I början av juni samlades stater, civilsamhället och andra aktörer i Stockholm för FN-mötet Stockholm+50 – 50 år efter den första internationella miljökonferensen hölls i vår huvudstad. Syftet med mötet var att öka takten i det globala miljö- och klimatarbetet. Många av CONCORD Sveriges medlemmar hade partners på plats och ordnade sidoevent eller egna seminarier under veckan. Arbetsgruppen för miljö- och klimaträttvisa hade också gjort gemensamma påverkansinsatser inför konferensen. Här kommenterar några av medlemmarna dess utkomst.
Få konkreta resultat från konferensen syns
Statsminister Magdalena Andersson inledde Stockholm+50 med att betona miljö- och klimatkrisernas allvar. Nu är det slutpratat och dags att gå till handling, proklamerade hon. Stockholm+50 hade inte mandat att förhandla nya åtaganden utan skulle snabba på implementeringen av befintliga ramverk. Om detta sker tack vare sammankomsten – utbytet som skett och strålkastarljuset på frågorna – får tiden utvisa.
– Vi hoppas att de många samtal som fördes mellan FN:s medlemsstater under Stockholm+50 bidrar till att världens länder ökar fokuset på klimat och miljö, och framför allt att de leder till kraftfullare genomförande av redan antagna löften, säger Annelie Börjesson från Svenska FN-förbundet.
Den generella uppfattningen från CONCORD-medlemmar på plats är dock att få tydliga budskap och resultat uppnåtts. Givet det akuta läget för planeten vore allt annat än högt ställda förväntningar på en påkostad konferens orimligt. Även utan förhandlingsmandat hade fler konkreta initiativ kunnat presenterats.
Vi hade hoppats att Sverige bättre skulle ta tillvara den unika möjlighet ett värdskap för ett globalt miljömöte innebär.
Karin Lexén, Naturskyddsföreningen.
– Vi förstår att det har funnits utmaningar i förberedelserna. Men vi hade hoppats att Sverige bättre skulle ta tillvara den unika möjlighet ett värdskap för ett globalt miljömöte innebär, exempelvis genom att ta initiativ vid sidan av den officiella konferensen för att sätta tryck i viktiga frågor som ett slutdatum för fossila bränslen. Vi kan tyvärr konstatera att det inte har gjorts, säger Karin Lexén från Naturskyddsföreningen.
”Stockholmsagendan” lyfter rätten till en hälsosam miljö – men missar jämställdhet och säkerhet
Vid mötets avslutning presenterade de två ordförandeländerna Sverige och Kenya 10 sammanfattande rekommendationer, som kommit att kallas Stockholmsagendan. Rekommendationerna sammanfaller i flera fall med de principer och förslag som 26 organisationer i CONCORD Sverige fört fram inför konferensen. Det gäller inte minst uppmaningen om den nya mänskliga rättigheten till en ren, hälsosam och hållbar miljö.
– Precis som uttrycks i Stockholmsagendans rekommendationer behöver stater erkänna och implementera denna mänskliga rättighet. Miljöförsvarare och deras lokalsamhällen har rätt att göra anspråk på sin mark och miljö utan risk för repressalier från stater drivna av ekonomiska intressen. Stater har skyldigheten att säkerställa deras rätt till en hälsosam miljö, säger Yayoi Fujita Lagerqvist från Swedwatch.
Även behovet av genomgripande förändringar i det ekonomiska systemet lyftes under konferensen, och återspeglas i Stockholmsagendans rekommendationer.
– Särskilt glada är vi över Stockholmsagendans skrivningar om behovet av en systemövergripande förändring av vårt ekonomiska system. Detta underströks av FN:s generalsekreterare António Guterres när han höll sitt inledande tal, där han poängterade att vi skapar BNP även när vi förstör en skog eller överfiskar, säger Annelie Börjesson från Svenska FN-förbundet.
I rekommendationen om ekonomisk systemförändring finns referenser till utfasning av fossila bränslen, samt en uppmaning om riktat stöd till de mest utsatta och för en rättvis omställning. I andra punkter omnämns vikten av att tillvarata urfolks kunskap samt att förstärka transparens och ansvarsutkrävande för privata sektorn.
Jämställdhetsperspektivet är förvånansvärt svagt i Stockholmsagendan. Här missas tillfället att ta vidare slutsatserna från kvinnokommissionens 66:e möte i mars där länder åtog sig att integrera jämställdhet i miljö- och klimatarbete.
Trots att Sverige har en feministisk utrikespolitik så fick den inte genomsyra Stockholm+50. Det är beklagligt och något vi vill ska tas i beaktande framöver.
Margareta Koltai, Act Svenska Kyrkan.
– Det finns tydliga fakta som talar för att främjandet av jämställdhet är en viktig nyckel till grön hållbar omställning och för att uppnå både miljö- och klimatmål. Trots att Sverige har en feministisk utrikespolitik så fick den inte genomsyra Stockholm+50. Det är beklagligt och något vi vill ska tas i beaktande framöver, säger Margareta Koltai från Act Svenska kyrkan.
En uppmaning om internationell ekocid-lagstiftning, som efterfrågats av många i civilsamhället under konferensen, uteblev också. Likaså saknas kopplingen mellan miljö, klimat och säkerhet bland rekommendationerna. Det summerande budskapsdokumentet från konsultationer inför konferensen nämner krigs negativa effekter på klimatet och den biologiska mångfalden, och åberopar att internationell rätt skyddar både civila och miljön i väpnad konflikt. Men i Stockholmsagendan saknas konflikters och militärens miljöpåverkan:
– Samtidigt som över 40 utsläppstunga militärfartyg under veckan la till i Stockholm för en Natoövning kom inga krav från Stockholm+50 om att militären ska inkluderas i det globala miljö- och klimatarbetet och fråntas sina undantag, säger Gabriella Irsten från Svenska freds.
Prioriteringen kring ungas och civilsamhällets deltagande nådde inte hela vägen
Civilsamhällets deltagande, inte minst från ungdomsrörelsen, har sedan tidigt i planeringsprocessen sagts vara prioriterat för konferensen. Policydokumentet som Stockholm+50 Global Youth Task Force tagit fram fick stort utrymme, och en rekommendation i Stockholmsagendan viks särskilt åt ansvar för kommande generationer och ungas deltagande. Som så ofta under internationella konferenser fanns dock en rad barriärer för unga från låginkomstländer att delta.
– Flera aktivister från det globala syd kunde inte delta i mötet på grund av visum- och registreringsproblem. Exempelvis hade IM bjudit in en deltagare från Zimbabwe som inte fick visum i tid och som fick informationen att Stockholm+50-relaterade ansökningar inte prioriterades. Flera gäster från Palestina kunde inte delta i konferensen på grund av rigida regler kring registreringen, säger Lubna Hawwa från IM, Individuell Människohjälp.
En av de som tagit sig till Stockholm var Framtidsjordens partner Konchok Namdol, från organisationen SECMOL. I hans hemregion Ladakh i Himalaya är klimatförändringarna redan tydliga.
– De som lever i min region skulle inte ha någon aning om konferensen om det inte vore för civilsamhället. Ledarna i värdlandet borde funderat på hur man kan ta med fler människor från platser som Himalaya.
Konchok Namdol från Framtidsjordens partnerorganisation SECMOL.
– Jag är så glad och hedrad över att ha fått vara en del av denna konferens, och att jag har fått möjlighet att berätta för världen vad som har hänt i Ladakh på grund av klimatkrisen. De som lever i min region skulle inte ha någon aning om konferensen om det inte vore för civilsamhället. Ledarna i värdlandet borde funderat på hur man kan ta med fler människor från platser som Himalaya, säger Konchok Namdol.
CONCORD Sveriges arbetsgrupp för miljö- och klimaträttvisa har sedan i höstas haft kontakt med konferenssekretariatet på Miljödepartementet. Bland annat har gruppen framfört erfarenheter kring vad som är viktigt för att civilsamhällsdeltagande ska bli meningsfullt, däribland att deltagandet bör bjudas in tidigt i processen och att de som medverkar behöver förstå hur deras inspel tas om hand.
Trots att flera spår för engagemang har funnits inför konferensen, däribland lands- och regionala konsultationer och informella arbetsgrupper, har många ändå upplevt att det varit otydligt hur processen hänger ihop och vad medverkan faktiskt leder till.
CONCORD Sverige fick möjlighet att nominera en representant till den svenska konferens-delegationen, men förfrågan kom sent och uppdraget var otydligt. Naturskyddsföreningens generalsekreterare Karin Lexén, som nominerades och blev civilsamhällets representant i delegationen, sammanfattar:
– Vi välkomnar möjligheten att inkludera representanter för civilsamhället i den svenska delegationen. Det borgar för möjligheten till dialog och förankring. Dessvärre har frånvaron av delegationsmöten inneburit att den förväntade möjligheten att vara en länk mellan regeringen och civilsamhället avsevärt försvåras, säger hon.