Sammanfattning

20 november 2019

CONCORD AidWatch Report 2019 Leaving no one behind

Sammanfattning av AidWatch-rapporten 2019

#aidwatch

CONCORD Europas årliga granskning av EU:s och medlemsstaternas bistånd, AidWatch, ger EU underkänt på flera punkter. Biståndet minskar och kommer längre och längre ifrån målet om 0,7% av BNI. Endast fyra medlemsländer uppfyller löftesnivån; Luxemburg, Storbritannien, Danmark och Sverige. En oroväckande trend är att en majoritet av de utvärderade EU-givarna i mindre utsträckning använde sig av mottagarländernas egna prioriteringar i utformandet av biståndet, trots att det är en av de viktigaste förutsättningarna för att biståndet ska ge resultat.

Vad är AidWatch?

Det är en europeisk rapport som sedan 2005 årligen granskar EU:s och medlemsstaternas internationella bistånd när det gäller kvantitet och kvalitet. Syftet är att hålla EU:s ledare ansvariga för sina åtaganden att ge minst 0,7 procent av BNI i stöd till att minska fattigdomen i utvecklingsländer. Bakom rapporten står CONCORD Europa, den europeiska konfederationen av civilsamhällesorganisationer som arbetar för global utveckling.

AidWatch 2019 innehåller förutom granskningen av biståndet även ett tematiskt kapitel om hur biståndsgivarna har tagit sig an åtagandet i Agenda 2030 om att ingen ska lämnas utanför (Leave No One Behind). Att förverkliga detta åtagande ställer nya krav på hur internationellt bistånd används. Rapportens huvudrekommendation är att EU bör ta fram en övergripande strategi för att förverkliga Agenda 2030 och Agendan för att finansiera utveckling (AAAA).

Ger EU och medlemsstaterna tillräckligt mycket bistånd?

  • Nej, biståndet är bara 0,47 procent av EU:s samlade BNI. Med nuvarande trend kommer inte EU att nå sitt mål att ge minst 0,7 procent av BNI förrän 2061.
  • Utvecklingen går åt fel håll. För andra året i rad gick EU:s samlade internationella bistånd ner (från 0,51 procent/BNI 2016 och 0,49 procent/BNI 2017).
  • Bara fyra EU-medlemsstater uppfyller sitt löfte att ge minst 0,7 procent (Sverige, Luxemburg, Storbritannien och Danmark). Sveriges bistånd var 1,04 procent av BNI 2018.

Används biståndet rätt?

  • Nej, inte hela EU:s bistånd. 14 procent av EU:s bistånd stannade kvar i unionen 2018. Det är en minskning från föregående års 18,5 procent. Framförallt berodde minskningen på att EU har försvårat för människor att söka asyl, vilket minskade användandet av biståndsmedel till asylmottagande i flera länder inklusive Sverige.
  • Det sker alltså en urholkning där en del av pengarna inte används till fattigdomsbekämpning i utvecklingsländer utan istället hålls kvar i Europa. Urholkningen utgörs framförallt av biståndspengar som används till inhemska kostnader för flyktingmottagande, men även skuldavskrivningar, inhemska program för utländska studenter, och merkostnader som orsakas av att biståndsgivare ställer fördyrande krav på att företag från deras egna länder ska vinna upphandlingar (så kallat bundet bistånd).

Används biståndet effektivt?

  • EU:s och medlemsstaternas resultat var blandat i den uppföljningsrapport som släpptes av Globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete 2019. Både framsteg och bakslag.
  • En oroväckande trend är att 12 av 19 utvärderade EU-givare minskade sin användning av mottagarländernas egna mål och resultat från nationella strategier och planer, trots att en av de viktigaste förutsättningarna för att biståndet ska ge resultat är att det bygger på lokala prioriteringar och ett starkt ägarskap hos mottagarna. Sverige var en av givarna som gick bakåt i detta avseende.

Används biståndet till dem som behöver det mest?

  • Fortfarande misslyckas EU med att leva upp till sitt åtagande om att 0,15-0,2 procent av BNI ska gå till de minst utvecklade länderna. En liten ökning från 0,11 till 0,12 procent av BNI skedde 2018. Tio länder inklusive Sverige ökade stödet till de minst utvecklade länderna, men flera EU-medlemsstater minskade stödet till de länder som behöver det mest.
  • EU och medlemsstaterna har i sin Gender Action Plan beslutat att 85 procent av alla nya biståndsprogram ska ha jämställdhet som huvudsakligt eller delsyfte senast 2020. Marginella ökningar har skett från 2017 till 2018, men fortfarande är både EU-institutionerna (från 65,9 till 68,4 procent) och medlemsstaterna (från 50,1 till 50,5 procent) mycket långt ifrån målet. Sverige ligger högt över EU-snittet.

Leave No One Behind – vad spelar biståndet för roll för att ingen ska lämnas utanför?

Ojämlikhet, exkludering och marginalisering av människor är stora hinder för att kunna uppnå de Globala målen för hållbar utveckling. Åtagandet i Agenda 2030 om att ingen ska lämnas utanför är särskilt relevant i det internationella biståndet, vars hela syfte är att ingen människa ska behöva leva i fattigdom eller förtryck. EU och medlemsstaterna har haft på sig sedan 2015 att anpassa sitt bistånd efter de Globala målen om hållbar utveckling. Men hur väl rustat är EU:s bistånd för att se till att ingen lämnas utanför på vägen mot de Globala målen?

Slutsatser

  • EU ger mer till medelinkomstländer än till länderna där människor löper störst risk att lämnas utanför. Rapporten går igenom resultat från fyra internationella studier som har identifierat de länder som socialt, politiskt eller finansiellt kommer att ha allra svårast att se till att ingen lämnas utanför nu och i framtiden. 5 av de 10 största mottagarländerna av EU:s samlade bistånd finns inte med på någon av studiernas listor över länder där människor löper störst risk att bli kvar i extrem fattigdom (Turkiet, Irak, Palestina, Marocko, Indien). Bara 2 länder bland de 10 största mottagarna av EU:s bistånd finns med på samtliga av studiernas listor (Afghanistan och Somalia).
  • Ingen biståndsgivare inom EU har kommit särskilt långt i att göra konkreta förändringar i biståndet så att det blir mer effektivt i att minska ojämlikheter. På övergripande nivå, i EU:s biståndspolitiska ramverk, har EU:s ledare lovat att ge särskilt stöd till de människor som lever i störst fattigdom och marginalisering, men i en AidWatch-enkät i de 28 medlemsstaterna identifierades relativt få och begränsade konkreta initiativ för att bättre identifiera behov, disaggregera data, rikta om finansiering och mäta framsteg för att särskilt prioritera förändring för de människor som lever i störst fattigdom och marginalisering.

Rapportens rekommendationer när det gäller att stärka förmågan i EU:s bistånd att minska gapet till de som lämnas utanför är bland annat att:

  • Bättre identifiera de som lämnas utanför med en approach som utgår från människors perspektiv och inkluderar inkomstmått på fattigdom men även en intersektionell analys av sociala, politiska och miljömässiga aspekter av ojämlikhet. Kombinerat med mer stöd till sköra stater och de minst utvecklade länderna utifrån en analys av länders förmåga att förverkliga de Globala målen.
  • Investera mer i statistik och disaggregerade data som gör det möjligt att analysera skillnader mellan grupper i samhället och geografiska områden.
  • Finansiera Leave No One Behind genom en kombination av t. ex: starkare fokus på fattigdomsbekämpning och jämlikhet i insatserna, ökad investering i system för hälsovård, utbildning och social trygghet, mer stöd till utsatta länder att bygga upp sina egna resurser genom t. ex. progressiv beskattning.
  • Utveckla en systematisk approach för att mäta effekterna av EU:s bistånd på ojämlikheter, och förbättra EU-institutionernas system för att rapportera mot sina indikatorer för jämställdhet, klimat och miljö, social utveckling, och minst utvecklade länderna.