis utveckling. I Lissabonfördraget fick EU några år senare ett liknande åtagande, Policy Coherence for Development.
I Sveriges politik för global utveckling slås det fast att ett fattigdoms- och rättighetsperspektiv ska prägla politiken. Enligt fattigdomsperspektivet ska prioriteringar hos människor som lever i fattigdom utgöra grunden för Sveriges politik på alla områden. Rättighetsperspektivet innebär att regeringen ska utgå från de mänskliga rättigheterna och analysera hur politiken främjar eller hämmar exempelvis rätten till mat, hälsa eller tillgång till mänsklig säkerhet.
2015 antog världens stats- och regeringschefer Agenda 2030 med 17 Globala mål för hållbar utveckling. Agendan gäller för alla länder. Den sätter mål för att utrota fattigdomen och uppnå hållbar utveckling i dess tre dimensioner: social, ekologisk och ekonomisk. Agenda 2030 har också mål för att uppnå jämställdhet i hela världen, att jobba för fredliga samhällen där alla inkluderas och att tackla de miljömässiga utmaningarna i vår tid, inte minst klimatkrisen. Att politiken är samstämmig är en förutsättning för att nå de Globala målen för hållbar utveckling.
I Agenda 2030 finns också åtagandet om att ingen ska lämnas utanför. Det innebär att de framsteg som görs ska omfatta alla grupper som i dag är missgynnade, marginaliserade och diskriminerade i utvecklingen, och att dessa ska nås först. Åtagandet tydliggör vikten av en politik som minskar ojämlikhet och motverkar diskriminering och extrem fattigdom.
Parallellt med förhandlingarna om Agenda 2030 förhandlade även FN:s medlemsländer om en ny överenskommelse för att finansiera hållbar utveckling globalt. Samma år, i juli 2015, antogs Addis Ababa Action Agenda som hanterar frågan om hur hållbar utveckling, bland annat Agenda 2030, ska finansieras. Under 2016 påbörjade Sverige arbetet med att skapa former för hur Sverige skulle genomföra Agenda 2030 med utgångspunkt i PGU. Ansvaret är idag delat mellan klimat- och miljöministern och bistånds- och utrikeshandelsministern, där den sistnämnda ansvarar för det internationella genomförandet.
I december 2020 antog riksdagen en proposition om Sveriges genomförande av Agenda 2030.5 Genom propositionen integrerades samstämmighetspolitiken och PGU i åtagandet och genomförandet av Agenda 2030, med följande riksdagsmål:
Sverige ska genomföra Agenda 2030 för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling genom en samstämmig politik nationellt och internationellt. Genomförandet ska präglas av agendans princip att ingen ska lämnas utanför.
Rekommendationer till regeringen:
CONCORD Sverige har utöver rekommendationerna för de tematiska områdena identifierat fem åtgärder som regeringen behöver genomföra och som bör vara prioriteringar i den kommande skrivelsen till riksdagen:
- Sätt upp mål om att hela regeringens politik ska vara samstämmig och i linje med Agenda 2030
- Stärk samordning och resurser för genomförandet
- Identifiera och hantera synergier och målkonflikter
- Samla aktörer för genomförandet av Agenda 2030
- Ta en ledande roll i EU och FN
Rekommendationer till riksdagen
Riksdagspartierna bör:
- skapa ett tvärpolitiskt forum för Agenda 2030 i riksdagen, med uppdrag att säkerställa att svensk politik är samstämmig och utgår från ett rättighets- och fattigdomsperspektiv.