CONCORD Sverige välkomnar att svensk biståndspolitik lyfts och diskuteras. Det behövs mer debatt och nyhetsbevakning om biståndet, inte mindre! Men det är trist när samma felaktiga myter återupprepas i olika sammanhang, nu senast i DI:s ledarpodd. Här tipsar vi därför DI:s ledarredaktion och andra om läsning som stärker kunskaperna.
1. ”Biståndet följs inte upp så att man kan se vad det går till”
Det är olyckligt att myten om att bistånd betalas ut utan uppföljning eller krav fortsätter att spridas – särskilt när det sker av aktörer som Dagens Industri som borde veta bättre. Ett lättgooglat faktum är att svenska biståndsinsatser omgärdas av omfattande regelverk, har en stark intern kontroll (större än något annat statsbidrag), samt står sig väl i internationell jämförelse. I OECD:s senaste stora granskning fick Sverige toppbetyg. Världen över finns mängder av organisationer som med svenskt stöd stärker människors möjligheter i allt från utbildning, hälsoservice, juridisk rådgivning och skydd, meningsfulla aktiviteter för barn i utsatta situationer, småföretagsutveckling, med mera.
Den som vill få specifika exempel på biståndets resultat kan med fördel läsa årsredovisningar från Sida eller någon av de många svenska civilsamhällesorganisationer som tillsammans med lokala partners bidrar till att genomföra biståndsinsatser.
Läs mer här om regler och uppföljning av svenskt bistånd.
Och här om biståndets resultat.
Och här om hur nettoflödena av resurser mellan länder ser ut.
2. ”Inget annat budgetområde har ett spenderingsmål”
I podden påstås att den numera avskaffade principen om att låta en procent av BNI gå till bistånd var unik. Men det stämmer inte. Med Sveriges kommande medlemskap i Nato finns ett krav på att lägga 2 procent av BNP på försvaret. Redan nu har regeringen ökat försvarssatsningarna med det uttalade syftet att nå detta mål.
För biståndets del gäller att målgruppen för denna budgetpost är människor med mycket begränsade möjligheter att göra sina röster hörda i Sverige. Detta gör budgetposten extra sårbar för minskningar när pengar saknas någon annanstans. Åtagandet att avsätta en procent av BNI till bistånd kan vara ett skydd mot denna typ av ryckighet. Vi instämmer dock i poddens kritik mot att låta bistånd gå till inhemska kostnader för flyktingmottagande, eftersom detta står i strid med biståndets grundläggande syfte att bekämpa fattigdom och förtryck internationellt.
Läs mer: Fakta om bistånd.
3. Ska biståndet gynna svenska intressen?
I podden sägs att ”Det har ju funnits en idé om att svenskt bistånd aldrig får gynna svenska intressen och inte heller följas upp för att se vad det går till.” Kraven på uppföljning och redovisning är som sagt bland de starkaste i hela statens budget.
Och: Gemensamt för bra bistånd är det fokuserar på människor i fattigdom och förtryck. Därför är det oroväckande, och i vissa fall till och med regelvidrigt, om fokus i stället läggs på svenska företags möjligheter att dra fördel av biståndsinsatser, eller på biståndet som verktyg för migrationspolitiken. Det ligger inte i Sveriges intresse att biståndet helt plötsligt styrs av andra mål än det som riksdagen i demokratisk ordning satt upp för utgiftsområdet.
Lyfter man blicken inser man dock snabbt att en hållbar och fredlig värld, där vi löser gemensamma utmaningar tillsammans, är ett mycket starkt svenskt intresse. Biståndet utgör en unik resurs för att bidra till en sådan värld.
Det svenska intresset kan också mätas genom befolkningens vilja. Och för utvecklingssamarbete finns ett starkt stöd – tre av fyra svenskar anser att det är viktigt att Sverige bidrar till utveckling i fattiga länder, enligt Sidas opinionsmätning.