Rekommendationer inför högnivåmötet om utvecklingseffektivitet

Men trots flera viktiga åtaganden på global nivå för en hållbar utveckling har effektivitetsagendan nedprioriterats under senare år, bland annat inom EU. Högnivåmötet i Nairobi är därför ett avgörande tillfälle att värna utvecklingseffektiviteten.

Sverige och EU bör ta en ledarroll och visa att man tar de åtaganden som gjorts på allvar. Vi, CONCORD Sveriges arbetsgrupp för Aidwatch och referensgrupp för civic space, presenterar här våra rekommendationer inför stundande högnivåmöte:

Utvecklingseffektivitetsagendans status och roll, Sverige bör:

• Agera för en mer transparent och systematisk uppföljning av åtagandena för utvecklingseffektivitet, bland annat som ett viktigt bidrag till uppföljningen av Agenda 2030 och Addis Ababa Action Agenda.

Nationellt ägarskap, Sverige bör:

• Agera för att givaråtaganden görs i Nairobi för att aktivt verka för att insatser inom utvecklingssamarbetet i högre grad baseras på partnerländernas planer, samt för ökade satsningar på att stärka partnerländernas demokratiska styrning och möjliggörande av civilsamhällets granskning av förd politik.
• Stå upp för vikten av att civilsamhällesorganisationer själva har ägarskap över program som de får stöd för, oavsett om finansieringen är offentlig eller privat, inhemsk eller utländsk, samt att de har utrymme att agera som självständiga utvecklingsaktörer.
• Verka för att givarländerna antar en plan för att leva upp till åtagandet om ökad användning av partnerländernas egna administrativa system.
• Inom EU och i alla sammanhang driva vikten av den förda politikens samstämmighet med de utvecklingspolitiska målen (och inte tvärtom) och främja ett starkt lokalt demokratiskt ägarskap.

Biståndets långsiktiga resultat, Sverige bör:

• Verka för att resultatstrategierna i biståndet är långsiktiga och gynnar långsiktig demokratisk utveckling i mottagarländerna, samt att de baseras på lokala demokratiskt framtagna planer och prioriteringar.
• Lyfta vikten av att utvecklingssamarbete som fokuserar på långsiktiga strukturella förändringar inte får stå tillbaka, varken på grund av fokus på snabba lösningar i kriser och konflikt eller av inrikespolitiska säkerhetsintressen.

Transparens och ansvarsutkrävande, Sverige bör:

• Agera för att andra givarländer tar ett större ansvar när det gäller transparens, bland annat att fler ansluter sig till IATI, vilket är ett viktigt verktyg för ökad transparens.
• Aktivt driva att EU och dess medlemsländer regelbundet ska rapportera på sitt arbete med att respektera effektivitetsprinciperna, minst vartannat år.
• Verka för att EU och dess medlemsländer deltar i att följa upp åtaganden för gemensamt ansvarstagande och ansvarsutkrävande inom FN:s forum för utvecklingssamarbete (UNDCF).

Civilsamhällets roller och utrymme, Sverige bör:

• Försvara skrivningarna i Busan-överenskommelsen om civilsamhällets roll som självständiga utvecklingsaktörer samt verka för starkare åtaganden och respekt för organisations-, mötes- och yttrandefriheten. Här kan den svenska modellen för aktörssamverkan, och traditionen av öppen dialog och remissförfaranden vara en modell att framhålla.
• Verka för att civilsamhällesorganisationers rätt att fritt ta emot finansiering från nationella och internationella källor ska värnas. Den typ av lagstiftning som i flera länder begränsar rätten att ta emot finansiering eller stämplar organisationer som tar emot biståndsmedel som ”utländska agenter” eller liknande är oförenlig med mänskliga rättigheter och även kontraproduktiv i en tid då alla resurser som kan mobiliseras till hållbar utveckling behövs.
• Driva på för att EU tar fram en särskild strategi för att bemöta det krympande utrymmet (”shrinking space”) för civilsamhället och tar ett helhetsgrepp kring hur EU ska stärka yttrande-, mötes- och organisationsfriheterna globalt. Detta eftersom det demokratiska utrymmet, inklusive civilsamhällets utrymme, har begränsats betydligt de senaste åren, vilket kräver mer kraftfulla åtgärder även bortom utvecklingseffektivitetsagendan.

Den privata sektorns roll, Sverige bör:

• Verka för att samtliga utvecklingseffektivitetsprinciper följs i samband med insatser som inkluderar den privata sektorn. Fokus bör inte ligga på gynnsamma förutsättningar för den privata sektorn, utan förutsättningar för hur den privata sektorn bäst kan bidra till en hållbar utveckling i mottagarländerna.
• Verka för att fokus för biståndsinsatser ligger på lokal privat sektor och lokal upphandling av tjänster som gynnar en hållbar utveckling i mottagarländer.
• Verka för tydligare åtaganden kring avbindning av biståndet, och även åtaganden för att motverka så kallat informellt bundet bistånd som till exempel sker genom givares kontrakt med privata aktörer.
• Arbeta för att FN:s principer om företag och mänskliga rättigheter utgör tydlig utgångspunkt för insatser, och verka för obligatorisk rapportering och inte endast frivilliga åtaganden.

Jämställdhet, Sverige bör:

• Verka för att givare och mottagare tillsammans antar kvantitativa mål för hur stor andel av utvecklingssamarbetet som ska ha jämställdhet som delmål eller huvudsakligt mål (OECDDAC:s Gender Marker G1 eller G2). Detta mål bör ligga i linje med EU:s gemensamma mål om att 85 procent av alla nya program ska ha jämställdhet som delmål eller huvudsakligt mål.