Analys

16 november 2021

COP26 – inget genombrott för klimaträttvisa

#miljö- och klimaträttvisa

Under två veckor har världens länder förhandlat om hur Parisavtalet ska genomföras, löften uppfyllas och åtaganden skärpas. Medlemmar i CONCORD Sveriges arbetsgrupps för miljö- och klimaträttvisa har följt COP26, flera på plats i Glasgow. Här reflekterar de över processen och resultatet.

Trycket har varit starkt på världens ledare att öka takten i klimatarbetet och enas om en väg ur klimatkrisen under COP26. En växande rörelse för klimaträttvisa har krävt att rika länder ska ta sitt fulla ansvar både för drastisk utsläppsminskning och omfattande stöd till låginkomstländer som drabbas hårdast. Många i civilsamhället har också arbetat för mer jämställda och inkluderande processer där de som betalar det högsta priset – inte minst urfolk, miljöförsvarare, barn och unga – deltar meningsfullt och har inflytande över besluten. Trots vissa framsteg blev COP26 inte det viktiga kliv mot klimaträttvisa många hoppats på.

Otillräcklig ambitionsnivå

COP26-veckorna präglades av motstridiga narrativ och utspel. Beslutsfattarna lyfte den konstruktiva tonen och steg framåt, medan ungdomsrörelsen och civilsamhället rasade mot fler vaga löften om förändringar på sikt.

 – Vi som civilsamhällesorganisation såg mycket låga ambitioner från beslutsfattarna, och att förhandlingarna gick vilse i tekniska termer. Detta stod i stark kontrast till den kraftfulla aktivism som pågick ute på Glasgows och världens gator, och i civilsamhällsledda forum, säger Sabrina Steinbrink från Jordens Vänner.

Stark retorik och ambitiösa löften från många länder omvandlades inte i ett slutresultat som svarar upp mot klimatkrisens omfattning.

 – Världens ledare har gång på gång upprepat att målet att hålla uppvärmningen under 1,5 grader måste ligga kvar. Trots detta landar ländernas samlade åtaganden, enligt klimatforskarnas kalkyler, över 2 grader och troligtvis betydligt högre, säger Margareta Koltai från Act Svenska kyrkan.

Karin Lexén från Naturskyddsföreningen menar att det är glädjande att länderna till slut lyckades komma överens. Men det räcker inte.

 – Trots viktiga framsteg är Glasgowpakten fortfarande inte ett tillräckligt kraftfullt svar på klimatkrisen. Något som är mycket viktigt är dock att länderna ska återkomma redan om ett år med skärpta klimatplaner, säger hon.

Klimatfinansiering

Rika länders oförmåga att leva upp till löftet om klimatstöd på 100 miljarder dollar årligen till låg- och medelinkomstländer var en knäckfråga under förhandlingarna. Nya löften från flera länder ledde till slutsatsen att målet kommer att nås 2023. Ett framsteg enlig vissa, men för sent och otillräckligt för de mest drabbade länderna.

 – Det är positivt att det finns besked om att infria tidigare löften om klimatfinansiering, men vi hade velat se löften också om att skala upp mer. De allra fattigaste länderna behöver också mer stöd för att anpassa sig till klimatförändringar och för de skador som redan har uppstått. Det är länder som i många fall har bidragit minst till utsläppen, men drabbas värst av klimatkrisen, säger Karin Lexén från Naturskyddsföreningen.

Vad gäller ökat stöd till klimatanpassning skedde vissa framsteg. Sluttexten utlovar en dubblering av finansiering till anpassning till 2025. Däremot kvarstår låsningar vad gäller finansiering till klimatrelaterade förluster och skador som inte går att anpassa sig till. De minst utvecklade länderna och små önationer drev på för en mekanism för finansiering till förlust och skador, som rika länder, trots sitt historiska ansvar, inte var beredda att godkänna. Istället landade sluttexten i formuleringar om en fortsatt process kring frågan.

 – Under COP26 fastslogs det att förluster och skador till följd av klimatförändringar kommer att öka i omfattning, ändå lyckades man inte enas om konkreta åtaganden och budget för att hantera dessa, säger Margareta Koltai från Act Svenska kyrkan.

Deltagande och inkludering

COP26 skulle bli den mest inkluderande COP:en hittills, men kantades istället av kritik om exkludering. Många observatörer och delegater från det globala syd kunde inte ta sig till Glasgow på grund av vaccin-krav, och civilsamhälles-
representanter på plats hade svårt att få tillträde till förhandlingsrummen. Arrangörerna hänvisade till att pandemin medförde praktiska svårigheter, men frågan om brett deltagande måste prioriteras högre, menar bland andra Sabrina Steinbrink från Jordens vänner:

 – De som är mest utsatta och drabbas hårdast av klimatkrisen är inte med vid bordet, hur kan resultatet av förhandlingarna då bli legitimt?

Många i civilsamhället drev frågor om jämställdhet, ungas inflytande, urfolks rättigheter och miljöförsvarares utsatthet. Även om framsteg gjorts för jämställt deltagande var en klar majoritet av delegaterna män även under denna COP. Vad gäller fokus på jämställdhet i förhandlingstexterna är bilden blandad.

 – Skrivningarna i det fördjupade beslutet om jämställdhet och klimat anses innebära stora steg framåt. Men fortfarande saknas tydliga jämställdhetsperspektiv i andra texter, exempelvis kring klimatfinansiering, säger Margareta Koltai från Act Svenska kyrkan.

Action for Climate Empowerment

Under COP26 antogs arbetsprogrammet Action for Climate Empowerment (ACE) om medborgerligt engagemang för klimatarbete, som ska gälla i 10 år framåt. Även här fanns brister i både processen och den slutgiltiga texten.

 – ACE handlar om att stärka alla medborgares möjlighet att engagera sig i klimatet och fokuserar bland annat på tillgång till information. Trots det var förhandlingarna mer eller mindre stängda för civilsamhället som heller inte fick ge inspel på innehållet. Den slutgiltiga ACE-texten saknar dessutom referenser till mänskliga rättigheter, vilket är oerhört nedslående, säger Sara Törnros från Plan International Sverige.

Att arbetsprogrammet inte tar upp något om att stärka flickors tillgång till utbildning är en annan brist.

 – Vi vet att flickor påverkas oproportionerligt hårt av klimatförändringarna men ACE-texten saknar helt referenser till detta. Hur kan vi förvänta oss att alla människor ska kunna ställa om till ett hållbart liv om de inte får tillgång till information och utbildning om klimatet? påpekar Sara Törnros.

Vad sa Sveriges regering?

Det är positivt att Sverige i flera sammanhang tryckte på behovet av höjda ambitioner, att man visat ledarskap genom att öka den svenska klimatfinansieringen och samtidigt varit drivande i att få igenom löftet om fördubbling av finansiering till klimatanpassning. Att Sverige konsekvent lyfter ungas röster och jämställdhetsfrågor är också mycket välkommet. Under COP26 lanserades en Youth Task Force som ska bidra till meningsfullt deltagande av unga vid Stockholm+50-konferensen nästa år.

 – Vi ser försiktigt positivt på löftet om dubblering av finansieringen till klimatanpassning. Sverige bör gå före och visa vägen för ökat fokus på klimatanpassning för människor som lever i fattigdom och som drabbas hårdast av klimatförändringen – med fokus på småskaliga bönder, kvinnor och unga. Detta är fullständigt nödvändigt för att säkra rätten till mat för alla människor och för att nå klimaträttvisa, säger Eva Åberg från Vi-skogen.

Under COP26 utlovade Sverige ökat stöd till Internationella fonden för jordbruksutveckling (IFAD).

 – Rätt använda av IFAD kan detta bidrag leda många människor ur direkta klimathot och långsiktigt stärka jord- och skogsbrukare. Sverige behöver nu arbeta för att IFAD använder stödet till att stärka ett jordbruk som är både socialt rättvist och ekologiskt hållbart där agroekologiska metoder är ledstjärnan, säger Tobias Petersson från Framtidsjorden.

Sverige gick också med i “Beyond Oil and Gas Alliance” och förbinder sig därmed att inte godkänna ny prospektering eller utvinning av olja och gas och att sätta slutdatum för all sådan utvinning. Initiativet är betydelsefullt inte minst i ljuset av att formuleringen om utfasning av kol och fossila subventioner urvattnades ur COP26:s slutdokument.

Enormt arbete kvar

Nu fortsätter arbetet – åtaganden måste implementeras, och ambitionen höjas inför nästa förhandling. Nu behöver Sverige driva på för att EU ska svara upp mot de mest drabbade länderna och gruppernas behov, och sätta rättigheter och rättvisa i centrum för klimatarbetet.

 – Civilsamhället och lokalsamhällen har ett enormt arbete framför sig. Vi behöver hålla uppe trycket för att utkräva ansvar från våra regeringar och ledare, säger Melanie Rideout från Läkarmissionen.

En officiell sammanfattning av förhandlingarna och besluten som fattades under COP26 går att läsa härCOP26 Negotiations Explained