Rekommendationer

19 februari 2015

Rekommendationer inför konferensen om utvecklingsfinansiering

#eu:s och sveriges bistånd

År 2015 står mycket på spel vad det gäller hur hållbar utveckling ska finansieras. Den 13-16 juli äger den tredje konferensen om utvecklingsfinansiering (Financing for Development, FfD) rum i Addis Abeba i Etiopien. Konferensen kommer att vara ett viktigt tillfälle för att lägga grunden för förhandlingarna om gemensamma mål för en hållbar utveckling post-2015 i New York i september, och klimatkonferensen, COP21, i Paris i december.

Svenska organisationer har följt processen och tillsammans med Concord Europa och partnerorganisationer sammanfattat utvecklingsfinansieringens nyckelfrågor och tagit fram ett antal rekommendationer inför kommande förhandlingar.

Ett urvattnat resultat i Addis Abeba riskerar att få stora negativa konsekvenser för dessa efterföljande förhandlingar. På samma sätt som en ambitiös överenskommelse skulle skapa goda förutsättningar för att toppmötena i New York och Paris resulterar i viktiga åtaganden för hur vi gemensamt kan skapa en hållbar utveckling.

Vi civilsamhällesorganisationer anser att den svenska regeringen bör driva på för att tre perspektiv ska genomsyra överenskommelsen; samstämmighet, jämställdhet och handlingsutrymme för civilsamhället. Därutöver ser vi fyra nyckelfrågor för utvecklingsfinansiering. Det handlar om hur länder ska kunna mobilisera inhemska resurser, om biståndets unika roll, om vilket ansvar den privata sektorn har och hur den bidrar till utvecklingsfinansiering, samt hur en hållbar utvecklingsfinansiering ser ut i relation till klimatförändringarna.

Inhemska resurser

När det gäller möjligheterna till inhemsk resursmobilisering har de åtgärder som hittills vidtagits för att stoppa de stora summor pengar som varje år flödar ut ur utvecklingsländer på grund av kapital- och skatteflykt varit otillräckliga. Här bör Sverige exempelvis bidra till att stärka svaga länders skattelagstiftning och institutionella system samt verka för att det skapas ett mellanstatligt organ inom ramen för FN för att stärka samarbetet kring skattefrågor. En annan viktig prioritering är att verka för obligatorisk offentlig land-för-land-rapportering för multinationella företag i alla sektorer, samt offentliga register över företagens verkliga förmånstagare.

Biståndets roll och betydelse

Frågan om biståndets unika roll måste framhållas, inte minst hur det varit avgörande för kvinnors och flickors rättigheter och för ökad jämställdhet. Vad det gäller biståndets volym har givarländer vid flera tillfällen åtagit sig att avsätta minst 0,7% av BNI i bistånd. Endast ett fåtal länder har uppfyllt detta åtagande. Som ett av dessa länder bör Sverige uppfylla det egna åtagandet om 1% och verka för att givarländerna gemensamt bekräftar 0,7%-målet samt antar bindande och uppföljningsbara färdplaner. Sverige bör också verka för att givarländerna säkerställer att endast genuint bistånd i form av reella flöden till utvecklingsländer redovisas som bistånd. En annan central aspekt är att verka för att givarländer och mottagarländer utökar och effektiviserar sitt arbete med att föra könssegregerad statistik, för att kunna informera politiska och finansiella beslut som försäkrar att offentliga medel gynnar både kvinnor och män.

Den privata sektorns bidrag

Vad det gäller den privata sektorns roll i utvecklingsfinansiering måste stater säkerställa att företags verksamhet och investeringar bidrar till hållbar utveckling och respekterar de mänskliga rättigheterna. Exempelvis bör Sverige verka för att det upprättas effektiva mekanismer för transparens och kontroll av att företag uppfyller FN:s vägledande principer, OECD:s riktlinjer och de fackliga rättigheterna enligt ILO. Vidare bör Sverige driva att det ska göras åtaganden om att inte driva handels-, skatte- och investeringsöverenskommelser som begränsar länders möjligheter till att skapa en hållbar utveckling.

Hållbar utvecklingsfinansiering och klimatet

All form av hållbar finansiering behöver ta hänsyn till de globala klimatförändringarna och vara fokuserad på att minska riskerna och hantera konsekvenserna av ett klimat i förändring. Sverige måste verka för att diskussionerna i Addis Abeba och åtaganden om utvecklingsfinansiering värnar principen om att klimatfinansieringen ska utgöras av additionella medel, enligt internationella överenskommelser genom UNFCCC artikel 4. Därutöver måste investeringar inriktas mot fossilfria och miljömässigt hållbara områden, samtidigt som subventioner av fossila energier, samt skadliga jordbrukssubventioner, bör upphöra.

Svenska civilsamhällesorganisationers kommentarer på första utkast till slutdokument, april 2015

Här kan du läsa de europeiska CSOernas rekommendationer