Regeringen bekräftar i skrivelsen det riksdagsbundna åtagandet från 2020. Årets skrivelse har dock betydande brister, och i flera avseenden är dessa brister så allvarliga att vi ifrågasätter om skrivelsen kan sägas uppfylla sitt syfte.
Det internationella perspektivet har genomgående en mycket undanskymd plats. Detta var fallet även i föregående skrivelse 2022 från den socialdemokratiska regeringen, och även då var vi kritiska till att innehållet inte gjorde det möjligt att följa politikens genomförande.
För vissa av de Globala målen finns det ingen redogörelse alls för det internationella arbetet, och för merparten av målen handlar det endast om en eller ett par meningar. När det finns ett stycke om det internationella perspektivet är det begränsat till utvecklingssamarbetet, trots att samstämmighetsåtagandet poängterar vikten av att andra politikområden än biståndet behöver bidra.
För flera av målen består redogörelsen av genomförandet av det internationella arbetet endast av att regeringen hänvisar till att de fattat beslut om reformagendan för biståndet och utrikeshandelsstrategin.
Det är en mycket begränsad redogörelse av måluppfyllelse och hur insatser relaterar till delmålen i Agenda 2030. Detta ska också ses i ljuset av att SCB fått minskad budget av regeringen, och inte längre har vare sig uppdrag eller möjlighet att fullfölja sin uppgift att ta fram statistik för de Globala målen. Detta är allvarligt ur ett ansvarsutkrävande perspektiv.
Åtagandet om en samstämmig politik
Regeringen är enligt riksdagsbeslutet från 2020, och Politik för Global Utveckling (PGU) från 2003, ålagda att redogöra för hur den uppfyller åtagandet om att föra en samstämmig politik. I skrivelsen hänvisar regeringen till reformagendan och utrikeshandelsstrategin och menar att dessa dokument innebär att åtagandet uppfylls. Inget av dokumenten nämner dock riksdagsåtagandet. I reformagendan är begreppet samstämmighet omdefinierat till att politiken i större utsträckning ska utgå från svenska intressen. Det är en allvarlig förvanskning av det 20-åriga åtagandet.
Sammantaget är dessa brister i skrivelsen så pass allvarliga att de äventyrar möjligheten för riksdagen och allmänheten att följa upp regeringens politik. Därmed uppfyller inte skrivelsen sin funktion som ett ansvarsutkrävande verktyg.
Till detta kan läggas att regeringen i samband med budgetpropositionen för 2025 avskaffade PGU som styrinstrument för utvecklingssamarbetet. Sammantaget får det allvarliga konsekvenser för att åtagandet om en samstämmig politik.
En central del i åtagandet om samstämmighet är att utgå från ett rättighetsperspektiv och hur beslut påverkar människor som lever i fattigdom. Dessa två perspektiv är dock osynliga i skrivelsen, och det går inte att utläsa om eventuella avvägningar har gjorts vid politiska beslut.
Sammantaget är dessa brister i skrivelsen så pass allvarliga att de äventyrar möjligheten för riksdagen och allmänheten att följa upp regeringens politik. Därmed uppfyller inte skrivelsen sin funktion som ett ansvarsutkrävande verktyg.