När regeringen tillträdde meddelade statsminister Ulf Kristersson att regeringen överger åtagandet om att ge en procent av BNI i internationellt bistånd och istället sätter en flerårig budgetram. Det var den första större förändringen av biståndspolitiken som regeringen genomförde, vid sidan av att slå samman portföljerna för utrikeshandel och bistånd. I Tidöavtalet nämns bistånd enbart i stycket om migrationspolitik, där det står att bistånd ska villkoras för att få länder att ta emot sina medborgare som nekats asyl i Sverige. Men det finns en bilaga till Tidöavtalet kallad ”Bana för bistånd”, där de fyra partierna kommit överens om åtta punkter för biståndets inriktning. Punkt tre lyder: ”En reformagenda för biståndet tas fram med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet.”
I slutet av december 2022 presenterades ytterligare en rad förändringar i regleringsbrevet till Sida. I en TT-intervju sade biståndsministern: ”Det här är startskottet för vår reformering av biståndet för att göra det mer effektivt.”
Biståndets budget och inriktning ska ändras
Några av de reformer som aviserats eller genomförts är följande:
- Frångå åtagandet om en procent och istället införa en fyraårig budgetram (redan genomfört)
- Inget stöd till svenska organisationers informations- och kommunikationsarbete (redan genomfört)
- Inget stöd till utvecklingsforskning genom biståndsbudgeten (redan genomfört)
- Ukraina största mottagare av svenskt bistånd (redan genomfört)
- Koppla samman handel och bistånd i större utsträckning
- Biståndet ska vara ett utrikes- och migrationspolitiskt verktyg och värna svenska intressen
- Antalet landstrategier ska minska och närområdet ska prioriteras
- Klimatbiståndet ska utökas och effektiviseras
- Minskat kärnstöd till FN-organ (redan genomfört)
I ”Bana för bistånd” står det dessutom att ”Tematiska prioriteringar ska göras med fokus på fattigdomsbekämpning och hälsoinsatser för de allra mest utsatta, demokratibistånd till människorättsförsvarare och demokratikämpar, […] och kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter.” Andelen bistånd som kanaliseras via civilsamhället ska öka enligt dokumentet.
Vad är biståndsorganisationer kritiska mot?
Utifrån regeringens kommunikation har en del farhågor väckts bland biståndsaktörer. Några av dem är:
- Fokus för biståndet flyttar från de människor som lever i störst fattigdom och utsatthet till medelinkomstländer där det är enklare att exempelvis bedriva handel eller stödja utsläppsminskningar.
- Biståndet blir mindre effektivt när det till exempel binds till svenska företag eller villkoras mot migrationspolitiska åtgärder.
- Svenska folkets möjlighet att få information och kunskap om internationellt bistånd minskar när de anslagen stryps. Färre granskningar och begränsad forskning om utvecklingsfrågor minskar transparens och försämrar biståndets kvalitet.
Nedan en rad inspel och debattinlägg som olika aktörer gjort:
6 juni Minst 25 organisationer gjorde på senvåren inspel till UD om reformagendan. Läs en del av dem här: https://concord.se/reformagendan-manga-organisationer-ger-inspel-till-ud
27 juni: Inspel till UD om klimatbiståndet i reformagendan
Bland annat: ”De länder och grupper som bidragit minst till klimat- och naturkrisernas uppkomst drabbas ofta oproportionerligt hårt. Klimatbiståndet måste bidra till biståndets övergripande mål och stödja människor i fattigdom och förtryck.”
19 augusti: ”Snävt synsätt präglar ny biståndspolitik”
Act Svenska kyrkan, Diakonia, PMU och SMR i debattartikel i Svenska Dagbladet. Skriver: ”Regeringens snäva bild av vad som leder till ekonomisk tillväxt missar samtidigt den typ av bredare insatser som näringslivet själv efterfrågar: institutioner som förbättrar investeringsklimatet, rättsväsende, utbildning, hälsa och social trygghet som ger företagen arbetskraft.”
23 augusti: En reformagenda för mänskliga rättigheter, från 19 organisationer
Bland annat: ”Sverige måste vara en stark, publik och pådrivande röst till stöd för mänskliga rättigheter och det civila samhällets demokratiska utrymme globalt, inklusive i EU och FN. Den svenska regeringen måste våga vara obekväm, tydlig och kritisk när inskränkningar av civilsamhällets utrymme äger rum.”
31 augusti: ”Tio kyrkoledare: Prioritera världen!”
”Vi är djupt oroade över att regeringen indikerar att man vill lägga fokus på länder där Sverige har migrations- eller handelspolitiska intressen, inte där behoven är som störst. Ett bistånd som påtryckningsmedel för svenska intressen är för oss otänkbart. Vi motsätter oss en människosyn där världens mest utsatta behöver vara ekonomiskt nyttiga för att vi ska hjälpa dem.”
30 augusti: ”Oroande signaler om att stödet till fredsorganisationer dras in”. Stödet till fredsorganisationer via Folke Bernadotteakademin är pausat sedan försommaren 2023. Svenska freds- och skiljedomsföreningen skriver i ett pressmeddelande: ”Fredsorganisationer i Sverige har erhållit ett relativt litet men för oss viktigt verksamhetsstöd och projektbidrag från FBA under många år. Att på kort varsel dra in stödet till fredsrörelsen samtidigt som miljarder investeras i det militära skulle vara att slå undan benen för kritiska röster som förespråkar nedrustning, konfliktförebyggande och fredlig konflikthantering när de behövs som allra mest.”
Några av rekommendationerna:
• Bekräfta att det av riksdagen fastslagna övergripande målet är styrande för svenskt utvecklingssamarbete; “att bidra till bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”
• Säkerställ att biståndet ska präglas av ett rättighetsperspektiv och fattiga människors perspektiv.
• Nya mål och urvalskriterier om att bidra till “svenska intressen” behöver definieras och underordnas det övergripande målet.
3 november: Sveriges största biståndsorganisationer vädjar: Svik inte barnen
Plan International Sverige, Rädda Barnen och Unicef Sverige i debattartikel i Altinget. Skriver: ”Regeringen gick till val på att förändra det svenska biståndet men i ambitionen att reformera riskerar den kanske viktigaste målgruppen att glömmas bort – barnen.”