Men vi börjar där vi slutade, med avräkningarna. För i slutet av juli månad kom Migrationsverkets nya prognos som ytterligare justerade ner antalet förväntade flyktingar från Ukraina. I augusti tog regeringen beslut om att ”lyfta på utgiftstaken”, det vill säga ytterligare minska avräkningarna jämfört med beslutet i vårändringsbudgeten. Innan det skedde hade exempelvis IM debatterat för att regeringen skyndsamt måste återföra pengar till biståndsbudgeten, och Liberalernas Joar Forssell och Romina Pourmokhtari kritiserade också de stora avräkningarna på debattplats i Svenska Dagbladet.
I en välspridd TT-artikel lyftes kritiken från både civilsamhället och oppositionen. Och i en ledare i UNT skrev Karin Pettersson: ”Biståndets pengaflöden är en komplicerad affär. Debatten präglas ofta av en misstänksam vad-får-vi-för-pengarna-mentalitet. Det är självklart rimligt att människor undrar var pengarna går, och man kunde önska att granskningen av statens spenderande gällde fler områden. Tyvärr leder troligtvis regeringens politik inte bara till att livsviktig verksamhet världen över ställs in utan även till en försämring av biståndsdebatten på hemmaplan.”
Biståndets pengaflöden är en komplicerad affär. Debatten präglas ofta av en misstänksam vad-får-vi-för-pengarna-mentalitet.
Karin Pettersson i UNT
Några rader från Andreas Cervenkas krönika i Aftonbladet i augusti får avsluta avräkningsdebatten för den här gången: ”Men även den sittande regeringen har valt att minska rejält på biståndet under 2022 med hänvisning till att pengarna ska gå till att ta emot flyktingar från Ukraina. Inget annat rikt land har skurit så mycket, enligt en genomgång av organisationen Concord. Bland det som fått stryka på foten är bland annat klimathjälp till östra Afrika. Timingen för detta, apokalypsåret 2022, framstår som lite udda. Ungefär som att skänka ett par tumvantar i en värmebölja men kräva tillbaka dem när första snön faller. Det svenska valet lär bli en rysare. Men oavsett utgång ser egoismen ut att få egen majoritet.”
Om UNOPS och ”slukhål”
I början av juli får de oegentligheter som avslöjats vid FN-organet UNOPS ny uppmärksamhet då Svenska Dagbladets Jenny Norberg skriver om dem: ”Sverige har en långvarig tradition av att ge rejäla bidrag till de FN-organ som sväljer allra mest pengar, som UNOPS. Det blir mest effektivt så, eftersom mycket bistånd ska ut från statskassan under ett räkenskapsår.” Detta plockas upp på ledarplats i samma tidning, av Linnea Dubois: ”Finland har stoppat allt sitt kärnstöd till FN-organ i väntan på att UNOPS-skandalen reds ut, och kräver att varje byrå granskas noggrant innan några betalningar återupptas. Sverige bör göra detsamma, och sedan fundera allvarligt på om biståndspengarna någonsin ska in i FN-slukhålen igen.” Även en ledartext i Hela Gotland med rubriken ”Så försvinner svenska biståndsmiljoner i FN” hänvisar till SvD:s artikel, liksom en ledare i Nya Wermlands-Tidningen med rubriken ”Granska biståndet”.
Valrörelsen
I juli månad smygstartade valrörelsen med Almedalsveckan. Globala frågor fick inte särskilt mycket utrymme i partiledarnas tal, med några få undantag. Centerpartiet gjorde ett utspel om ökat klimatbistånd, och Annie Lööf lyfte även detta i sitt tal: ”Men ska vi nå 1,5-gradersmålet, då krävs en offensiv klimatpolitik också utanför Sveriges gränser. Inte minst i de fattigaste delarna. Världens rikaste länder, inklusive Sverige, har ett ansvar att ge utvecklingsländerna en grön, hållbar väg ut ur fattigdom. Det lyfter människor, bygger framtidstro och sänker utsläppen.”
I början av juli arrangerade Expressen en biståndsdebatt mellan Hans Wallmark (M) och Matilda Ernkrans (S) under rubriken ”Vad ska vi göra åt biståndet?” Dessa två återkom i debatten senare i valrörelsen, i en replikväxling i Altinget som kan sammanfattas som att Ernkrans menade att mindre bistånd blir mindre hjälp och leder till en otryggare värld, medan Wallmark menade att de reformer Moderaterna tänker genomföra gör biståndet mer effektivt.
Kristdemokraterna lanserade sitt nya biståndspolitiska program under sommaren. I en intervju i Dagen kommenterar Gudrun Brunegård förhandlingsläget inför ett eventuellt regeringsskifte: ”– De andra partierna vet att biståndet är viktigt för oss i Kristdemokraterna. I ett gott samarbete är det god ton att inte förödmjuka varandra i respektive hjärtefrågor. Genom att vi flyttar fram våra positioner ökar vi förutsättningarna för att vi ska bibehålla det höga biståndet.”
Biståndet som en svår nöt att knäcka i kommande budgetförhandlingar återkom i medierapporteringen under sommaren. Bland annat i Svenska Dagbladet, och i Dagens Nyheter, där KD:s Jakob Forssmed säger: ”– Vi lever i en värld där 100 miljoner människor har drivits tillbaka i fattigdom under pandemin, där vi har annalkande hungerkatastrofer och det faktiskt är pengar som saknas i många fall. Om vi inte kan förhindra konflikter och katastrofer att spridas och förvärras, då kommer också vi att leva i en mer otrygg värld. Jag tror det blir uppenbart för alla att vi lever i en värld där vi påverkas av vad som händer runt omkring oss.” I Göteborgs-Posten är det Johan Persson (L) som blir intervjuad: ”Men både M och SD är redo att kapa rejält i biståndet och använda det för att finansiera dyra reformer utan att behöva höja skatter, exempelvis upprustningen av Sveriges försvar och den svenska Nato-ansökan. Johan Pehrson tycker tvärtom. Han vill ha kvar biståndet, men förändra det så att det blir både mer feministiskt och inriktat på klimatet. Något som inte alls rimmar väl med de två andra samarbetspartiernas intentioner.”
Centerpartisterna Magnus Ek och Kerstin Lundgren skriver en debattartikel i Omvärlden med rubriken ”Stora partier vill kapa biståndet – det duger inte om Sverige ska vara en positiv kraft”: ”Vi vill att Sverige tar en ledarroll i EU för att vässa EU:s bistånd, och säkerställa att det faktiskt går till utveckling och att minska förtrycket i världen.” Miljöpartiet debatterar till försvar för biståndet i bland annat Smålandsposten och MP är också med i en biståndsdebatt med M, SD och V i Sveriges Radios Människor och tro. Även CONCORD Sveriges Åsa Thomasson medverkar i programmet.
”Vi vill att Sverige tar en ledarroll i EU för att vässa EU:s bistånd, och säkerställa att det faktiskt går till utveckling och att minska förtrycket i världen.”
Centerpartisterna Magnus Ek och Kerstin Lundgren i Omvärlden
Elprisdebatten
Sverigedemokraterna och Moderaterna gjorde en del uttalanden om vilka satsningar de tänkte finansiera med hjälp av en sänkt biståndsbudget. Ett maxtak för elkostnader var ett av dem, som kom från Moderaterna. Detta kommenterades av CONCORD Sveriges Åsa Thomasson i Sändaren, av Palmecenter i en debattartikel i Omvärlden, som Moderaternas Hans Wallmark svarade på. Anna Sundström, Palmecenter, replikerade i sin tur.
Civilsamhället debatterar
Civilsamhället, däribland många av CONCORD Sveriges medlemmar, är förstås också ute i debatten under sommaren. We Effect och den kooperativa rörelsen har en debattartikel i Göteborgs-Posten: ”Om tillgången till mat säkras för de som drabbas av krigets konsekvenser minskar vi risken för politiska upplopp och konflikter. Livsmedelsförsörjning är en grundläggande del av totalförsvaret och det enda som långsiktigt biter på orsaken till krig och katastrofer. Sverige borde kraftsamla mot hungern. Det minskar behoven av bistånd på sikt. Att rusta världen med bröd är en långsiktig väg till fred.” WaterAid skrev en debattartikel i Ölandsbladet som kopplade till sommarens värmebölja och torka: ”Under sommaren antog regeringen en ny strategi för Sveriges utvecklingssamarbete inom klimatområdet. Ett av målen handlar om säkra vattentrygghet i tider av klimatkris. För att detta ska bli verklighet krävs satsningar, inte minskat bistånd, där människors tillgång till vatten som är vårt mest grundläggande behov prioriteras. Partier som nu går ut och vill sänka biståndet prioriterar bort Sveriges möjligheter att agera för vattentrygghet.”
Act Svenska kyrkan, Diakonia och PMU skriver en gemensam debattartikel i Aftonbladet som slutar såhär: ”Men […] till dig som ser Sveriges stora möjligheter att minska lidande och stärka krafter som verkar för positiva förändringar, och som anser att inga gränser i världen kan skydda oss mot konflikter, pandemier och klimatförändringar – till dig har vi en uppmaning.
Ta reda på vad ditt parti vill med biståndet, ställ frågor till de politiker du möter – och bidra till att Sveriges löfte om att en hundradel av vår välfärd går till omvärlden ligger kvar efter valet den 11 september.”
Ta reda på vad ditt parti vill med biståndet, ställ frågor till de politiker du möter – och bidra till att Sveriges löfte om att en hundradel av vår välfärd går till omvärlden ligger kvar efter valet den 11 september.
Act Svenska kyrkan, Diakonia och PMU i Aftonbladet
I augusti publicerade Rädda Barnen en opinionsundersökning om svenskarnas stöd för bistånd. 54 procent anser att Sverige ska fortsätta bidra minst lika mycket som idag. Resultatet presenteras i debattartiklar och i nyhetsartiklar.
Union to Union och Palmecenter slår ett slag för att tänka globalt i valbåset, i en debattartikel i Dagens Arena: ”Den 11 september måste vi alla tänka på vårt globala ansvar, ja, det är något vi ser närmast som en plikt: antingen bestämmer vi oss för en politik med ”gemensamma åtgärder” för en bättre och rättvisare värld eller så leder besluten till att vi riskerar att begå ett ”gemensamt självmord”, för att låna FN-chefens allvarsord.” Svenska FN-förbundet och Jan Eliasson har ett liknande budskap i en debattartikel i Dagens Industri: ”Den som vill motverka höga el- och matpriser, rädda klimatet och förebygga nya flyktingkatastrofer måste förstå hur världen hänger samman – och ge sitt stöd till det långsiktiga gemensamma arbetet för en bättre värld.”
LO:s internationella chef, Oscar Ernerot, varnar i Dagens Arena för vad som händer med biståndet om SD ges makt efter valet. Även Socialdemokrater för Tro och Solidaritet kritiserar SD:s biståndspolitik, i en debattartikel i Omvärlden som SD svarar på. I en intervju i Dagens Industri säger SD:s Oscar Sjöstedt att han inte skulle gråta om man lade ner Sida.
Röster i valrörelsen
56 medlemsorganisationer i CONCORD Sverige skrev på debattplats i lokaltidningar om de människor vars röster vi inte hör i valrörelsen: ”Svenskt bistånd går till de människor som lever i störst fattigdom och utsatthet. Det betyder att de som berörs av och är i störst behov av den här budgetposten är människor utan egen röst i Sverige. Det gör biståndet extra sårbart för minskningar och felanvändning varje gång det saknas pengar någon annanstans. I årets valrörelse har vi sett flera exempel på att biståndsbudgeten ses som en smidig handkassa för oförutsedda utgifter.”
Omvärlden skrev om det svala intresset för globala frågor i valrörelsen, även på ledarplats, och den före detta KD-partiledaren Alf Svensson medverkade i P4 samt skrev på samma ämne i en debattartikel i Jönköpings-Posten: ”Fanns det inte något debattprogram som kunde vikit 10-15 minuter åt svältkatastrofer i Afrika, åt hur barn i Jemen tvinar bort i hunger och törst? Fanns det inget intresse att fråga blivande makthavare om relationer till Kina och terrorismen mot uigurer. Och kvinnorna som förnedras i Afghanistan, är deras situation helt ointressant för en svensk valrörelse? Jag tror faktiskt det är farligt att i en valrörelse nonchalera att jorden är rund och att vi alla är beroende av varandra.”
Jag tror faktiskt det är farligt att i en valrörelse nonchalera att jorden är rund och att vi alla är beroende av varandra.
Alf Svensson i Jönköpingsposten
Ledarskribenter tycker till om bistånd
De flesta ledarskribenter tyckte till om annat under valrörelsen, men Alex Vårstrand skrev först en text i Norrköpings Tidningar med rubriken ”Måtte biståndseran snart vara över”. Den inleds såhär: ”Biståndet är en lika dyr som ineffektiv åtgärd. Det är ofta symbolpolitik i dess fulaste form, där Sverige bland annat försöker lätta sitt dåliga samvete inför sin rikedom genom vad som många gånger är ren kapitalförstöring. Det är dags att avsluta detta kapitel i svensk utrikespolitik.” Samma skribent återkom efter valet med en text med rubriken ”Biståndspolitiken har nått vägs ände”, som hänvisar till uppropet Rädda biståndet. ”Med 57 miljarder extra i budgeten kan den tillträdande regeringen göra mycket gott. Mycket talar för att Sverige äntligen kommer göra upp med biståndspolitiken. Både Moderaterna och Sverigedemokraterna vill minska biståndet, och därmed slopa enprocentsmålet som Sverige haft sedan 1968. Detta vore bra, särskilt eftersom biståndet är en dyr och synnerligen ineffektiv åtgärd för att bekämpa fattigdom.”
Biståndet är en lika dyr som ineffektiv åtgärd. Det är ofta symbolpolitik i dess fulaste form, där Sverige bland annat försöker lätta sitt dåliga samvete inför sin rikedom genom vad som många gånger är ren kapitalförstöring.
Alex Vårstrand i Norrköpings Tidningar
En ledartext i Eskilstuna-Kuriren som kommenterar SVT:s utfrågning av Jimmie Åkesson tar upp Sverigedemokraternas biståndspolitik: ”Samtidigt är SD inte någon angelägen biståndsgivare till andra länders klimat- och miljöarbete. Partiet har tidigare aviserat att de ville avsätta tio procent av biståndet till sådant. Men förra året gick 14 procent av det svenska biståndet till klimat- och miljöarbete. SD verkar alltså vilja ge mindre pengar, inte mer, i klimatbistånd.”
Blekinge Läns Tidnings ledarsida kritiserade ”politiseringen” av Svenska kyrkan och nämnde uppropet Rädda biståndet som ett exempel på detta. Act Svenska kyrkans chef, Erik Lysén, svarade.
Svenska Dagbladets ledarredaktion presenterade en lista med ”99 skäl att rösta bort regeringen: ”80. Biståndet. Det är fortfarande viktigare hur mycket vi ger än att pengarna gör nytta. Och det gör de alldeles för ofta inte.”
Tidningen Dagens ledarredaktion däremot, tog gemensamt ställning för höjt bistånd: ”Nato, i vilken Sverige snart är en del, har som mål att två procent av bruttonationalinkomsten (BNI) ska gå till försvar. Det är rimligt att vi prioriterar hjälp till andra lika högt som skydd av oss själva. Sverige behöver därför ha som mål att två procent av BNI ska gå till bistånd. Förutom att det är rätt att hjälpa är det också en insats för freden. Genom att demokratin stöttas lokalt på plats i andra länder minskar också risken för krig och oroligheter. Forskning visar att ett demokratiskt styrelseskick är det bästa medlet för att minska risken för krig.”
Efter valet
När valresultatet stod klart och regeringsförhandlingarna pågick blev det återigen en hel del fokus på biståndet. Svenska Dagbladet plockade upp att Kristdemokraternas och Liberalernas biståndspolitiska talespersoner skrivit under uppropet Rädda biståndet: ”Biståndsmiljarderna hänger löst i regeringsförhandlingarna. Samtidigt har höga företrädare från KD och L skrivit på ett upprop för att rädda stödet till andra länder. ”Vi ser det som ett löfte”, säger Erik Lysén vid Svenska kyrkan.” En artikel i DN Ekonomi tar också den upp striden om biståndet och intervjuar flera av organisationerna bakom uppropet: ”I takt med att Sverige närmar sig ett maktskifte har biståndet åter hamnat på agendan. Inför valet skrev närmare 60 organisationer på ett upprop i syfte att vädja till politikerna att inte sänka biståndssumman.” Dagens Arena intervjuar Oxfam och Palmecenter om konsekvenser av att skära i biståndet. ”– Det är klart att vi ser med jättestark oro på att flera partier vill skära ned på biståndet. Vi har de facto ett otroligt allvarligt läge med skenande hunger- och jämlikhetskris. Samt en klimatkris som hotar allas vår framtid. Det är också partier som har en underkänd klimatpolitik utan förankring i vetenskap, säger Suzanne Standfast, generalsekreterare på Oxfam Sverige.”
We Effect, LRF och HSB tar upp konsekvenserna av nedskärningar i en debattartikel i Aftonbladet med rubriken ”Sänka biståndet är en farlig väg för Sverige”: ”Flera partier föreslår även ett ökat fokus på humanitära insatser på bekostnad av det långsiktiga biståndet. Det är kortsiktigt och motverkar också sitt syfte om man i slutänden vill bidra till att skapa en långsiktigt hållbar värld. Att skicka matpaket är en sista akut åtgärd, aldrig den långsiktiga lösningen. Vi måste i stället bli bättre på att förebygga kriser i andra länder och stödja människor att själva ta sig ur fattigdom.”
Tidigare Right Livelihood-pristagare från 25 länder skriver i Sydsvenskan. ”I en tid när demokratin är under hårt tryck i världen behöver vi ett Sverige som står starkt i det demokratiska lägret. Många av oss har bevittnat den svenska multilateralismens så kallade ”mjuka makt”, och vi ber alla er som lever i Sverige att inte underskatta ert inflytande. Även en liten nation kan åstadkomma förändring när den resolut står upp för mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar. En ny svensk regering vars parlamentariska stöd bygger på att kompromissa om just dessa värderingar kan inte längre agera som en trovärdig internationell röst för demokrati.”
Även en liten nation kan åstadkomma förändring när den resolut står upp för mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar. En ny svensk regering vars parlamentariska stöd bygger på att kompromissa om just dessa värderingar kan inte längre agera som en trovärdig internationell röst för demokrati.”
Right Livelihood-pristagare från 25 länder i Sydsvenskan
17 organisationer skriver i Altinget om biståndet medan förhandlingarna pågår: ”I dag backar demokratin globalt. Civilsamhällesföreträdare, människorättsaktivister, miljöförsvarare och hbtqi-personer attackeras och mördas. Organisationers rätt att verka begränsas och yttrandefrihet inskränks. Klimatkrisen eskalerar. Den globala hungerkatastrofen är ett faktum. Ändå vill Moderaterna skära i biståndet med 30 procent. Det låter inte behovsstyrt och det låter verkligen inte som en effektivisering. Snarare riskeras den stabilitet som är grundläggande för att långsiktigt utvecklingssamarbete ska ge resultat.”
Union to Union tillsammans med den globala fackliga rörelsen och flera svenska fackförbund presenterade en deklaration för starkt internationellt samarbete: ”Vi i den globala fackföreningsrörelsen representerar miljontals arbetstagare över hela världen och vi står sida vid sida för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Nu uppmanar vi Sveriges regering och riksdag att inte skära i biståndet och därmed stödet till de allra mest utsatta människorna.” Och Union to Unions generalsekreterare Maria Nyberg skrev en ledarkrönika i NSD om valrörelsen: ”Känslan så här veckorna efteråt är att valet handlade om rätten att slippa tänka på omvärlden. Där biståndet, och våra insatser för att ge fler människor möjligheten att leva i demokratier, beskrevs som svarta hål i budgeten och där medmänskligheten hamnade i skuggan av regler och begränsningar.”
Ekot intervjuar Ulrika Modéer, UNDP, och Erikshjälpens Daniel Grahn om konsekvenser av att skära i biståndet och Tidningen Dagen följer upp utifrån Ekots inslag. I TTELA-tidningarna skriver Linnéa Hylén på ledarplats: ”Om SD får som de vill riskerar biståndet att slaktas med minst hälften. Världens fattigaste riskerar nu att drabbas som värst i den kommande lågkonjunkturen.” och i Expressen formulerar sig Anna Dahlberg såhär i sin ledare: ”Då är det bättre att välja sina strider och ge upp vissa slag. L och KD måste exempelvis inse att enprocentsmålet inom biståndet kommer att slopas. M och SD är så mycket större, och har drivit den frågan med goda argument under lång tid. Om Johan Pehrson och Ebba Busch är smarta spelar de in ett ökat bistånd till Ukraina som en övergångslösning.”
I en debattartikel i GP om förhandlingarna om biståndsbudgeten lyfter Diakonia de löften som kristdemokrater och liberaler gav i sina svar på organisationens enkät inför valet. Och Rädda Barnen skriver om biståndet i Expressen. ”Vi svenskar har varit en viktig internationell biståndsgivare under lång tid. Enprocentåtagandet har haft ett folkligt stöd. Om vi sänker det kan andra länder följa efter oss, och så har vi ökat farten i den nedåtgående spiralen. Det vore förödande. Både för utveckling och humanitärt stöd och särskilt för de mest utsatta barnen. Omkring oss ser vi sprudlande liv och längtan som kan förverkligas, om vi fortsätter att avstå en bråkdel av våra resurser.” Sofia Camnerin, generalsekreterare för Sveriges Kristna Råd, medverkar i P4 Jönköping, ett inslag som får rubriken ”Sveriges kristna vädjar: Rör inte biståndet!”
Tidningen Dagens ledarsida kommenterar KD:s biståndsposition med anledning av regeringsförhandlingarna. Det gör även en ledare i tidningen Arbetet: ”Kristdemokraterna och Liberalerna säger sig stå upp för enprocentsmålet. Men mäktar de med att försvara det i pågående regeringsförhandlingar? Hur har de annars tänkt att vi fortsatt ska stötta de rörelser som runtom i landet kämpar emot diktatorer, moralpoliser, våldsamma förtryckare och fattigdom?” I Smålandsposten avslutas en ledare såhär: ”Den kommande regeringen sägs kivas om biståndsbudgeten. Finns det vuxna i rummet i de förhandlingarna, så låt de då slå fast att hjälpen till Ukraina är bistånd. Låt sedan inte bara Archer utan även alla möjliga former av militära, tekniska och civila resurser, vad Ukraina anser att de behöver, inte minst inför vintern, flöda till Ukraina inom ramen för reguljärt svenskt bistånd. Låt sedan därefter, när kriget är över, det politiska gnabbet om enprocentmålet i biståndet återupptas.”
Så gick tongångarna i månadsskiftet september/oktober 2022. I nästa sammanfattning kommer Hanif Balis medverkan i Aktuellt, Tidöavtalet, höstbudgeten och en hel del om klimatbistånd att avhandlas.
Bonusmaterial
”Matkris i Afrika kräver en ny syn på biståndet” – debattartikel i SvD av Göran Hydén och Inge Gerremo. ”Jordbruket var i det svenska biståndets tidiga år en primär angelägenhet. Den svenska riksdagen har anledning att på nytt granska hur biståndet kan göras mer hållbart. I Afrika är jordbruket nyckeln till mer effektiv fattigdomsbekämpning. I livsmedelskrisens ljus är denna tes på många håll en fråga om liv och död. Den kan inte vänta på att allt dammet från valkampanjen har lagt sig.”
”Politikerna lyssnar bara om forskarna går att förstå” – debattartikel i DN av utvecklingsforskare från Lund, Göteborg, Uppsala och Stockholms universitet. ”Samverkan mellan beslutsfattare och forskare – liksom förståelsen för varandras arbete – är dock bristfällig. Det leder till sämre beslut inom arbetet med FN-ramverket Agenda 2030, hållbar utveckling och svenskt utvecklingssamarbete.”
”Riksdagspartierna och biståndet: konflikt eller konsensus?” – rapport av Thomas Larue för EBA om biståndsdebatten i riksdagen. Enligt sammanfattningen har konfliktnivån ökat påtagligt sedan 2018 vad gäller biståndsbudgetens storlek, medan konfliktnivån minskat vad gäller andra typer av biståndsfrågor i riksdagen.