Toppmötet om utvecklingsfinansiering – framstegen blev myrsteg

I sista stund sköts ett förslag om att göra hanteringen av länders ohållbara skulder mer effektiv och rättvis ner. Sverige och EU lade sitt krut på att lyfta näringslivets roll och gav inte stöd till nödvändiga reformer på global nivå. Ja, många deltagare, inte minst från utvecklingsländer, lämnade Sevilla besvikna över urvattnade förslag. Nu fortsätter arbetet med att genomföra de åtaganden som ändå gjordes i Sevilla.

Vilka reformer av det finansiella systemet ska genomföras och varifrån ska pengarna till en hållbar global utveckling komma? Dessa frågor stod på agendan under FN-toppmötet FfD4 (Financing for Development 4) som pågick den 30 juni till 3 juli 2025 i Sevilla.

Världen har nu drygt fyra år på sig att nå de Globala målen, exempelvis att utrota extrem fattigdom och bygga motståndskraft mot klimatkrisens konsekvenser. Världens länder har enats om målen, men för att ha skuggan av en chans att klara dem krävs det pengar. 4 300 miljarder dollar per år, för att vara exakt. Utmaningen består inte enbart i brist på resurser till hållbar utveckling, utan också i att de globala system och institutioner vi har idag måste reformeras för att säkra tillräckliga resurser till att uppfylla de Globala målen för alla.

USA hoppade av och EU agerade bromskloss

I kön till damtoaletten på FfD4 samtalade två diplomater som möttes igen för första gången sedan förra FfD-konferensen i Addis Abeba 2015:

– Hade du trott då att Europa skulle svänga så mycket på de här tio åren? Eller USA för den delen!

– Nej, det är ett tonartsbyte, minst sagt.

På agendan inför mötet stod frågor om bland annat skuld, skatt, bistånd och finansiella reformer. Höginkomstländerna ville på många områden inte gå längre än de tio år gamla åtagandena. USA hoppade av förhandlingarna redan innan konferensen. EU och dess medlemsstater var aktiva under FfD4, men deras gemensamma talepunkt var att Europa redan är en stor biståndsgivare. De vill inte prata om mer pengar (trots att slutdokumentet bekräftade att biståndet ska öka till 0,7 procent av BNI innan 2030). Nu vill EU att andra finansiärer, såsom nya givarländer, utvecklingsbanker och näringslivet, kliver fram. De underströk också att utvecklingsländerna måste öka sina inhemska resurser.

Många delegater från låg- och medelinkomstländer uttryckte frustration över att höginkomstländerna agerade bromskloss i flera viktiga globala reformer. Inte minst i skuldfrågan där deras länder brottas med ohållbara skulder med flera gånger högre ränta än i rikare länder. Så många som 3,4 miljarder människor lever i länder som lägger mer av sina offentliga resurser på räntor på sina skulder, än på hälsa eller utbildning. Samtidigt har länderna svagt inflytande över och insyn i både kreditvärdering, skuldhantering och internationella finansiella institutioner.

Mötet mynnade ut i slutdokumentet Compromiso de Sevilla (Sevilla-åtagandet) med tillhörande frivilliga initiativ för finansiering av utveckling.

Små steg framåt trots stort avstånd mellan länders positioner

Skuld

Mötets största förhandlingsfråga handlade om ohållbara skuldbördor. Civilsamhället och många utvecklingsländer hade föreslagit en skuldhanteringsmekanism inom ramen för FN, där både låntagare och långivare skulle kunna förhandla på mer jämlika villkor. Men detta sköts i sista stund ner av bland annat EU. Det nuvarande ramverket för skuldhantering med stöd av långivare inom den så kallade Parisklubben och G20 har varit för långsamt och oförutsägbart, men de flesta höginkomstländerna och multilaterala institutionerna vill modifiera dem snarare än att skapa en mekanism där låg- och medelinkomstländerna har inflytande.

Det beslut som till slut blev var att upprätta ett globalt skuldregister i Världsbankens regi och att skapa ett FN-lett forum för låntagarländer, Borrower’s Forum, som syftar till att stärka låg- och medelinkomstländernas röster i globala skuldprocesser.

Läs Act Svenska kyrkans noggranna genomgång av förhandlingarna om skuld här.

Bistånd

Länderna enades om att återuppliva det årliga Development Cooperation Forum i FN och om att det finns ett behov av mer inkluderande multilateral dialog om syften med internationellt utvecklingssamarbete. Bland annat ska alla FN-medlemsstater hållas uppdaterade om en översyn av OECD DAC och kunna ge feedback på den. Detta är mindre åtgärder för att kompensera för att förslaget om en ny FN-konvention för att definiera spelreglerna för internationellt utvecklingssamarbete togs bort, något som civilsamhället och många utvecklingsländer drivit.

En stor del av överenskommelserna om bistånd handlar om att ändra regler för de multilaterala utvecklingsbankerna så att utlåningskapaciteten för förmånliga lån kan tredubblas.

Åtagandena om klimatfinansiering innehåller ett tydligt stöd för principen om gemensamt men differentierat ansvar, vilket var viktigt att få med för många av de mest klimatutsatta länderna. Inga direkta nyheter fanns med kring klimat- och miljöfinansiering, utan mest hänvisningar till existerande åtaganden.

Skatt

Rika länder lovade att fördubbla stödet till bättre skattesystem, särskilt till länder som får in mindre än 15 procent av BNI i skatter. Det är ett liknande beslut som redan finns i Agenda 2030. Det arbete som sedan en tid pågår för en FN-konvention om internationellt skattesamarbete minskade behovet av nya åtaganden i konferensens deklaration. Sevilla-åtagandet uppmuntrade till engagemang i skatteprocessen i FN, men gav inte enhälligt stöd till idén om en skattekonvention som sådan.

Övrigt

Utöver slutdeklarationen lanserade också Sevilla-konferensen Sevilla Platform of Action för gemensamma initiativ av grupper av villiga medlemsstater. Till exempel lanserades en Pakt för effektivt utvecklingssamarbete för att blåsa nytt liv i Globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, bland annat av Sverige som är ett av ordförandeländerna. En annan fråga som diskuterades inför konferensen var så kallade Solidarity Levies, avgifter på olika typer av ohållbar produktion och konsumtion för att finansiera hållbar utveckling. En koalition av villiga länder tog vidare idén om avgifter på lyxflygningar och privata flygplan.

Civilsamhället trängdes undan

Sevilla-åtagandet fick ett i bästa fall ljummet mottagande av civilsamhället. Eurodad kallade det för ”urvattnad kompromiss” och uttryckte skarp kritik mot den onyanserade tilltron till privat kapital. Act Svenska kyrkan skriver att slutdokumentet är en missad möjlighet att ”göra globala strukturer mer rättvisa” men ser ändå möjligheter i arbetet med de förslag som nu ligger.

Av konferensens 11 000 deltagare var ungefär 1 000 från civilsamhället. Utrymmet för civilsamhället i det officiella programmet var mer begränsat än i tidigare FfD-konferenser. Inga experter från civilsamhället var inbjudna att medverka i de officiella rundabordssamtalen, vilket varit fallet på tidigare möten. Civilsamhällesdelegater stötte på patrull och logistiska utmaningar i försöken att lyfta sina frågor. Vissa fick skrivmaterial och solfjädrar mot Sevillas värmebölja konfiskerade i säkerhetskontrollen om sakerna hade tryckta budskap om mänskliga rättigheter och internationell solidaritet.

– Vi har sett en våg av restriktioner och brist på uppmärksamhet för civilsamhällets röst som saknar motstycke, sa Oyebisi Babatunde Oluseyi, chef för Nigeria Network och NGO:s till Reuters. Hon efterlyste en ny mekanism för att säkra civilsamhällets inflytande, och Civil society leaves UN development summit feeling unheard | Reuters.

Till slut förhandlades ett tillstånd fram om att genomföra en manifestation inne på konferensområdet, men den skedde på konferensens sista dag och i en annan del av konferensanläggningen än det officiella programmet.

Till slut, på toppmötets sista dag, fick civilsamhället tillstånd att demonstrera inne på förhandlingsområdet.

Helgen innan konferensen arrangerades ett Civilsamhällesforum där en deklaration antogs.

– Vi noterar särskilt med oro hur förslagen om reformer av de internationella systemen för skuld och bistånd undermineras. De reformerna är en förutsättning för att åtgärda det koloniala arv som är inbäddat i den nuvarande finansiella arkitekturen, och för att frigöra nödvändiga resurser för länder i det globala syd att finansiera sina utvecklingsprioriteringar, står det i deklarationen.