Här är en analys baserad på en första läsning av regeringens strategi för utvecklingssamarbete med civilsamhället, CSO-strategin, som kom den 1 februari.
STRATEGIPERIODEN BLIR EN OSÄKER TRANSPORTSTRÄCKA…
Strategisk styrning är knappast möjlig på en så kort tidsperiod som elva månader. De ”årsrapporter” som Sida ska sammanställa skulle bli längre än själva strategiperioden. Detta signalerar osäkerhet och motstridiga politiska inriktningar i styrningen, och lär inte bidra till den långsiktighet och effektivitet som regeringen säger sig eftersträva i utvecklingssamarbetet.
… SOM DOMINERAS AV STORA ÖVERSYNER
Strategidokumentet kommer med ett beslut om att under året utreda flera områden som berör bidragen till och via civilsamhället:
- En höjning av kraven på egeninsats till 15 procent (Idag ligger den för de flesta organisationer på 5-10 procent)
- Hur administration och ”transaktionsled” kan minska.
- Vidareförmedlingen av bidrag.
- Förutsättningarna för ett mer inkluderande och öppet ansökningsförfarande.
Genomförandet av verksamhet i riktning mot strategins och det svenska biståndets mål riskerar att hamna i skymundan bakom den mängd stora utredningar som enligt följebrevet till strategin ska göras. Många av frågorna har utretts tidigare. Motiveringarna bakom regeringens vilja att ändra i ovanstående områden saknar delvis tydlig koppling till strategins mål. Till exempel tas det för självklart att administration och ”transaktionsled” bör minska, istället för att formulera krav på ändamålsenlig administration. Tidigare översyner har inte visat på någon koppling mellan högre egeninsats och förmåga att bidra till strategins och biståndets mål (vilket är en av anledningarna till att egeninsatsen för länge sedan sänktes från 20 till 10 procent).
JÄMSTÄLLDHET SOM KÄRNVÄRDE SAKNAS MEN BARNPERSPEKTIVET STÄRKS
Strategin anses ha ”uppenbara synergier med svenska intressen inom de bredare utrikespolitiska området såsom demokratisk utveckling, fred och säkerhet.” Jämställdhet nämns inte som ett sådant intresse, trots att regeringen vid upprepade tillfällen på direkta frågor definierat jämställdhet som ett centralt kärnvärde i utrikespolitiken.
Jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter nämns dock på flera ställen i beskrivningen av verksamheten under strategin.
En nyhet i strategin är en explicit inkludering av barnperspektiv och stöd till barns organisering och röster.
INGEN GEOGRAFISK STYRNING
Det har tidigare förekommit uppgifter om att stöd till civilsamhällets insatser skulle begränsas till Sveriges bilaterala samarbetsländer. Någon sådan begränsning syns inte i den nya strategins målformuleringar.
DET SVENSKA OCH INTERNATIONELLA CIVILSAMHÄLLETS ROLLER
Strategin visar på sina ställen en ambivalent inställning till civilsamhällets roller inom det internationella utvecklingssamarbetet, kanske till följd av de påstått intensiva förhandlingarna inom regeringen. Strategin har delvis en stark tilltro till civilsamhället som demokratiskt fundament, men visar i andra stycken en syn på civilsamhället som ett verktyg för regeringen att använda för att genomföra svenskt bistånd.
Den tidigare CSO-strategin var utformad för stöd via svenska civilsamhällesorganisationer, då svenska regeringar genom tiderna har sett att det svenska civilsamhället har många internationella samarbeten med likasinnade organisationer med relevanta gemensamma mål. Nu är svenska organisationers roll mer undanskymd. De ”kan spela en viktig roll för att stödja demokratiska civilsamhällesaktörer i utvecklingsländer”, står det under rubriken ”kontext”.
SVAGARE FOKUS PÅ GLOBALA FÖRÄNDRINGSPROCESSER
Syftet med strategin är detsamma som tidigare: ”att bidra till ett livskraftigt och pluralistiskt civilt samhälle i utvecklingsländer”. Detta fortsätter med formuleringen ”dess möjlighet, kapacitet och förmåga att på ett effektivt och resultatinriktat sätt skapa bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck” för att beskriva strategins mervärde för det övergripande målet med Sveriges bistånd. Syftesformuleringen liknar den tidigare strategins, men gör en något mer direkt koppling till det övergripande målet om bättre levnadsvillkor för människor i fattigdom och förtryck.
Liksom i den förra strategin finns flera formuleringar om synergier med andra strategier, inklusive vikten av samverkan mellan humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete.
Även delmålen är i stora delar lika, men med några viktiga skillnader:
- Fattigdomsfokuset i delmålen är svagare.
Under rubriken Inriktning och mål nämns fattigdom enbart när det övergripande målet med Sveriges bistånd citeras. I den tidigare strategin nämndes människor i fattigdom upprepade gånger under avsnittet om mål och delmål.
- Påverkansarbete och globala förändringsprocesser är nedprioriterat.
Strategin saknar medvetenhet om att förändringsprocesser inom områden som mänskliga rättigheter nästan alltid inkluderar den globala nivån. De många fora och processer – där civilsamhället från alla världens länder är en integrerad del i viktigt förändringsarbete – finns på samverkande nivåer, från lokalt till globalt. De få formuleringar som kan tolkas som påverkan är nedtonade jämfört med förra strategin, dock finns kvinnors och flickors deltagande i internationellt påverkansarbete med.
- Civilsamhällets oberoende vad gäller finansiering blir ett mål i sig.
De civilsamhällesaktörer som strategin syftar till att stödja ska stå oberoende från stater och diversifierar sin finansiering. Det var inte ett specifikt delmål i den förra strategin.
BAKGRUND
Regeringen fattade den 1 februari beslut om ny civilsamhällesstrategi i biståndet. Den nya strategin följer på den tidigare strategin, som redan hade förlängts två gånger, först under 2023 och sedan i ytterligare en månad: *strategi-for-stod-genom-svenska-organisationer-i-det-civila-samhallet-2016-2022.-ud201610135iu.pdf (regeringen.se)
I januari skrev 46 organisationer ett öppet brev till regeringen med uppmaningen att inte äventyra civilsamhällets möjligheter att verka.