– Vi ser strategin som avgörande på många nivåer, till exempel för att möjliggöra ett väl samordnat svar på EU vid oförutsedda kriser, men också för att se till att global hälsa förblir en prioritet under de kommande åren, säger Kasia Lemanska.
I slutet av november 2022, tolv år efter att den första strategin för EU:s roll i det globala hälsoarbetet antogs, lade Europeiska kommissionen fram en ny strategi för global hälsa. År 2020 gick sju civilsamhällesorganisationer samman för att påverka den nya globala hälsostrategin vilket resulterade i skuggrapporten Towards a New EU Global Health Strategy: Civil society shadow Global Health Strategy.
Många av de punkter som fanns med i skuggrapporten har till stor utsträckning faktiskt reflekterats kring i den nya strategin, anser Kasia Lemanska, en av författarna till skuggrapporten.
Vad innebär strategin för oss i civilsamhället som arbetar med frågor som rör de globala målen för hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, demokrati, klimaträttvisa och jämställdhet?
Det beror på implementeringen, menar Lemanska. Vad vi kan se i den nya strategin är att det finns ett starkt fokus på sociala bestämningsfaktorer och att det finns en vilja att utnyttja kopplingarna mellan olika politiska områden, såsom mellan jämställdhet, klimat och mänskliga rättigheter.
– För att förverkliga dessa ambitioner måste EU nu se till att de berörda ansvariga inom kommissionen samarbetar, att utrikestjänsten (EEAS) deltar och att medlemsstaterna också stöder detta genomförande, anser Lemanska.
Det övergripande målet med den nya strategin är att säkerställa bättre hälsa för alla i en föränderlig värld. Strategin prioriteringsområden rör bland annat behovet att adressera grundorsaker till hälsa, stärka hälso- och sjukvårdssystemen och främja allmän hälsovård. För att förhindra och bekämpa hälsohot, inklusive pandemier, är en av prioriteringarna i den nya strategin att tillämpa en One Health-strategi, vilket är en helhetssyn över hälsa med en förståelse över att många smittämnen cirkulerar mellan djur, människor och naturen.
– EU har inkluderat många aspekter såsom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, beredskap och insatser mot pandemier, mental hälsa, one health, sociala bestämningsfaktorer och frågor som tidigare inte var tillräckligt prioriterade, anser Lemanska.
Trots att EU kommissionen var villiga att lyssna och att civilsamhällets röster har beaktats ser Kasia Lemanska också vissa bakslag. Hon påpekar att exempelvis frågor om handel och immateriella rättigheter, som bland annat reglerar patent vid framställning av vaccin hade starkare språk i 2010 års strategi.
Covid-19-pandemin bröt ut under tiden mellan föregående strategi och den nya strategin. Många organisationer från civilsamhället har tidigare kritiserat att EU motsatt sig TRIPS-undantaget, dvs ett förslag framlagt av regeringarna i Sydafrika och Indien att Covid-19-vaccin skulle undantas från Världshälsoorganisationens (WTO) TRIPS-avtal om handelsrelaterad immaterialrätt som skulle göra det möjligt för andra länder att förebygga eller behandla Covid-19.
– Vi vet hur EU har positionerat sig i förhållande till TRIPS-undantaget, och det är en besvikelse att se att lärdomarna om ojämlikhet inte integreras i strategin. Covid-19 var helt avgörande för att EU beslöt att ta fram en ny, även om det i början av pandemin inte var ’givet’ att kommissionen skulle vara okej med anpassningen av strategin,, säger Lemanska.
– Strategin kan vara avgörande för att möjliggöra ett väl samordnat svar på EU vid oförutsedda kriser, men också för att se till att global hälsa förblir en prioritet under de kommande åren
EU samarbetar med WHO, stöder vaccinalliansen Gavi, är finansiär för många globala hälsoinitiativ och sitter i styrelsen för många av dem, exempelvis för UNFPA och Unicef. Om strategin genomförs på rätt sätt kan den göra skillnad och visa att EU inte bara är en finansiär utan också en synlig aktör på det globala hälsoområdet, enligt Lemanska. Vidare poängterar hon:
– Det finns möjligheter inom ordförandeskapet att sätta global hälsa på agendan och som en prioritet.
Vilka råd skulle du ge till civilsamhället för att påverka EU:s politik?
– Var heltäckande: arbeta med rådet, kommissionen och Europaparlamentet. Vissa säger att Europaparlamentets betänkanden inte spelar någon roll, jag håller inte med. När EU-parlamentariker stöder något, låt det inte rinna ut i sanden, markera det! Gå tillbaka till kommissionen och säg ’nu är parlamentsledamöterna också med!’ Var sedan flexibel och var redo att anpassa din strategi, tycker Lemanska.
– Det finns mycket oförutsägbarhet när det gäller politik och det som inte fungerar idag kanske fungerar imorgon, poängterade hon.
Vad är nästa steg?
– Strategin är än så länge ett förslag, vi väntar på rådets slutsatser som kommer den 4 maj. Därefter måste vi se till att strategin genomförs, säger Kasia Lemanska.
Lemanska poängterar behovet av att göra implementeringen på landnivå mer sammanhängande, eftersom många EU-länder har egna hälsostrategier.
– Men jag tror att joint programme- och Team Europe-initiativen åtminstone ger lite hopp, även om vi har många frågor om dessa, säger hon.
Joint Programming syftar till att få ett ökat samarbete mellan Europas länder, samla resurser och kompetens och därmed mer effektivt kunna arbeta med gemensamma utmaningar som exempelvis klimatförändringar, en åldrande befolkning samt livsmedels- och energiförsörjning.
Team Europe-initiativen har presenterats som en ny arbetsmetod som samlar finansiering och expertis från EU:s institutioner och medlemsstater för att stödja partnerländer.