Vi har redan rapporterat om att siffrorna i Migrationsverkets juliprognos (som ligger till grund för höstbudgeten) är överdrivna med 1,8-2,1 miljarder kronor. Utöver detta har regeringen i sin budgetproposition för 2025 stoppat in flera poster för inhemska flyktingkostnader som inte följer OECD DAC:s regelverk för vad som får räknas som internationellt bistånd. Förslagen innehåller kostnader som är problematiska på åtminstone tre sätt:
1. De bryter mot den internationella biståndsdefinitionen, och därmed mot riksdagens budgetprincip:
Hela 893 miljoner kronor som enligt regeringen själv inte kan klassificeras som internationellt bistånd enligt OECD DAC tas ändå från biståndsbudgeten. Därmed bryter man mot riksdagens mångåriga beslut om att biståndsbudgeten ska följa den internationella definitionen av officiellt utvecklingsbistånd (ODA). Det gäller skyddsbehövande under massflyktsdirektivet som redan har varit i Sverige i fler än 12 månader innan kommunplacering.
2. Integrationskostnader går inte att redovisa som bistånd, men lades ändå till i beräkningen:
En ny kostnadspost, 506 miljoner kronor för schablonersättningar i utgiftsområde 13 (integration), bryter mot OECD:s regelverk eftersom integrationskostnader uttryckligen inte är tillåtna att redovisa som bistånd. Enbart grundläggande kostnader för uppehälle kan ingå under de första 12 månaderna i Sverige, och dessa kostnader finansieras redan genom utgiftsområde 14, det vill säga ersättningar som betalas ut för uppehälle via Arbetsförmedlingen. Schablonen innebär enligt fotnoter i budgeten också dubbelräkning. Detta ger en överdrift av kostnader som inte heller följer den etablerade svenska beräkningsmodellen för asylavräkningar.
3. Signalpolitik om återvändande leder till nya kostnadsposter som bryter mot eller riskerar att bryta mot DAC-reglerna:
Fyra tidigare budgetposter för avräkningar till utgiftsområde 8 (migration) har nu blivit sju. De tre nya posterna för återetablering, återvändande och återvandring, finns inte med i den etablerade svenska beräkningsmodellen och åtminstone den sistnämnda bryter explicit mot DAC-reglerna. Kostnader för självmant återvändande innan ett beslut kommit i asylärendet, förutsatt att det också sker innan 12 månader i Sverige har passerat, kan rent tekniskt räknas som officiellt bistånd enligt DAC. Hittills har det inte ingått i den svenska beräkningsmodellen, sannolikt för att det rör så få ärenden per år att det inte finns någon ekonomisk motivation att inkludera det. Men nu tycks den politiska motivationen hos delar av regeringsunderlaget vara tillräckligt stor för att trots allt avräkna dessa 2 miljoner kronor från biståndet.
Vad som ytterligare är problematiskt är att det inte uttryckligen står att prognosen 1 miljon kronor för rubriken ”utresor för avvisade och utvisade” enbart inkluderar kostnader som får räknas som officiellt bistånd. Alla resor som sker ofrivilligt eller efter att någon har fått avslag på sin asylansökan är helt och hållet uteslutna som biståndskostnad. Regeringen klargör i en fotnot att det enbart handlar om resekostnader för personer som återtagit sin ansökan, men specificerar inte huruvida de uppfyller DAC-reglerna, till exempel 12-månadersregeln eller regeln att det sker före avslag.
Rubriken ”1:3 Migrationspolitiska åtgärder, återvandring”, blandar in begreppet återvandring i avräkningarna, vilket per definition gäller personer med etablerad rätt att vistas i landet, inte personer med tillfälligt skyddsbehov eller i en asylprocess. Återvandring kan alltså aldrig bekostas med biståndsmedel.
| Summa otillåtna kostnader | Typ av kostnad | Bryter mot DAC-regler |
| 893 miljoner | Tidig folkbokföring av personer från Ukraina efter 12 månader i landet. | 12-månadersregeln och regeln om att integrationskostnader inte kan räknas som bistånd. |
| 506 miljoner | Tillägg av avräkningar för kommunplacering i utgiftsområde 13 (integration) av kvotflyktingar, anhöriga och personer som får asyl innan 12 månader | Integrationskostnader kan aldrig definieras som bistånd, och uppehälle för samma grupper ingår redan i de ersättningar som betalas ut inom budgetens utgiftsområde 14. |
| 1,25 miljoner | 1 miljon för resor (otydligt om det är ODA i den förklarande budgetfotnoten) och 250 000 kr till ”återvandring” | Förtydligandet om vilka asylsökande och flyktingar reglerna gäller. Bistånd kan aldrig gälla personer som utvisas eller avvisas för att de har fått nej på en asylansökan. Inte heller en person som redan har fastställd rätt att vistas i landet eller har vistats här längre än 12 månader. |
Sammanlagt är det alltså 4,4 miljarder kronor som tas från biståndsbudgeten till migrations- och integrationskostnader. 3,5 miljarder kronor som regeringen anger som biståndskostnader, och 893 miljoner som räknas in i biståndsbudgeten trots att regeringen själv skriver att de inte följer biståndsdefinitionen. Om den kostnaden ändå läggs in i biståndsbudgeten blir asylavräkningarna 7,8 procent av biståndsramen, det vill säga mycket nära regeringens ”tak” på 8 procent för sådana kostnader.
FAKTA
OECD DAC:s regler om inhemska biståndskostnader
Internationella regler i OECD:s biståndskommitté DAC medger redovisning av vissa flyktingkostnader i Sverige som bistånd. Under vistelsens första 12 månader och under förutsättning att personen har flytt från ett biståndsmottagande land. Dessa kostnader har i många givarländers bistånd ökat markant under senare år. DAC:s ordförande Carsten Staur har kritiserat sina medlemmar och sagt att inhemska flyktingkostnader är en “exceptionell kostnad och aldrig avsedd att bli en stor del av biståndet”.
Sverige i jämförelse med övriga OECD DAC-länder
En majoritet av DAC-medlemsländerna redovisar dessa kostnader i tillägg till sin ordinarie biståndsbudget, vilket också är OECD:s rekommendation. Sverige och ett fåtal andra länder behandlar flyktingkostnaderna som en del av biståndsbudgeten. Det gör biståndet svårare att planera och sårbart för kortsiktiga nedskärningar på grund av svängningar i Migrationsverkets budget. En annan praxis som rekommenderas av DAC och som Sverige har tillämpat är att sätta ett övre tak för den andel av biståndsbudgeten som får gå till inhemska flyktingkostnader. Sverige satte denna till 8% av biståndet, en hög nivå som de faktiska kostnaderna inte varit i närheten av sedan Sverige lade sig på EU:s miniminivå när det gäller asylrätten.
Sveriges beräkning med prognoser, genomsnittliga antal och kvoter
Enligt DAC-reglerna ska biståndskostnaderna till inhemskt flyktingmottagande i idealfallet reflektera faktiska kostnader för individuella asylsökande och flyktingar. Det är tillåtet att (liksom Sverige) använda uppskattningar och komplexa beräkningar, men då ska DAC-medlemsländerna bemöda sig om att beräkna kostnaderna konservativt och alltid konsultera den offentliga institution som har ansvaret för ODA-rapporteringen.
Den beräkningsmodell som Sverige introducerade 2019 innebär alltså att beräkningen inte utgår från faktiska kostnader per person, utan som en kvot av hela eller delar av poster i Migrationsverkets budgetprognos delat med den andel som enligt DAC kan redovisas som bistånd av den totala prognosen över personer i mottagningssystemet.
Det gör att modellen är sårbar för överdrivna prognoser eller snabba förändringar av antalet personer i systemet. Överdrivna budgetar lades exempelvis både 2022 och 2023. För 2023 återfördes 1,4 miljarder kronor (som var prognosens överskattning) till det internationella biståndet. För år 2022 gjorde regeringen ingenting för att återföra de 2,1 miljarder kronor som var Migrationsverkets höstprognos minus faktiskt utfall.
I nuvarande läge, när EU:s massflyktsdirektiv har aktiverats för personer från Ukraina så att de har automatiskt uppehållstillstånd i hela EU, så påverkas den svenska beräkningsmodellen på flera sätt. I november i år folkbokförs en stor grupp ukrainska personer som befunnit sig mer än 12 månader i Sverige. Då flyttas ungefär 25 000 personers kostnader från utgiftsområde 8 (migration) till utgiftsområde 13 (integration), vilket gör att Migrationsverkets fortsatt höga kostnader för boenden ”sprids ut” över det rekordlåga antalet personer på flykt som finns kvar i mottagningssystemet och kan redovisas som bistånd. Flyktingavräkningarna och de genomsnittliga kostnaderna per person ökar då kraftigt, trots att både det faktiska nyttjandet av ersättningar och boenden per person, samt antalet personer som får skydd minskar.