Debatt

28 juni 2016

Debatt: Låt EU stå för mänskliga rättigheter

#migration och utveckling

Den 28-29 juni träffar statsminister Stefan Löfven sina EU-kolleger i Bryssel för att bland annat diskutera unionens flyktingpolitik. Vi oroas över att EU blundar för bristerna i sin överenskommelse med Turkiet och nu överväger ett liknande samarbete med Libyen, ett land där flyktingar utsätts för grova människorättskränkningar. Istället för att bygga murar måste EU stå upp för mänskliga rättigheter och skapa lagliga vägar in i Europa för människor på flykt, skriver 11 organisationer i dag på Svd Debatt.

Att söka asyl för att få möjlighet till skydd i ett annat land är en mänsklig rättighet som är central i internationella konventioner inklusive FN:s flyktingkonvention och i EU:s grundfördrag, Lissabonfördraget. Att denna rätt urholkas till tomma ord när den värsta flyktingkrisen i historien utspelar sig framför våra ögon är sorgligt. Istället för att leva upp till sin skyldighet att ta emot människor på flykt, bygger EU murar och låter andra länder att vara unionens gränsvakt i utbyte mot finansiering.

Genom sin överenskommelse med Turkiet har EU outsourcat skyddandet av flyktingar. Samarbetet som innebär att Turkiet ska stoppa människor från att ta sig till EU och att dessa istället kan skickas tillbaka till Turkiet, bygger på antagandet att Turkiet är ett säkert land för asylsökande. Rapporter från människorättsorganisationer som Amnesty och Human Rights Watch vittnar dock om att Turkiet tvingat tusentals flyktingar tillbaka in i Syrien bara i år, och att turkiska gränsvakter skjutit och dödat asylsökande från Syrien som försökt ta sig in i Turkiet.

EU-kommissionen anser däremot att överenskommelsen med Turkiet är en framgång som ska inspirera till fler och liknande överenskommelser med en rad nya länder, exempelvis Libyen. Det framgår i en del av kommissionens senaste förslag på hur unionens framtida migrationspolitik ska se ut, New Migration Partnership Framework, som Löfven och EU:s statsöverhuvud ska diskutera på det stundande EU-toppmötet.

Att EU överväger att inleda ett samarbete som ger Libyen ansvar för unionens gräns- och kustbevakning är en skrämmande utveckling. Libyen är ett land i konflikt som saknar en legitim regering och där olika områden kontrolleras av olika väpnade grupper, bland annat IS. Nyligen slog Amnesty larm om hur landets kustbevakning slagit, skjutit och övergivit flyktingar i båtar vid sina ”räddningsaktioner”. Tidigare rapporter vittnar även om hur tortyr, sexuellt våld och rättsövergrepp är vanligt förekommande i de häkten där Libyen förvarar asylsökande som försökt ta sig till Europa. Trots detta anser inte bara EU utan även Sverige att en överenskommelse med Libyen är mer än tänkbar. På frågan om EU bör göra en överenskommelse med Libyen för att stoppa flyktingar att ta sig till EU svarade EU-minister Ann Linde häromveckan ja.

Det är med oro vi noterar Sveriges och EU:s brist på hållbara och humana lösningar på den rådande flyktingsituationen. Istället för att öppna upp för fler säkra och lagliga vägar in i Europa, något Sverige sagt sig vilja agera för, fokuserar EU på att utöka och stärka sina hårda gränskontroller och att betala instabila länder att agera gränsvakter. Det är en både oetisk och ohållbar strategi som går stick i stäv med regeringens åtaganden i sin politik för global utveckling, FN:s Agenda 2030 och ambitionerna för den feministiska utrikespolitiken. Människor som flyr från krig, förföljelse och förtryck försvinner inte för att EU gör det svårare för dem att söka skydd. Det medför bara att de tvingas kvar i krig eller andra inhumana situationer, eller ge sig ut på ännu farligare flyktvägar. Överenskommelsen med Turkiet satte stopp för flyktvägen över Egeiska havet, men ledde inte till att färre människor omkom sjövägen till Europa: under första halvan av 2016 drunknade 2 865 människor i Medelhavet, en ökning med 1 018 personer jämfört med motsvarande period förra året. Majoriteten hade försökt ta sig till Italien via Libyen.

Förra veckan röstade Sveriges riksdag igenom ett förslag om åtstramningar i flyktingpolitiken som kritiserats hårt av alla remissinstanser, bland annat för att det stred mot barnkonventionen. Den nya lagen begränsar bland annat möjligheten till familjeåterförening som hittills har erbjudit en av de viktigaste säkra och legala vägarna in i Europa. Det var en svart dag för Sverige, som brukar hålla humanism och respekt för internationella konventioner högt.

När nu EU tar nästa steg i sin migrationsstrategi, kan vi bara vädja till Stefan Löfven att göra sitt yttersta för att säkerställa att mänskliga rättigheter och asylrätten är centrala utgångspunkter för EU:s gemensamma politik. EU måste öppna ögonen för de allvarliga kränkningar som sker i Turkiet och inte ingå överenskommelser med länder som Libyen. Istället behövs ett EU som verkar för att länderna runt Medelhavet stärker sin respekt för mänskliga och flyktingars rättigheter, som ser till att unionens egna medlemsstater tar sitt ansvar och som erbjuder människor på flykt tillgång till säkra vägar för att kunna söka asyl i Europa.

Lena Ag, generalsekreterare Kvinna till Kvinna

Gabi Björnson, generalsekreterare Afrikagrupperna

Alexander Clemenson, generalsekreterare KFUM Sverige

Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Rädda Barnen

Gunilla Hallonsten, chef för Svenska kyrkans internationella arbete

Agnes Hellström, ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

Luis Lineo, ordförande Män för Jämställdhet

Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet

Frida Sandegård, ordförande RFSL

Ann Svensén, generalsekreterare Individuell Människohjälp

Karin Wiborn, generalsekreterare Sveriges kristna råd
Medlemmar i CONCORD Sverige