Analys

15 april 2021

Vårändringsbudgeten och den globala ojämlikheten

#biståndsbudget #eu:s och sveriges bistånd

Regeringen presenterade idag sin vårändringsbudget. Där framgår att budgeten för det internationella biståndet förblir i princip oförändrad. De fortsatta miljardsatsningarna på stimulanser för att ta Sverige ur krisen står i skarp kontrast mot den ekonomiska situationen för världens låginkomstländer. Där har inte funnits resurser till de massiva krispaket som höginkomstländerna har rullat ut under pandemikrisen.

Biståndsbudgetens nivå är oförändrad.* 

– Det är bra att Sverige står fast vid en budget där vi delar en hundradel av vårt välstånd med människor i fattigdom och förtryck, säger Magnus Walan, senior policyrådgivare på Diakonia. Men stödåtgärderna i Sverige och andra rikare länder gör det också smärtsamt tydligt att de resurserna för att ta sig ur krisen inte finns i fattigare länder. Detta påverkar hela världen, inklusive Sverige. Vi efterlyser mer diskussion om hur ojämnt pandemins effekter slår, och hur både biståndet och andra internationella satsningar och reformer måste stötta låginkomstländernas återhämtning bättre. 

I vårändringsbudgeten satsas 45 miljarder på olika sociala och ekonomiska stödåtgärder i Sverige, bland annat fortsatta företagsstöd i pandemin, vaccin och hälsa, satsningar på barn och unga, gröna investeringar och utbildning. Sammanlagt har Sverige under 2020-2021 satsat 400 miljarder kronor i statens budget på olika pandemistöd. Sammanlagt har världens länder enligt OECD hittills investerat svindlande 16 000 miljarder dollar för att hantera pandemikrisen. Detta gäller dock de starkare ekonomierna. Samtidigt varnar FN:s rapport om finansiering för hållbar utveckling för en ”allvarlig fara att världen tudelas”. Det finns risk för att en grupp länder tar sig ur krisen med hjälp av kraftiga stimulanspaket medan många andra sjunker djupare i en ond cirkel av fattigdom, hunger, ohållbara skulder och åtstramningspaket. 

– När alla världens länder skrev under Agenda 2030 inledde de med att ingen hållbar utveckling är möjlig så länge fattigdom tillåts existera, säger Anna Blücher, policyrådgivare på ForumCiv. Om inte pandemistöden fördelas mer jämlikt även globalt så står vi inför ännu ett förlorat årtionde för hållbar utveckling. 

Mer stöd till barn och unga i pandemins spår

Enligt finansminister Magdalena Andersson är internationella bedömare och experter eniga om att ekonomiska stimulanser krävs för att komma ur krisen. Det är därför viktigt att inte avstå från stödåtgärder för tidigt om ekonomin ska komma igång. Regeringen beskriver på sin hemsida satsningar på aktiviteter för att hantera ohälsa bland barn och unga på grund av frånvaron av sociala sammanhang och distansundervisning, liksom stöd till våldsutsatta barn och unga och förebyggande av mäns våld mot kvinnor. 

– Det är satsningar för barn och unga som verkligen behövs, säger Jon Bergeå, policyrådgivare på Rädda Barnen. Liknande satsningar skulle behövas i många fattiga länder där vi ser hur barnfattigdomen ökar drastiskt och med den barnäktenskap, tonårsgraviditeter och barn som faller ur skolan. Mer än 112 miljarder utbildningsdagar har gått förlorade sedan pandemin startade och de barn som hade det sämst innan krisen drabbas värst.  

Ekot sa finansminister Magdalena Andersson att ”Det vi har sett i Sverige men även i andra delar av världen är att de allra rikaste dragit ifrån samtidigt som människor med de lägsta inkomsterna har halkat efter. De här ökande klyftorna är oacceptabla.” 

Heidi Lampinen, policyrådgivare på Oxfam Sverige, bekräftar ojämlikhetens många negativa konsekvenser för utsatta människor i de länder där organisationen verkar, och betonar att ojämlikheten på global nivå är ett hinder för en hållbar utveckling: 

– Coronapandemin har visat på världens akuta behov av mer jämlikhet. De allra rikaste lyckades redan under förra året återhämta sina ekonomier medan människor i fattigdom troligen måste hantera krisen under det närmaste decenniet. Nu behövs mer internationellt samarbete samt ökad och mer rättvis beskattning och ett stopp på skatteflykten som dränerar välfärden i länder i akut behov av dessa resurser.