I mitten på juli meddelade biståndsminister Johan Forssell på en pressträff att regeringen beslutat att avsluta biståndet till Irak. Motiveringen är att Irak är ett rikt land, bland annat på grund av stora oljetillgångar, och därmed ”rimligen borde kunna ta ansvar för sin egen befolkning”. En som svarade på detta var Jan Axel Nordlander, tidigare chef för UD:s enhet för Mellanöstern och Nordafrika. Han skrev i Global Bar Magazine att ”Irak är ett land i sönderfall, alldeles på gränsen till en ”failed state”, med undantag av en kurdiska regionen. Under rådande omständigheter är det inte ”rimligt” att landet ska kunna ta ansvar för befolkningen.” Han påpekar också att en mycket liten del av Sveriges bistånd gått till staten Irak, utan till FN-organ och projekt som syftar till att stärka kvinnors rättigheter, fredsbyggande och dokumentation av IS krigsbrott.
Rättighetsperspektiv i bistånd till Palestina
FN-organet UNRWA hamnade åter i blickfånget när FN:s internrevision presenterade slutsatsen att det finns tillräckligt med belägg för att misstänka nio UNRWA-anställda för inblandning i Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober 2023. Regeringen hade under sommaren betalat ut 100 miljoner kronor till UNRWA, och nu återstår ytterligare 100 miljoner av de 400 i utlovat stöd 2024. Johan Forssell kommenterade att regeringen nu kommer att utvärdera framtida stöd till UNRWA.
Caroline Lund, doktorand inom fredsstudier vid Trinity college i Dublin, menade i en debattartikel i Göteborgs-Posten att regeringen måste omvärdera sitt bistånd till Palestina efter att den internationella domstolen slagit fast att fredsbyggande arbete underlättar för fortsatt israelisk ockupation. ”Det är därför hög tid att diskutera det faktum att utvecklingssamarbete inom ramen för det liberala “fredsbyggande” som pågått sedan 1990-talet, på flera sätt underlättar för fortsatt israelisk ockupation av Palestina.” Exempel på detta är att ”det främst är internationella organisationer, och inte Israel självt, som återuppbygger de hus och den infrastruktur som Israel kontinuerligt förstör i Palestina.” Vägar som bekostas av biståndsmedel tar hänsyn till israeliska bosättningar och cementerar därmed ockupationen.
SAK lämnar Afghanistan
Ett tredje land som uppmärksammats i media är Afghanistan, där det i augusti var tre år sedan talibanerna återtog makten. Svenska Afghanistankommittén (SAK), som verkat i landet i över 40 år, drog sig samtidigt ur landet, efter att ha belagts med förbud att verka, som följd av Koranbränningarna i Sverige. SAK:s generalsekreterare Andreas Stefansson skrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet att även om SAK nu tvingas lämna landet får inte Sverige sluta verka för förändring: ”Andra organisationer arbetar vidare. Biståndet går inte till den afghanska staten, utan till FN-organ och andra aktörer som når ut direkt till det afghanska folket. De hittar vägar framåt, ofta genom överenskommelser på lokal nivå. Internationella och lokala organisationer erbjuder mödravård och bygger skolor, stöttar kvinnliga småföretagare och civilsamhällesorganisationer, och gör jordbruket mer motståndskraftigt mot extremväder. De lyckas kringgå förbud mot kvinnliga anställda, till exempel genom att kvinnor och män arbetar olika dagar.”
Kylig relation med Mali
I samband med regleringsbrevet till Sida för 2024 stod det klart att Mali var ett av de länder som ska fasas ut som mottagarland av svenskt bistånd. Under sommaren kom också besked från regeringen om att Sveriges ambassad i Mali (och i Burkina Faso) ska stängas och att en ny ambassad planeras att öppnas i Senegal. I början av augusti skrev Johan Forssell ett inlägg på X som kommenterade nyheten att Mali brutit alla diplomatiska relationer med Ukraina. Han skrev: ”Man kan inte stödja Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina och samtidigt få flera hundra miljoner kronor varje år i utvecklingsbistånd.” I Mali meddelade då regimen att den svenska ambassadören hade 72 timmar på sig att lämna landet. Sten Hagberg, föreståndare vid Forum för Afrikastudier vid Uppsala universitet, kritiserar i Global Bar Magazine Forssells inlägg av flera anledningar: ”För det tredje ger Forssells tweet intryck av att hundratals miljoner svenska kronor går till juntan i Mali, trots att det inte stämmer. Den maliska staten får en liten del av det svenska biståndet (och då i avgränsade riktade insatser). Det mesta går till enskilda organisationer som når ut till fattiga och utsatta människor i byar och städer, etcetera.
Sedan regeringens beslut i december 2023 har den svenska ambassaden i Bamako gjort ett jättejobb för att fasa ut biståndet till Mali. Ambassadör Kristina Kühnel och hennes kolleger har engagerat sig för att Sverige avslutar på ett välordnat, anständigt och respektfullt sätt. Tyvärr raserade biståndsministern mycket av det arbetet.”
Röster om reformer i biståndet
En som däremot applåderade ministerns inlägg på X var Dagens Industris ledarskribent Erik Zsiga. Han menar att det var ett ”handlingskraftigt agerande” av Forssell och att beslutet att avsluta biståndet till Mali är helt rätt och riktigt, och i linje med reformeringen i stort: ”Det är en välkommen omläggning. För att ett land ska kunna ta sig ur fattigdom krävs – som denna ledarredaktion tidigare har konstaterat – investeringar, entreprenörskap och handel. Och vissa basala samhällsfunktioner måste vara på plats. Då är det bättre att fokusera på länder där det finns förutsättningar för investeringar.”
Mattias Svensson skriver i Svenska Dagbladet om tillbakagången för demokratin globalt och hur viktigt stödet till de som kämpar mot diktaturer är. Han skriver: ”Det är frustrerande lite man som svensk kan göra för dessa modiga människor, som om de lyckas i sin strävan mot demokrati, reformer och samarbete skulle göra världen friare, rikare och säkrare också för oss. Men ett välkommet bidrag är den svenska omorienteringen av biståndet. Stopp för stöd till diktaturkramare som regimen i Mali. Mer till Ukrainas motstånd mot rysk ockupation – ännu en inspiration – men också till demokratirörelser i Belarus och Georgien.”
FAKTA: Sveriges bistånd till Mali 2023, fördelat genom Sida
- FN-organ 45%
- Icke-statliga organisationer 43%
- Offentliga institutioner: 7% (avslut av projekt om folkräkning och ett våtmarksprogram i Nigerdeltat)
På temat stöd till demokratirörelser skrev också RFSL i en debattartikel i ETC. Exemplet Georgien återkommer i deras text, hur hbtqi-rörelsen är måltavla för den autoritära regimen. ”Stödet till hbtqi-rörelserna är mindre än en promille av det globala biståndet. I takt med en ökad polarisering av hbtqi-frågorna har många andra länder och stora givare dragit ned stödet de senaste två åren.” RFSL ger fem förslag på hur Sverige kan leda arbetet för frihet och öppenhet, bland annat genom att öka stödet till hbtqi-organisering globalt och att säkerställa att Sverige är en långsiktig och flexibel givare, ”särskilt i de länder där det är allra svårast”.
Organisationen My Right lyfter i en debattartikel i Göteborgs-Posten att många biståndsinsatser aldrig når människor med funktionsnedsättning. De beskriver hur det bistånd som idag sker i samarbete mellan små svenska organisationer och lokala organisationer i mottagarländer riskerar att försvinna när regeringen lägger om civilsamhällesstrategin. ”Vår modell bygger på samarbete och direktdialog med de människor det berör. Det är de som vet hur det är att leva i fattigdom och det är de som vet vilka förändringar som är nödvändiga. Vi svenska organisationer har en djup förståelse för vad det innebär att leva med funktionsnedsättning och egna erfarenheter av vad som krävs för att kunna leva ett självständigt liv. Tillsammans vet vi vad som behövs och vad som fungerar. Biståndet genom oss blir därför effektivt och hållbart trots små medel.”
Från 1% till fast budget och sen nollbudget
Biståndsminister Johan Forssell stod själv bakom en debattartikel i Svenska Dagbladet om de reformer regeringen nu driver igenom i biståndspolitiken. Han presenterade inga nyheter, utan bekräftade vad som finns uttryckt i reformagendan: Bistånd och handel knyts samman. Ukraina är högsta prioritet. Antalet samarbetsländer ska bli färre. ”Vi kommer också säkerställa att svenskt bistånd inte stödjer stater som är icke-demokratiska, men inte heller sådana som motverkar den regelbaserade världsordningen och därmed underminerar svenska intressen.”
Av reaktionerna på sociala medier är det tydligt att många av Forssells följare vill se större och snabbare förändringar. Det vill också Adam Cwejman på Göteborgs-Postens ledarsida som föreslår att biståndsbudgeten ska nollställas varje år och att endast framgångsrika projekt ska få fortsätta. ”Med nollbudget varje år skulle det förstås bli mycket mer jobb för de som ansökte om pengar. Men det skulle också bli betydligt enklare att stryka projekt som inte fungerar eller som inte levererar vad som utlovats. Snarare än att finansiera samma insatser år ut och år in skulle nya insatser behöva motiveras väldigt väl och det skulle ske kontinuerliga utvärderingar för att avgöra om de når målen.” På Smålandspostens ledarsida är man inne på liknande tankar. ”Men systemet med fast budget och kontinuerliga utbetalningar behöver göras om. Korruption och kopplingar till extremism gör det nödvändigt att bättre motivera de över 50 miljarder kronor som betalas ut från statsbudgeten till andra länder varje år. Aningslös generositet gör mer skada än nytta.”
Vad skapar transparens i biståndet?
Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) kom under sommaren med en rapport om det svenska biståndets transparens. Forskarna bakom rapporten presenterade en del av sina slutsatser i en debattartikel i Altinget. Där skriver de att transparens ”kräver satsningar på anpassad information och kunskap”. De menar att det med ”relativt enkla insatser” vad gäller den mängd och kvalitet på data som publiceras skulle förbättra transparens i internationella jämförelser. De konstaterar också att den data som publiceras på openaid.se inte räcker för att användare ska kunna utkräva ansvar, lära, samordna eller bilda opinion om biståndet. Det måste finnas ”pedagogisk information på ett övergripande plan”. De avslutar sin artikel med en fråga till ministern: ”Är det kanske dags att åter lägga fokus på informationsstöd och forskningsstöd i biståndet, biståndsminister Johan Forssell?”
Fakta:
- Anslaget för informations- och kommunikationsinsatser togs bort i december 2022.
- Anslaget för utvecklingsforskning togs bort i juni 2023.
Läs mer om transparens i biståndet.