Vi har frågat medlemmar i arbetsgruppen för miljö- och klimaträttvisa om vad de hoppas på av förhandlingarna.
Vad hoppas du på inför COP29?
Anja Ipp, Naturskyddsföreningen
– Jag hoppas på en överenskommelse att höja den kollektiva ambitionsnivån i de klimatplaner som länderna ska skicka in nästa år. Planerna måste vara tillräckligt ambitiösa för att säkerställa nollutsläpp på global nivå senast 2045, och mycket tidigare i höginkomstländer som Sverige. För att nå dit så måste länderna enas om sätta tidsbundna mål att fasa ut alla fossila bränslen i närtid.
Astrid Nilsson Lewis, Oxfam Sverige
– Vi hoppas på ett rättvist och ambitiöst klimatfinansieringsmål, med ett undermål specifikt för skador och förluster. Globala nord måste börja betala för den historiska klimatskulden till globala syd genom skuldfria och offentliga medel. Vi hoppas också på att man säkerställer att man ger direkt tillgång till bidragsbaserad finansiering för ursprungsbefolkningar, kvinnorättsorganisationer och andra lokala organisationer som företräder marginaliserade grupper.
Sara Törnros, WeEffect
– Vi hoppas att det nya finansieringsmålet kommer ta höjd för de behov som vi och våra partners ser idag och att det kommer inkludera mekanismer för att säkerställa att finansieringen når de som drabbas hårdast. Trots att småskaliga bönder är en av de mest utsatta grupperna så har hittills bara 1,7 procent av finansieringen för klimatanpassning gått till bönder med småskaligt jordbruk i utvecklingsländer.
Margareta Koltai, Act Svenska kyrkan
– Vi hoppas att förhandlingarna om jämställdhet ska få ökad uppmärksamhet och stärkta skrivningar för att fler ska få inflytande över klimatpolitiska beslut. Om det demokratiska deltagandet stärks, genom att unga, människor oavsett kön, urfolk och de människor som nu drabbas får starkare röst och inflytande, så skapas bättre förutsättningar för mer effektiva och relevanta klimatbeslut och insatser.
Vad förväntar du dig av Sverige och EU?
Tove Lexén, WaterAid
– Att de förstår behovet av globala åtaganden om finansiering till klimatanpassning, både utifrån ett rättviseperspektiv för de allra mest utsatta och för att det är otroligt bråttom att agera med globala gemensamma krafttag nu. Inför COP29 anordnar WaterAid en namninsamling för att uppmana den svenska regeringen att prioritera frågan.
Lubna Hawwa, Swedwatch
– Vi hör hur ledare i Sverige och EU pratar om att den privata finansieringen för klimatåtgärder måste öka, men det här fungerar inte för anpassningsåtgärder eller för att ersätta skador och förluster, eftersom det ofta saknas affärsmöjligheter eller att avkastningen på investeringen är för låg. Det här lämnar hårt drabbade länder och samhällen kämpande med att hantera ökande skador och förluster, medan skulderna växer.
Charlotte dos Santos Pruth, Kvinna till Kvinna
– Sverige behöver i alla sammanhang vara en röst för kvinnors rättigheter och pusha för att kvinnor ska delta i klimatförhandlingarna. På förra COPen var 34 procent kvinnor, samma siffra som för tio år sedan. Och inte minst verka för att framtida COP-förhandlingar sker i demokratiska och icke-auktoritära länder där civila samhället tillåts delta fritt. Deras röster behövs.
Sara Törnros, We Effect
– Vi hoppas att Sverige och EU tar ansvar för att ställa om finansiella flöden till att bli hållbara. Genom att styra om pengar från skadliga subventioner till hållbara innovationer kan man frigöra de pengar som behövs till det nya finanseringsmålet. Enligt Världsbanken skulle man exempelvis kunna generera 2,4 biljoner dollar, sänka livsmedelspriser med 18 procent och minska utsläppen från jordbrukssektorn med 40 procent genom att omdirigera enbart 10 procent av de mest skadliga subventionerna inom jordbruket. Det är en lösning som skulle gynna alla.
Vad är du orolig för?
Tove Lexén, WaterAid
– Att förhandlingarna om finansiering kommer att handla om formatfrågor istället för den brådskande verklighet för människors och naturens överlevnad som faktiskt står på spel. Jag är rädd att den polariserade världspolitiken kommer sätta för stor prägel på COP förhandlingarna och göra att de inte kommer framåt.
Astrid Nilsson Lewis, Oxfam Sverige
– Att Sverige väljer att fokusera på Artikel 6 som gör att höginkomstländer såsom Sverige kan betala för att låginkomstländer och lägre medelinkomstländer med relativt sett låga utsläpp ska genomföra arbetet med att minska utsläppen. Detta i stället för att investera i klimatfinansiering och utsläppsminskningar på hemmaplan.
Margareta Koltai, Act Svenska kyrkan:
– Att de geopolitiska konflikter och nationalistiska strömningar som finns i världen riskerar underminera möjligheten till samförstånd och solidaritet för att lösa klimatnödläget. För att lösa klimatkrisen behövs gränslöst samarbete.
Anja Ipp, Naturskyddsföreningen
– Att presidentvalet i USA leder till kollektiv handlingsförlamning i förhandlingarna om finansieringsmålet. Om USA, världens största ekonomi, inte åtar sig att bidra till finansieringen av klimatåtgärder i utvecklingsländer kommer det påverka andra länders betalningsvilja. Jag hoppas verkligen att de samlade delegaterna inte låter amerikansk politik sätta käppar i hjulet för den globala klimatomställningen – som ju bygger på klimatvetenskap och folkrätt.
Charlotte dos Santos Pruth, Kvinna till Kvinna
– Vi behöver alla lite hopp, så jag oroar mig mest för att detta blir åter igen en COP där vi inte lyckas samla oss till tillräckligt starka åtaganden – vad gäller såväl utfasningen av fossila bränslen och finansiering av klimatåtgärder som kvinnors, minoriteters och utsatta gruppers rättigheter.
Läs vårt positionspapper inför COP29
Betala, fasa ut och inkludera. Så lyder uppmaningen från 19 medlemmar till Sverige och EU inför klimattoppmötet.