EU:s nya fokus – från migration för utveckling till migrationshantering
Att människor migrerar är inget nytt, det har vi gjort sedan tidernas begynnelse. Alla har rätt att lämna ett land, även sitt eget, och att återvända till sitt land (artikel 13 i den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna). Människor som migrerar bidrar både till destinationslandets ekonomi och till sitt ursprungsland genom att till exempel skicka pengar till familjemedlemmar, investera i lokala företag, utbyta färdigheter och kunskap. Migration bidrar till ekonomisk och social utveckling globalt och är därför en viktig faktor för att uppnå de Globala målen för hållbar utveckling.
Men de positiva sidorna av migration lyfts så gott som aldrig av media, politiker eller beslutsfattare i världen. Inte heller ligger fokus på att skydda eller stärka rättigheterna hos människor som befinner sig på flykt. Migration har istället kommit att handla om gränskontroller, brottsbekämpning och ”hantering” av ofrivillig migration. Vi ser att trenden att ”hantera migration” också är framträdande inom EU samarbetet och i förhandlingarna om den kommande långtidsbudgeten. Unionen har bytt fokus från att bejaka migrationens positiva effekter för utveckling till att se migration som ett problem för Europa som måste bekämpas.
Migration genomsyrar även biståndsbudgeten
I EU:s långtidsbudget har migration en egen budgetpost. Men vad som är nytt i budgetförslaget för den kommande långtidsbudgeten är att migration ska genomsyra alla budgetområden, även posten för unionens grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationella samarbete (NDICI) – biståndsbudgeten. I kommissionens förslag är migration ett prioriterat område som genomtränger hela utrikesbudgeten. Det är en av få utvalda strategiska prioriteringar för budgetposten. Inte ens fattigdomsbekämpning finns med, vare sig i kommissionens eller medlemsstaternas version.
I biståndsbudgeten framträder en tydlig bild av migration som något som ska hanteras och där fokus ligger på att bekämpa grundorsakerna till migration och på att stoppa vad som kallas irreguljär migration. Irreguljär migration handlar bland annat om de människor som – i brist på säkra och lagliga vägar till Europa – tvingas använda sig av människosmugglare eller korsa Medelhavet i osäkra gummibåtar. Att lägga fokus på att stoppa irreguljär migration utan att öppna upp för lagliga vägar innebär i praktiken att stoppa människor från att komma in i EU.
Konsekvenser av migrationsfokus i biståndsbudgeten
Det saknas ett övergripande fattigdoms- och rättighetsperspektiv på migrationsdelarna i unionens grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationella samarbete (NDICI). Det ökar risken för att biståndet i större utsträckning kommer att fördelas enligt migrationsmönster, det vill säga att medel avleds från låginkomstländer till länder som ligger utefter migrationsrutter. Fördelningen sker då efter EU:s och medlemsstaternas migrationspolitiska intressen istället för efter partnerländernas egna identifierade behov. Det ökar också risken för att biståndet ges med villkoret att partnerlandet ska bekämpa migration eller ta emot människor som tvingas återvända. I de pågående förhandlingarna mellan medlemsstaterna om migration i posten för unionens grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationella samarbete (NDICI), har redan sådana förslag lagts fram.
Vad innebär det att ”hantera” migration?
Kommissionen föreslår att 10 procent av biståndsbudgeten ska gå till så kallad ”migrationshantering” och bekämpning av ”grundorsaker” till migration. Det är ungefär dubbelt så mycket som idag och motsvarar lika mycket pengar som områdena hälsa och utbildning får tillsammans.
Att ”migrationshantering” ska kunna bekostas av biståndsbudgeten är oroväckande. Vi ser att många ”migrationshanteringsprojekt” som idag finansieras genom EU:s bistånd inte har som syfte att minska fattigdom och förtryck och inte heller lever upp till grundläggande principer för biståndseffektivitet. Projekten har ofta handlat om gränsbevakning och lett till ytterligare lidande och instabilitet, alltså raka motsatsen till biståndets syfte. Ett sådant exempel är EU:s Emergency Trust Fund for Africa (EUTF) som sattes upp 2015 för att hantera orsakerna till migration i afrikanska länder. Fonden finansieras till 90 procent av biståndsmedel. En av fondens fyra prioriteringar är att stärka och förbättra migrationshantering genom till exempel gräns- och kustbevakning. Den praktiska konsekvensen av denna typ av migrationshantering är att nationella styrkor förses med övervakningsutrustning och träning. Ett flertal studier har visat på att detta leder till ökad instabilitet och konflikt.
Utöver ”migrationshantering” föreslås biståndsmedel användas till att ”bekämpa grundorsaker till migration”. Vilket kan bidra till att förbättra situationen för människor som lever i fattigdom och förtryck. Men det problematiska är när minskad migration sätts som mål för insatserna. Målet måste vara att bekämpa fattigdom och förtryck.
Brist på rättighetsperspektiv slår hårdast mot människor på flykt
Det finns många olika anledningar till varför människor frivilligt väljer att flytta till ett annat land, precis som det finns flera olika orsaker till varför människor tvingas att ofrivilligt fly från sitt hemland. På samma sätt som fattigdomsperspektivet och mänskliga rättigheter är grundläggande i utvecklingssamarbetet måste de perspektiven också gälla ofrivillig migration. Förbättrade levnadsvillkor för människor i fattigdom och förtryck kan stötta utsatta människor att inte behöva ge sig ut på farliga flyktvägar. Ett rättighets- och fattigdomsperspektiv på migration innebär att fokus läggs på skyddet, rättigheterna och utvecklingsmöjligheter hos utsatta människor på flykt och mindre på mottagarländernas egna intressen och kontroll av yttre gränser. I stället för att fokusera på ”grundorsaker till migration”, som är både komplexa och extremt svåra att identifiera bör EU:s utvecklingssamarbete fokusera på att hantera grundorsaker till fattigdom, ojämlikhet, klimatförändringar och konflikter. Vilka behoven är måste baseras på partnerländernas utvecklingsplaner.
Sverige måste fortsätta värna om fattigdomsperspektivet i förhandlingarna
Just nu pågår förhandlingar mellan medlemsstaterna om migrationsbitarna i den framtida biståndsbudgeten (NDICI). Detta är ett av få tematiska områden inom budgetposten som staterna hittills inte lyckats komma överens om. Bland medlemsländerna finns de som kraftfullt driver på för att biståndet ska styras och geografiskt fördelas baserat på EU:s migrationspolitiska intressen och att en större andel bistånd ska gå till migrationshantering. Att denna grupp länder så aktivt och högljutt driver sin agenda och motsäger sig alla andra förslag har gjort att även de kompromissförslag som lagts fram innehåller djupt oroande skrivningar, bland annat om villkorande av biståndet. Det är oerhört viktigt att Sverige i dessa förhandlingar inte accepterar denna urholkning av biståndet. Sverige måste stå fast vid att migrationsfinansiering genom biståndet utgår ifrån ett rättighetsperspektiv och bidrar till att stärka skyddet för människor som befinner sig på flykt, samt att finansiering till migrationshantering tas bort eller kraftigt begränsas. CONCORD Sverige har tagit fram en rad uppmaningar till regeringen inför de pågående förhandlingarna:
- Agera kraftfullt för att stoppa allt villkorande av bistånd mot att partnerländer ”hanterar” migration.
- Lyft bort ”migrationshantering” från biståndsbudgeten.
- Verka för att öronmärkningen på 10 procent av biståndsbudgeten till migration minskar. Det föreslagna 10-procentmålet måste ses som en absolut maxgräns.
- Säkerställ att ”grundorsaker” enbart gäller ofrivillig flykt. Definitionen av dessa grundorsaker bör hållas bred så att partnerländers lokala kontext avgör vilka grundorsakerna är.
- Om man inte lyckas förhandla bort ”migrationshantering” måste tydliga krav på särskilda skyddsåtgärder ställas på migrationshanteringsprojekt för att eliminera negativ påverkan för mänskliga rättigheter, på fred och mänsklig säkerhet, risken för korruption, osv.
- Kräv att det införs utökade krav på riskbedömningar och analyser för insatser till ”migrationshantering” som beaktar oavsiktliga konsekvenser på fred, konflikt och mänsklig säkerhet och att det sker särskild uppföljning baserat på dessa analyser.
- Agera för att ta bort ensidigt negativt språk kopplat till migration, såsom ”migratory pressure” som bidrar till en föreställning av migration som ett hot och anspelar på populistiska argument.
