Konsekvenserna slår dessutom olika för kvinnor och flickor, pojkar och män. Här ges en sammanfattning och rekommendationerna från kapitlet om migrations- och flyktingpolitiken i 2017 års upplaga av ”Hur feministisk är Sveriges utrikespolitik?”.
DEN SVENSKA MIGRATIONS- OCH FLYKTINGPOLITIKEN
Under 2016 gjordes stora förändringar inom svensk migrations- och flyktingpolitik. De största skedde i och med införandet av den nya tillfälliga asyllagstiftningen som i praktiken omöjliggör familjeåterförening för de flesta som får asyl i Sverige. Utan denna möjlighet blir framförallt kvinnor och barn kvar i konfliktdrabbade områden, i flyktingläger eller tvingas ut på transitrutter. Dessa miljöer utgör kraftigt förhöjda risker för att bli utsatt för sexuellt och könsbaserat våld samt trafficking.
I 2017 års handlingsplan inkluderar regeringen arbetet med att ”stärka de mänskliga rättigheterna för kvinnor och flickor på flykt och i migration” som ett prioriterat område. Med den nya asyllagstiftningen motverkar dock regeringen aktivt den uppsatta målsättningen. Under hösten 2016 tecknade Sverige ett återvändaravtal med Afghanistan för att skynda på tvångsutvisningar av afghaner som har fått avslag på sin asylansökan i Sverige. Ett minimikrav för återvändaravtal bör vara att säkerställa tydliga mekanismer för hur de mänskliga rättigheterna för de återvändande respekteras.
Sveriges feministiska regering bör:
- Upphäva den tillfälliga asyllagstiftningen snarast möjligt och återgå till en migrations- och flyktingpolitik som gör familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd till regel.
- Låta den feministiska utrikespolitiken genomsyra migrationspolitiken genom att se till kvinnors och barns särskilda skyddsbehov och möjliggöra för dem att nå Sverige via säkra vägar.
- Uppmärksamma och beakta situationen för äldre i flyktinglägren, särskilt äldre kvinnor i Syrien, Libanon, Jordanien och Turkiet.
- Se över återvändandeavtalet med Afghanistan, för att säkerställa att det finns tydliga mekanismer för hur de mänskliga rättigheterna för de återvändande respekteras.
- Öka tillgången till ambassader för dem som söker uppehållstillstånd på grund av anknytning.
SVERIGES RÖST I EU
Under 2016 har stora förändringar skett inom EU:s migrationspolitik, både genom revideringen av det gemensamma asylsystemet och genom en rad nya överenskommelser och samarbeten med länder utanför EU. I början av 2017 påbörjades exempelvis ett migrationssamarbete med Libyen i syfte att hindra migranter att ta sig via Libyen till Europa.
Genom samarbetet, som Sveriges regering har ställt sig bakom, ger EU bland annat stöd till den libyska kustbevakningen och riskerar på så vis att bidra till de grova människorättskränkningar som migranter utsätts för i det libyska mottagningssystemet. Detta inkluderar tortyr, sexuellt och könsbaserat våld, kidnappning och trafficking. Sveriges feministiska regering måste ta avstånd från all typ av samarbete som riskerar bidra till människorättskränkningar och sanktionerat våld mot kvinnor och barn.
Sveriges feministiska regering bör:
- Säkerställa att EU:s nya gemensamma asylsystem inte innebär försvagade rättigheter för asylsökande inom unionen och inte omöjliggör Sveriges återgång till ordinarie asyllagstiftning.
- Arbeta för att EU avslutar sitt stöd till den libyska kustbevakningen, vilket riskerar att bidra till grova kränkningar av mänskliga rättigheter inklusive trafficking och sexuellt våld mot kvinnor och flickor.
- Arbeta för fler lagliga vägar in i Europa för såväl flyktingar som andra typer av migranter.
Följande organisationer har bidragit till framtagandet av detta kapitel: Individuell Människohjälp, Rädda Barnen och Svenska kyrkans internationella arbete.
Läs hela rapporten