Regeringens uppdrag, som Sidas rapport den 15 maj svarade på, handlar om dagens system för förmedling av Sidamedel genom ett urval av strategiska partnerorganisationer (så kallade SPO:er) i genomförandet av Sveriges civilsamhällesstrategi i biståndet. Scrolla ner för att se vilka frågor regeringen ville ha svar på.
Kostnadseffektivt?
Den första punkten handlar om att Sida skulle föreslå ett kostnadseffektivt sätt att ta över förmedlingen av bidrag som SPO:erna gör idag. Detta visade sig vara något av ett omöjligt uppdrag, eftersom rapporten finner att ”kostnaderna för handläggning av insatser skulle öka om Sida i större utsträckning skulle ge stöd direkt till strategins partner, utan vidareförmedling genom SPO”. Orsakerna till detta är framför allt högre löne- och personalkostnader på Sida och ambassader jämfört med civilsamhällesorganisationerna (CSO:erna). Sida föreslår ett alternativt system där SPO:er fortfarande vidareförmedlar stöd till organisationer i utvecklingsländer, men antalet organisationer som får direkta avtal med Sida ökar från dagens 17 till ca 40-50 stycken.
Nyheter i det föreslagna systemet är regelbundna, konkurrensutsatta ansökningsomgångar, färre avtalsled och tre olika stödformer inom strategin. Även det alternativa systemet skulle bli dyrare än dagens, och Sida skulle 2026 behöva öka antalet anställda på civilsamhällesenheten i Stockholm från dagens 16 till 55, samt anställa ytterligare personal på ambassaderna.
Risker med Sida som direkt avtalspart jämfört med organisationer i civilsamhället
Sida skriver att myndigheten under 2024/2025 kan ingå nya samarbeten i civilsamhället, men att det i princip förutsätter att ”avtalspart är en etablerad organisation med god kapacitet att hantera Sida-avtal”. Med tanke på att civilsamhällesstrategins mål handlar om pluralism och stärkt kapacitet och förmåga till organisering i civilsamhället så är det problematiskt att rapporten nämner en risk för ”lägre grad av mångfald bland CSO och lägre nyttjande av anslaget” under 2025. Sida hoppas att detta kan åtgärdas genom att successivt rekrytera fler personalresurser för civilsamhällesstrategin på utlandsmyndigheterna. Dock framgår inte av rapporten hur utlandsmyndigheternas förutsättningar ser ut för att ha fler avtal med mindre, lokalt förankrade samarbetsorganisationer.
Rapporten anger att Sida inte kan jämföras positivt med SPO:erna när det gäller att:
- bidra in i globalt nätverkande och samarbeten inom civilsamhället med svenska ”hjärtefrågor” och erfarenheter av demokratisk organisering och progressiva samhällsförändringar på områden så som jämställdhet, hbtqi+, antikorruption, barns och ungas inflytande, etc.
- stärka lokala och mindre institutionellt starka organisationer.
- använda fler och flexibla sätt att stödja partners utrymme i svåra kontexter.
- ha nära uppföljning och dialog med lokala samarbetsparter.
- göra antikorruptionsarbete baserat på upparbetade relationer.
Konsekvenser för verksamheten inom civilsamhällesstrategin
Rapporten nämner ett par förhoppningar om positiva effekter av att Sida skulle ta över mer av förmedlingen av bidrag inom civilsamhällesstrategin:
- synergier med landstrategier och andra statliga givare på landnivå.
- mer enhetlig resultatrapportering om Sida samordnar den själv (här nämner rapporten dock ett behov för Sida av att utveckla rutiner och system för institutionellt svagare partners – som idag finns hos SPO:er och inte Sida).
Vad gäller den första punkten om synergier an det vara positivt för strategins mål om det leder till ökad kunskap och engagemang på ambassaderna i att stärka civilsamhället som arena och aktörer. Men det för också med sig risken att civilsamhällesbiståndet koncentreras alltmer till samma länder och områden som det statliga biståndet, istället för att stärka civilsamhällets oberoende och egna strukturer för internationellt samarbete.
Strategin lyfter från och med 2024 fram en balans i aktörerna inom strategin. Dels erkänns den viktiga roll som svenska organisationers internationella samarbeten och förankring i det svenska föreningslivet kan spela för strategins mål. Samtidigt pekar strategin på vikten av att öppna upp och inkludera fler direkta stöd från Sida till organisationer i låg- och medelinkomstländer. Sida har svarat på dessa viljeinriktningar från regeringen med att föreslå en öronmärkning av 50-75 procent av strategins budget till svenska organisationer.
De potentiellt negativa effekterna är betydligt fler. Förutom de risker för måluppfyllelsen som nämndes ovan så identifierar Sida risker på områden som:
Minskad pluralism
- Idag får 144 svenska organisationer stöd (17 SPO:er samt 127 svenska organisationer i nästa led). Via dem får 1 750 organisationer i samarbetsländer stöd.
Även Sidas alternativa förslag på stödformer är dyrare och når färre av de mindre svenska organisationerna än idag, och därmed inte heller deras lokala partners.
- Sida skriver att de år 2025 kan ge direkt stöd till 30-40 stora CSO:er, blandat svenska och andra nationaliteter, samt stöd till cirka 10 globala eller regionala och 10 lokala organisationer .
- Sida föreslår att år 2026 ge direkt stöd till 40-50 stora CSO:er, 15 globala eller regionala och 20 lokala organisationer.
Färre små organisationer ges möjlighet att söka
Sida vill begränsa vidareförmedlingen till ett led av direkta avtalsparter och enbart ett led ytterligare av samarbetsorganisationer. Det betyder stora förändringar för de svenska organisationer som har stöd via paraplyorganisationer som ForumCiv eller Svenska Missionsrådet. Förändringen kan bli positiv för de medelstora organisationer som kan få egna direktavtal, men negativ för många små och några medelstora organisationer. Dessa kommer i värsta fall inte att ha möjlighet att söka statlig finansiering alls, om inte Sida tillämpar sitt föreslagna undantag från regeln i de fall där ytterligare led ökar effektiviteten.
Försämrad Sverigebild
Neddragningar av finansiering innebär att svenska organisationer som “har potential att bidra positivt till Sverigebilden genom deras långvariga närvaro och samarbeten i många länder “ får mindre resurser och närvaro, vilket påverkar samarbetspartners bild av Sverige och gör att det i länderna blir färre “relevanta kontaktytor för svenska myndigheter och privata sektorn med intressen och verksamhet i låg- och medelinkomstländer “.
Tidsaspekter
Sida hoppas ha ett nytt system för finansiering på plats från 1 januari 2025, men föreslår också en övergångsfas i rapporten. Abrupta besked om uppsagda avtal har väckt mycket kritik i Sverige och internationellt, och till och med företrädare för regeringspartierna har ifrågasatt Sidas tolkningar och agerande som svar på regeringsuppdragen. Nu förespråkar Sida en övergångsfas där avtal med befintliga partners inom strategin får löpa vidare ytterligare ett halvår, till 1 juli 2025.
Sida hoppas börja teckna avtal med nya partners i januari 2025, enligt sitt alternativa förslag (se ovan). Det hänger dock på att regeringen har en ny civilsamhällesstrategi för 2025 och framåt klar i september i år.
Flera ekonomiska och politiska frågetecken kvar
Sida vill i sitt budgetunderlag för 2025 minska anslaget till civilsamhällesstrategin med 300-340 miljoner kronor (beroende på vilken version av regleringsbrev vi jämför med) vilket ytterligare skulle försvåra måluppfyllelsen i en redan mycket ansträngd strategibudget.
Regeringen ska ta ställning till Sidas förslag både om nya stödformer och om budgetnivån för civilsamhällesanslaget, och stödet till civilsamhället är ett område där uttalanden från företrädare för regeringen och Tidöpartierna inte varit samstämmiga.
Den tredje och sista delrapporten från Sida ska lämnas den 30 juni.
Och den viktigaste frågan av alla…
Vad är bra stödformer enligt lokala och nationella civilsamhällesorganisationer som är viktiga förändringskrafter i länder där många lever i fattigdom och förtryck? Det har Sidas konsulter frågat några organisationer: “Lokala CSO betonade vikten av partnerskapet med svenska civilsamhällesaktörer och förespråkar långsiktiga stöd och kärnstöd. ” Större organisationer såg positivt på direkta avtal med Sida.
Sida sammanställer i rapporten också vad aktuell, internationell policy- och metodutveckling säger om vad som är bra stödformer till civilsamhället i utvecklingsländer. De “efterlyser ett utvecklingseffektivt stöd. Detta inkluderar ett tillitsbaserat och behovsstyrt samarbete, en rättighetsbaserad ansats, jämbördiga partnerskapsrelationer och långsiktiga, flexibla och förutsägbara stödformer som respekterar och stärker lokalt ägarskap. Det civila samhället i utvecklingsländerna vill ha möjlighet att agera i egen rätt och som självständiga utvecklingsaktörer samt erhålla en större del av finansieringen. Tillika önskas mer strukturerad och ömsesidig dialog och konsultation på landnivå.“
Dessa frågor ville regeringen ha svar på:
Uppdraget innehöll tre delfrågor, här i sammanfattat format:
- Hur kan Sida på ett kostnadseffektivt sätt ta över förmedlingen av bidrag som SPO:erna idag vidareförmedlar? Och vad blir konsekvenserna av det?
- Om SPO:er fortsatt ska vara delvis ansvariga för att vidareförmedla stöd, ge förslag på alternativa stödformer som är mer konkurrensutsatta, har mer transparenta ansökningsförfaranden och färre transaktionsled.
- Beskriv Sidas nuvarande system för att välja SPO:er och föreslå ett mer öppet, transparent och inkluderande ansökningsförfarande.