Resultaten av årets undersökning väcker en hel del frågor om vad som ligger bakom en del förändringar. Är till exempel det faktum att det i år är 16 procent som vill att biståndet ska öka (jämfört med nio procent förra året) en konsekvens av regeringens nedskärningar? Hänger det samman med den ökade oron i världen, att klimatkris, krig och hunger förvärras? Eller kommer det sig av ett ökat förtroende för frivilligorganisationerna (och för Sida) som genomför mycket av det svenska biståndet?
Stor majoritet uttrycker solidaritet
Undersökningen ger inte den typen av svar, men det går att konstatera att svenska folket har en stor förståelse och acceptans för stödet till fattiga och utsatta länder. Biståndsviljan och förtroendet för biståndet ligger på en något högre nivå nu än 2022, och det syns något som kan vara en tendens till en mer positiv inställning till bistånd. Det finns ett ”exceptionellt” starkt stöd för solidaritetstanken – hela 88 procent ställer sig bakom grundtanken om alla människors lika värde och att vi därför bör ”stödja dem som lever under omänskliga förhållanden”.
Nästan 70 procent håller med om påståendet att svenskt bistånd bidrar till en bättre värld, en ökning jämfört med föregående år och en återhämtning från tidigare års nedgång.
Högt förtroende för svenska civilsamhällesorganisationer
Svenska frivilligorganisationer uppfattas som den mest effektiva kanalen för bistånd. Sida och EU som de minst effektiva. Men det syns ändå ett positivt trendbrott för Sida då förtroendet ökar något för första gången på fyra år.
De mest välkända biståndsaktörerna är Sida, Röda Korset, Unicef, Rädda Barnen och Läkare utan gränser. Så många som 28 procent kommer inte på någon aktör alls. Som en jämförelse var den siffran 10 procent 2015.
Fler än någonsin tror inte att det kommer att gå att utrota extrem fattigdom till 2030. När de tillfrågade får ange vilken insats de tror är särskilt viktig för att bekämpa fattigdom anger 75 procent utbildning. På andra plats kommer fred (70) följt av demokrati. Bistånd kommer på sjunde plats med 10 procents svarsandel. Män tror i mycket större utsträckning än kvinnor på att frihandel är viktigt för att bekämpa fattigdom och när det gäller jämställdhet är det tvärtom, drygt hälften av kvinnorna tror att det är viktigt och 30 procent av männen.
Många vill veta mer om bistånd
Många har en oklar bild av hur Sverige arbetar med bistånd. Nästan hälften, 47 procent, av svenskarna tycker att de inte har en god bild av biståndsverksamheten. Intresset för att veta mer om svenskt bistånd är stort, mer än hälften (52 procent) säger att de skulle vilja ha mer information. Mest intresserade är kvinnor i åldern 18-29 år där siffran är 62 procent.
Mer positiv inställning till biståndsanslaget
41 procent anser att det svenska biståndsanslaget ska ligga kvar på nuvarande nivå. 16 procent vill öka anslaget, jämfört med nio förra året. Andelen som vill minska det har sjunkit från 31 till 26 procent. Inställningen till biståndsanslaget har blivit mer positiv.
Stora skillnader mellan män och kvinnor
Det är ett genomgående resultat i undersökningen att kvinnor uttrycker sig mer positivt till bistånd och stöd till människor i fattigdom. Till exempel är det 40 procent av kvinnorna som tycker det är mycket viktigt att Sverige bidrar till utveckling i de fattiga länderna, jämfört med 24 procent av männen. Bland högutbildade är det 37 procent som håller med helt och hållet, medan motsvarande siffra för de med grundskoleutbildning är 22 procent.
Ett återkommande påstående i undersökningen är ”Sverige har nog med egna problem som borde lösas först, sedan kan vi börja tänka på andra länder”. Det är en av frågorna där svaren varierar mest, hela spektret är välrepresenterat. En majoritet, 55 procent, håller inte med. 2017 var den siffran 65 procent. Här är kvinnor över 65 år den grupp som tydligast tar avstånd från påståendet; 69 procent håller inte med.