Biståndsdebatten i media våren 2025 

Den humanitära katastrofen i Gaza och regeringens beslut förra året att stoppa stödet till UNRWA har dominerat mediedebatten i månadsskiftet maj/juni och pågår för fullt när detta skrivs. Det gör det svårt att sammanfatta den debatten. I artikeln fokuserar vi istället på Sveriges roll i det stora biståndsraset vi ser nu, där inte bara USA utan också flera europeiska länder skär ner kraftigt i sina biståndsbudgetar – till förmån för militär upprustning. 

Vad skapar säkerhet? 

Regeringen har beslutat att Sverige behöver rusta upp försvaret ytterligare och finansminister Elisabeth Svantesson har under våren nämnt biståndet som en budgetpost att ta av för att finansiera det. Till TT sade hon: ”– Vi har visat att det går att omprioritera utan att försämra andra delar av samhället, säger Svantesson”. I artikeln nämner hon att regeringen dragit ned på biståndet som ett exempel. ”– Så det går ju att omprioritera på ett bra sätt som också medborgarna kan acceptera och tycka är bra,” konstaterar hon i artikeln. 

Drygt 20 organisationer i plattformen skrev ett debattinlägg med anledning av det uttalandet: ”Att ta resurser från arbetet som syftar till att krig, hunger och tyranni inte ska uppstå för att finansiera vår förmåga till upprustning är inte hållbart. Det är inte bara en kortsiktig och dyr strategi, den är också ett ineffektivt sätt att skapa säkerhet, enligt forskningen. Det är dags att regeringen förstår det som svenska folket redan vet – att biståndet är en långsiktig investering i vår trygghet och vår framtid.” 

Frågan diskuterades av Gunnar Hökmark och Göran Greider i P1 Morgon strax därefter. Greider sade: ”Och dessutom har vi en målkonflikt. Jag vill betona det igen. Jag tror att det var Elisabeth Svantesson som stod på Folk och försvaret och sa att vi har dragit ner lite på biståndet för att kunna rösta upp försvaret. Och jag menar, drar man ner på bistånd så tror jag att man ökar risken för militära konflikter i världen. Och det här är ju ett perspektiv som är väldigt viktigt som inte är med på kartan längre. Och jag tycker det är tragiskt helt enkelt.” 

Också Peter Gustavsson tog upp var pengarna för upprustning ska tas ifrån, i Dala-Demokraten: ”Frågar du någon på högerkanten så är det troligaste svaret att dra ner ytterligare på biståndet. Mindre stöd till länder som drabbats av katastrofer, och mindre långsiktigt stöd till demokratisk utveckling och fungerande samhällen. Det är ett recept för mer korruption, fler auktoritära regeringar och fler flyktingkatastrofer. För ökad osäkerhet i världen och fler krig.” 

När Storbritannien meddelade att de avser skära rejält i biståndsbudgeten för att finansiera försvaret skrev den före detta höga brittiska militären Richard Dannat i the Guardian att rätt använt bistånd minskar risken för konflikter och minskar den militära bördan. ”Skär inte ner i biståndet för att finansiera försvaret” var hans meddelande. 

S-kvinnor och Socialdemokrater för Tro och Solidaritet argumenterade också, i ETC, för att biståndet inte kan ställas mot försvar – båda behövs: ”Vi ser en kapplöpning om vilket land som kan rusta upp snabbast. Det är inte en tävling som Sverige ska bidra till. Vi vill hellre att Sverige är med och stabiliserar, bygger samhällen, skapar hopp. Vi måste rusta världen fredligt också. Den antidemokratiska vågen i världen ska inte och bör inte enbart mötas med militära rustningar.” 

När UNDP-chefen Achim Steiner besökte Sverige i april kommenterade han, i Studio Ett, att Europas militärutgifter skjuter i höjden samtidigt som biståndsbudgetarna minskar. Han kallade biståndet ”ett strategiskt intresse för Europa” och sade: ”– Att minska drivkraften bakom flykt och migration eller bekämpa den globala uppvärmningen är lika mycket i Europas intresse som ökade militärutgifter.” 

Just att se biståndet som en investering i säkerhet var poängen i en debattartikel från Gates Foundation och tankesmedjan Fores, i SvD: ”Utvecklingsbistånd är ingen lyx, utan en strategisk investering i vår framtida säkerhet” skrev debattörerna. Argumenten återkom i en debattartikel från tre miljöpartister i Sydsvenskan: ”Men att finansiera uppbyggnaden av försvaret genom att skära i biståndet är direkt kontraproduktivt. Att finansminister Elisabeth Svantesson (M) nu vill flytta biståndspengar till försvaret visar på en djup okunskap om hur global säkerhet fungerar. Bistånd är inte en ”lyxutgift”, det är – förutom ett livsviktigt stöd för de fattigaste och mest utsatta i världen – en central del av en långsiktig och effektiv säkerhetspolitik. Genom att stödja demokratiska krafter, förebygga konflikter och öka stabiliteten minskar vi risken för nya krig.” 

Forskaren Biza Barzo vid US institute of Peace skrev om detta på debattplats i Sydsvenskan:: ”Data från den oberoende forsknings- och analysorganisationen Congressional Research Service visar att varje dollar investerad i utlandsbistånd medför mätbara säkerhetsvinster och ekonomisk tillväxt på lång sikt.” och ”Flera studier, bland annat från den politiska forskningsstiftelsen CEPR, Center for European Policy Research, visar att kontinuerligt bistånd minskar risken för långvarig politisk osäkerhet. Eurostat visar att länder som får stabilt bistånd har lägre risk för konflikt – en insikt som är avgörande för att förstå konsekvenserna av att dra ner på sådana insatser.” 

Reaktionerna på Trump-administrationens biståndsstopp 

I slutet av januari beslutade USA:s president Trump att allt amerikanskt bistånd skulle pausas i 90 dagar. Med några få undantag har USAID:s verksamhet upphört sedan dess – med ödesdigra konsekvenser. I en debattartikel i UNT beskrev Plan, Kvinna till Kvinna och RFSU tillsammans med forskare hur kvinnors rättigheter påverkas av Trump-administrationens beslut och vad Sveriges regering bör göra. ”Det krävs dock betydligt större satsningar för att möta det välorganiserade motstånd som satsar enorma summor globalt för att stoppa sexualundervisning, abort och preventivmedel. Dessa satsningar, som ofta kommer ifrån amerikanska högerkristna organisationer, i kombination med den kommande minskningen av amerikanskt bistånd måste mötas av större satsningar från Sverige och andra likasinnade regeringar.”  

Ann-Charlotte Marteus skrev i Expressen på liknande tema: ”Enligt biståndsminister Benjamin Dousa utreder man nu vad effekterna kan bli, både av munkavlen och av hotet mot USAID. Men en sak är redan klar: Vad än Tidöpartierna tyckte om de rödgrönas feministiska utrikespolitik måste Sverige nu bli en feministisk kraft inom biståndet.”  

SSU tyckte också att det var läge för regeringen att bli mer feministiska i utrikespolitiken ”I stället för att skära ner på det svenska biståndet måste regeringen markera mot USA:s misogyna politik. Sverige behöver återinföra både den feministiska utrikespolitiken och enprocentsmålet.” 

Efter att regeringen presenterat sin utrikesdeklaration utan att nämna USA:s biståndsstopp skrev 16 organisationer i plattformen en debattartikel i Aftonbladet med uppmaning till regeringen om att agera i EU när USA drar tillbaka bistånd: ”När USA lämnar scenen måste EU ta ledarskapet för global utveckling och vara en stark röst för mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning och global hälsa. Det är inte bara moraliskt riktigt, utan också strategiskt nödvändigt. Sverige kan inte längre stå vid sidan av och titta på när allt fler länder ägnar sig åt kontraproduktiv biståndspolitik.Vi har haft en stolt tradition av att vara en stark och viktig röst för demokrati och mänskliga rättigheter globalt. Historiskt har det gett oss en särställning med globalt inflytande. I tider av oro, kan det visa sig vara det smartaste vi kan göra.”  

I sitt svar försvarade Benjamin Dousa regeringens prioriteringar: ”Att konstatera att länder blir rika genom handel och att vi har en moralisk skyldighet att stötta de som slåss för Europas framtid är inte att titta bort.” Debatten avslutades med en slutreplik från organisationerna: ”Dousa försäkrar att nedläggningen av USAID inte har ”mattat av” Sveriges internationella engagemang. Men sanningen är att regeringen tog av sig ledartröjan för längesen.” 

Europaparlamentarikern Isabella Lövin (MP) skrev i ETC om EU:s roll när USA backar: ”Biståndet skärs ner och istället för att fokusera på de mest utsatta människornas behov sätts egna intressen i första rummet. Det är långt ifrån den princip vi en gång enades om när vi definierade vad biståndet är och ska vara. På det sättet finns det många likheter mellan Trumps beslut under hans första dagar och den förändring som nu drivs av högern i Europa. Men i det här omvärldsläget måste EU måste kliva fram och ta ett aktivt ansvar för den internationella stabiliteten. EU-kommissionen måste ompröva den omläggning man påbörjat och återgå till grundidén med biståndet.” 

USA-kritik på ledarsidorna 

DN:s ledarsida förde också fram argument för att EU behöver ta en större roll: ”Det ligger alltså inte bara i mottagarländernas intresse att Europa omgående ökar sitt bistånd markant. Det gynnar även oss, eftersom det främjar säkerheten i vår del av världen.” I KT-Kuriren kritiserades det abrupta stoppet av bistånd: ”USA har förstås rätt att bestämma hur det använder sina resurser. Men att först bygga upp ett biståndsberoende för att sedan dra undan mattan över en natt är både oansvarigt och cyniskt. Om biståndet ska fasas ut bör det ske stegvis, så att både mottagarna och omvärlden får en chans att anpassa sig.”  

Och i Aftonbladet drog Jonna Sima paralleller mellan Trump-administrationen och den svenska regeringen: ”Men Ulf Kristerssons regering är inne på samma spår som Trump och Musk. De har sänkt skatterna och slaktat biståndspolitiken. Svenska Sida har tvingats säga upp samtliga avtal med civilsamhället och lagt om biståndspolitiken till att gynna svensk handel och export, snarare än fattigdomsbekämpning. Sverige var en gång en stark röst för de svagaste i världen. När världens rikaste man verkar njuta av att slå mot de fattigaste är vi inte längre något att hålla i handen.” 

Dagens Arena kommenterade såhär: ”Den senaste tidens utspel och beslut om USAID är ett dråpslag för internationell hjälpverksamhet. Det driver på den ogrundade misstro mot internationellt bistånd som sedan länge pyrt hos framförallt högerlutande människor. Frön till denna misstro har även såtts av de svenska biståndsministrarna Johan Forssell och Benjamin Dousa. Men […] det finns få områden som är så transparenta som det svenska biståndet.” 

Mest intensiva debatten: 

Handlar just nu om Sveriges stoppade stöd till UNRWA och är för tidig att sammanfatta då den nu, i början av juni 2025, pågår med full kraft. Ett lästips är dock denna intervju med UNRWA-chefen Sam Rose som är intressant då den beskriver UNRWA:s relation med Sverige historiskt. 

Djuplodande om bistånd: 

Konflikt i P1 om bistånd. Har vi nått ”peak aid”? Och borde biståndet till Ukraina finansieras ur försvarsbudgeten? 

Roligast i biståndsdebatten: 

12 minuter om omläggningen av biståndspolitiken i SVT:s Svenska nyheter: 

Tröttast i biståndsdebatten: 

Timbros Adam Danielis påstående i SvD och Expressen att svensk biståndspolitik och biståndsaktörer tidigare har fokuserat på att spendera en viss mängd pengar istället för på resultat, och att bistånd ”i princip aldrig leder till långsiktig utveckling”. Danieli lyckas skriva om länder som fastnat i fattigdom som om det är biståndets fel, utan att nämna utvecklingshinder som kolonialism, skuldkrisen, skatteflykt eller exploatering av utvecklingsländers resurser.