Jennifer Unelius på Naturvårdsverket är Sveriges fokalpunkt för jämställdhet inom klimatförhandlingarna, och träffade arbetsgruppen för att prata om jämställdhetsperspektivet på förhandlingarna. Jämställdhet har varit en del av klimatkonventionen sedan 2001 och är en stående på punkt på COP-agendan sedan 2012. 2019 antogs det som kallas Limaarbetsprogrammet för jämställdhet (Enhanced Lima Work Programme on Gender) och dess åtgärdsplan för jämställdhet.
– Under nästa års COP utvärderas handlingsplanen och eventuellt antas en ny handlingsplan för kommande fem år. Men redan nu inleds diskussionerna kring vad som fungerat väl och inte, säger Jennifer Unelius.
Jämställdhet i klimatförhandlingarna
Handlingsplanens prioriteringar är:
- Kapacitetsutveckling, kunskapsspridning och kommunikation.
- Jämställd representation, kvinnors deltagande och ledarskap.
- Samstämmighet.
- Jämställdhetsintegrering i genomförande och fördelning av resurser.
- Uppföljning och rapportering.
Jennifer Unelius arbetar med Sveriges underlag till EU:s inlaga, men det finns även möjlighet att som ackrediterad civilsamhällesorganisation skicka in egna inlagor. Dessa sammanställs sedan av FN till en rapport som länderna kan beakta under kommande förhandlingar.
I år är det också första gången som det görs en så kallad global översyn (global stocktake). Där utvärderar världens länder vad som gjorts för att uppfylla Parisavtalet och ger rekommendationer för att världen ska kunna hålla sig under 1,5 graders uppvärmning.
Vad vore ett framgångsrikt COP28 ur jämställdhetsperspektiv?
– Om global stocktake innehåller bra skrivningar om jämställdhet så vore det en framgång. Och att jämställdhet blir en tydlig del när man pratar om rättvis omställning. Vi måste lägga pengar på bordet och leverera de 100 miljarder dollar som utlovats i klimatfinansiering, och börja prata om jämlikhet och rättvis omställning på ett sätt som gör att vi kan gå framåt, istället för att strida om processen, säger Jennifer Unelius.
Bistånd och utsläppshandel
Även Mathias Fridahl, klimatpolitikforskare vid Linköpings universitet, har träffat arbetsgruppen. I oktober skrev han skrev EBA-rapporten ”Klimatbistånd som finansieringskälla för utsläppshandel: Förutsättningar och fallgropar”
Rapporten berör bland annat Parisavtalets artikel 6, som ska höja ambitionerna i klimatarbetet genom internationellt samarbete. Här regleras utsläppshandel mellan länder, exempelvis att Sverige finansierar utsläppsminskningar utomlands och räknar dem som sina egna. Både minskade utsläpp och klimatanpassning kan omfattas, och samarbetet ska främja hållbar utveckling i mottagarlandet.
– Det kan finnas en frestelse att koppla ihop bistånd med artikel 6. Jag fick i uppdrag att utreda huruvida det är möjligt att göra denna koppling, säger Mathias Fridahl.
Tre samarbetsformer ryms inom Artikel 6:
- Artikel 6.2: Bilaterala samarbeten. Här krävs ett avtal mellan länder att utgå från, men privata aktörer kan exempelvis bjudas in till upphandlingar.
- Artikel 6.4: Projektbaserat. Här kan privata företag föreslå aktiviteter som godkänns av landet där de genomförs. Krediter från dessa projekt kan i efterhand erbjudas till andra länder eller andra köpare som vill tillgodoräkna sig utsläppsminskningarna.
- Artikel 6.8: Så kallat ”Icke marknadsbaserat samarbete”.
Kan man klassa Artikel 6-aktiviteter som bistånd?
Enligt Mathias Fridahl är svaret på den frågan troligen nej för Artikel 6.2 och 6.4, men ja för Artikel 6.8. De krediter som ges under Artikel 6.2 och 6.4 kan säljas vidare på en marknad och är en kommersiell tillgång. Huvudsyftet är att kompensera för bristande utsläppsminskningar i mottagarlandet (landet som investerar) – inte att främja utveckling i värdlandet (landet där utsläppsminskningen sker). Att finansiera detta med biståndsmedel skulle därmed bryta mot grundkriterierna för bistånd, enligt Mathias Fridahl.
– Det finns begränsade möjligheter att klassa aktiviteter under Artikel 6.2 och 6.4 som bistånd – kanske inga möjligheter över huvud taget. Under Artikel 6.8 finns det stora möjligheter – men där är mervärdet tveksamt.
En möjlig fördel skulle kunna vara att gåvodelen av klimatbiståndet skulle kunna öka om man engagerade sig mer i Artikel 6.
– Det skulle då motverka problematiken att lånebaserad klimatfinansiering dominerar. Men dessa fördelar kan vi också få genom andra kanaler för biståndet, säger Mathias Fridahl.
Däremot kan Artikel 6-projekt rapporteras som klimatfinansiering inom ramen för klimatkonventionens avtal. Det blir då klimatsatsningar utomlands som inte tas från biståndsbudgeten.