Klimatpolitiska rådet: Sverige når inte målen
CONCORD Sverige har länge framfört att en grundpelare för en politik för global klimaträttvisa är att Sverige sänker sina egna utsläpp. Den 20 mars slog Klimatpolitiska rådet fast att regeringens politik inte kommer att räcka för att nå Sveriges klimatmål till 2030.
Även om vissa steg i rätt riktning har tagits så räcker de inte, enligt rådet, som understryker att regeringen måste regeringen vidta nya åtgärder redan under 2025 för att ha en chans att nå målet.
Rådet uppmanar även Sverige att driva på för ambitiösa klimatmål på EU-nivå till 2040.
– Tidöpartierna för en politik som förvärrar klimatkrisen och fortsätter att göra det. Mandatperioden tickar på, utsläppen ökar, och samtidigt har ju klimatkrisen dödliga konsekvenser för dem som har gjort minst för att orsaka den, säger Hanna Nelson från Oxfam i SvD.
Tidöpartierna för en politik som förvärrar klimatkrisen och fortsätter att göra det. Mandatperioden tickar på, utsläppen ökar, och samtidigt har ju klimatkrisen dödliga konsekvenser för dem som har gjort minst för att orsaka den.
Hanna Nelson, Oxfam om Klimatpolitiska rådets rapport
Medlemmars kommentarer på klimatpolitiska rådets rapport
WWF Sverige: Ris och ros till Klimatpolitiska rådets rapport om jordbruk – Världsnaturfonden WWF
Röda Korset: Klimatpolitiska rådets rapport 2025
Naturskyddsföreningen (på LinkedIn)
OECD: Senaste årens politik skapar osäkerhet
Sverige har legat bra till i internationella jämförelser men åtgärder de senaste åren har skapat osäkerhet och bidrar till att öka utsläppen och försvåra för Sverige att nå egna och EU:s klimat- och miljömål. Det skriver OECD i sin rapport som släpptes den 12 mars.
OECD granskar medlemsländernas miljö- och klimatpolitik vart femte år, och den senaste rapporten innehåller 28 rekommendationer. Till dessa hör bland annat att ta fram en nationell handlingsplan för biologisk mångfald vilket Sverige fortfarande inte gjort, att säkra att samer konsulteras i frågor som berör dem och att återinföra grön skatteväxling för att mer konsekvent tillämpa principen om att förorenaren betalar.
OECD pekar på att budgeten för 2025 innehåller åtgärder som i förhållande till regeringens tidigare politk minskar – men inte stänger – glappet till klimatmålen för 2030 och 2045.
– Det här är en i raden av utvärderingar och rapporter som visar att regeringens klimat- och miljöpolitik är otillräcklig och försöken att motsäga det bygger på optimistiska scenarier eller osäkra åtgärder. Kejsaren är naken, det går åt helt fel håll. Sveriges utsläpp ökar, och det är dags för regeringen att börja ta ansvar, säger Beatrice Rindevall på Naturskyddsföreningen.
Det här är en i raden av utvärderingar och rapporter som visar att regeringens klimat- och miljöpolitik är otillräcklig och försöken att motsäga det bygger på optimistiska scenarier eller osäkra åtgärder. Kejsaren är naken, det går åt helt fel håll. Sveriges utsläpp ökar, och det är dags för regeringen att börja ta ansvar.
Beatrice Rindevall, Naturskyddsföreningen, om OECD:s rapport
Rättvisa och effektivitet krävs för att klimatpolitiska styrmedel ska accepteras
Klimatpolitiska styrmedel måste upplevas som effektiva och rättvisa. Det är en slutsats från två färska rapporter som undersökt vad som avgör om klimatpolitiska styrmedel accepteras i befolkningen.
Först ut var Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. I deras rapport ”Minsta möjliga motstånd” framgår att en rad olika faktorer påverkar individens acceptans för klimatpolitiska styrmedlen, men att det viktigaste är att styrmedlen uppfattas som rättvisa och effektiva.”Därför kan till exempel öronmärkning av skatteintäkter, kompensation till drabbade och andra typer av fördelningspolitik påverka den upplevda rättvisan och därmed acceptansen av ett styrmedel”, skriver Expertgruppen.
Även Klimatpolitiska rådet har nyligen släppt en genomgång om vad forskningen säger om social acceptans för klimatpolitik: ”Social acceptans för klimatpolitik – vad säger forskningen?”. Den lyfter bland annat att man måste ta hänsyn till rättviseaspekter i klimatomställningen, men att detta inte får bli ett argument för att försena viktiga åtgärder. ”Att göra så är i grunden orättvist, eftersom det innebär att bördan av omställningen i stället läggs på framtida generationer och bortser från de orättvisa och potentiellt extrema konsekvenserna av att inte agera.” Rapporten sammanfattar förslag från forskningen på hur styrmedel och politik kan utformas för att få stöd.