Den privata sektorns nya roll i biståndsbudgeten

Att locka näringslivet till att finansiera biståndsprojekt har på senare år vuxit som trend inom biståndssektorn. Biståndspengar används till att minimera riskerna för företagens investeringar i låg- och medelinkomstländer. Det är en finansieringsmetod som allt fler länder börjat använda – så också EU. I den kommande budgeten för 2021–2027 storsatsar unionen på privata och offentliga investeringar för utvecklingsändamål. Men det finns inte belägg för att denna metod faktiskt gynnar människor som lever i fattigdom och förtryck.

EU-parlamentet röstade igenom sin version av budgetförslaget om unionens grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationella samarbete (NDICI) i mars. Sedan dess har medlemsstaterna trappat upp förhandlingar om sin version. Ministerrådet har ­– efter många turer – lyckats enats om en version som kommer bli rådets position i de kommande förhandlingarna med parlamentet. Men det återstår några delar där rådet ännu inte kommit överens, vilka är: mål för migrationsinsatser; mål för klimat; den Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFSD+); vilka geografiska områden som ska ingå; samt hur mycket pengar varje budgetpost ska få.

Höstens förhandlingar

Migration och den Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFSD+) kommer att fortsätta diskuteras i rådets tillfälliga arbetsgrupp under tidig höst. Men förhandlingarna mellan parlamentet, ministerrådet och kommissionen (även kallat trialogen) kommer påbörjas i de delar där ministerrådet har en färdig position. Under hösten hoppas också medlemsstaternas stats- och regeringschefer att kunna ta beslut om delarna av budgeten som de ansvara för, men det kan också dröja till 2020.

Så ska EU få fler företag att investera i utvecklingssamarbeten

En av EU:s storsatsningar i den kommande långtidsbudgeten handlar om privata och offentliga investeringar för utvecklingsändamål. Satsningen går under namnet Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (European Fund for Sustainable Development-plus, EFSD+). Fonden kommer att bli en del av budgeten som rör EU:s grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationella samarbete (NDICI) och får ett nytt regelverk. Att arbeta med investeringar i biståndet är relativt nytt för EU. Den föregående fonden som nu ersätts inrättades år 2017 under namnet Europeiska fonden för hållbar utveckling och var den första av sitt slag.

Målet med den Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFSD+) är att underlätta för och öka investeringar för utvecklingsändamål. Det handlar främst om privata investeringar men kan också innefatta offentliga aktörer. Till exempel ska fonden få större företag att investera i utvecklingssamarbeten i låg- och medelinkomstländer utanför Europa med stöd av biståndsmedel (även kallat blended finance). Det kommer att finnas ett särskilt fokus på låginkomstländer, länder som befinner sig i konflikt, är bräckliga eller hårt skuldsatta – kontexter där företag vanligtvis drar sig för att investera. Fondens garantiinstrument ska minska riskerna för investerare och ersätta företagen för potentiella förluster.

I kommissionens förslag är fonden en del av budgetposten för de geografiska programmen, som ligger på 68 miljarder euro. Kommissionen föreslår att garantiinstrumentet ska kunna användas till att garantera investeringar på upp till 60 miljarder euro. För att klara detta behövs en betydande summa biståndsmedel avsättas till en garantifond. I förslaget finns det inget tak för hur mycket biståndsmedel som kan användas till detta, vilket CONCORD ser som problematiskt.

Privata investeringar för utveckling är en central fråga i den globala biståndsdebatten idag. Den Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFSD+) är bara en i raden av nya finansieringsmetoder som utvecklats i olika länder. Men hur vet vi om investeringar i biståndet faktiskt gynnar människor som lever i fattigdom och förtryck? Hur vet vi om det är det mest effektiva sättet att nå utvecklingsmål?

Höga förväntningar på ett relativt outforskat finansieringsområde

Det föreslagna investeringspaketet har fått ett mycket större utrymme i den nya långtidsbudgeten jämfört med tidigare. Men förväntningarna på vad som kan åstadkommas måste bli mer realistiska.

I arbetet med den nuvarande Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFSD) har de privata investeringarna ökat långsammare än förväntat, främst därför att det är svårt att få fram projekt som är möjliga att investera i, särskilt i låginkomstländer. Det är också svårt att veta om projekt som finansieras med investeringar och biståndsmedel inte skulle ha genomförts utan subventionerna. Det finns alltså en risk att den lokala marknaden snedvrids.

Det finns ännu mycket få belägg för att investeringar med stöd av biståndsmedel är effektiva utifrån ett utvecklings- och fattigdomsperspektiv, det vill säga att de leder till att människor tar sig ur fattigdom och förtryck. CONCORD anser att EU bör utvärdera effekterna av den nuvarande fonden för människor som lever i fattigdom innan unionen ökar satsningarna på att locka investerare till utvecklingssamarbeten.

Detta innebär inte att investeringar är en dålig form av bistånd, utan snarare att de uppskruvade förväntningarna behöver dämpas.

In med det gamla – bristerna i fondens nya regelverk

Precis som andra biståndsinsatser behöver privata investeringar via den Europeiska fonden för hållbar utveckling följa principerna för ett effektivt utvecklingssamarbete. De behöver också uppfylla höga standarder vad gäller miljö, mänskliga rättigheter och transparens. I förslaget om ett nytt regelverk har flera viktiga skrivningar tagits bort från den nuvarande fondens lagtexter. Det handlar bland annat om krav på efterlevnad av mänskliga rättigheter samt arbetsrättsliga, klimat- och miljöstandarder och säkerhetsåtgärder i enlighet med internationell lag och internationella åtaganden på dessa områden. Tidigare skrivningarna om att förhindra skatteflykt via skatteparadis bör också bevaras i fondens nya regelverk.

Mer behöver göras för att förbättra förslaget

I förhandlingarna mellan ministerrådet och parlamentet ger CONCORD Sverige rekommendationer till Sveriges regering och ansvariga ministrar. Tillsammans med CONCORD Europa, som driver påverkansarbete på europeisk nivå, vill vi att fonden implementeras med stor försiktighet och med en garanti för att utvecklingseffekterna alltid prioriteras. Det är viktigt att den inte gör skada på människor, miljö eller den lokala ekonomin. Fonden får inte heller förhindra att offentliga medel investeras i den offentliga sektorn, såsom till hälsa och utbildning, eller ersätta statens roll i offentlig verksamhet.  Vi vill alltså att Sverige ser till att bevara kriterier, standarder och skyddsaspekter i den nuvarande fondens regelverk.

Dessutom vill vi se följande förbättringar:

I låg- och medelinkomstländer har kvinnor ofta begränsad tillgång till resurser och utestängs från marknader. Utan tydliga jämställdhetsstrategier och riktade satsningar exkluderas kvinnor därför ofta från att ta del av utvecklingssamarbeten som involverar näringslivet. Vi vill därför se att jämställdhet blir grundläggande i programmeringen av projekt som finansieras av fonden (EFSD+).

Privata och offentliga investeringar bör ha samma krav på rapportering av utvecklingsresultat som andra biståndsprojekt. I regelverksförslaget för fonden (EFSD+) fokuserar rapporteringskraven främst på finansiella resultat. Det är viktigt att rapporteringen också innehåller resultat om effekterna för hållbar utveckling och hur projekten bidrar till att minska sociala, ekonomiska och miljömässiga ojämlikheter.

Med fler investeringar i utvecklingssamarbeten ökar också risken att biståndet påverkas av kommersiella intressen hos företag från givarländerna. Därför är det viktigt att EU:s bistånd stödjer inkluderande företagsmodeller såsom kooperativ och sociala företag, samt stöttar små och medelstora lokala företag. Men i förslaget till fondens regelverk finns inga kriterier som säkerställer att lokala ekonomiska aktörer prioriteras. Det måste ställas krav på att biståndet i första hand ska nå och främja lokala marknader och ekonomiska aktörer och inte favorisera, eller i värsta fall begränsas till, enbart europeiska finansiella institutioner och företag. Det lokala ägarskapet, att utvecklingssamarbeten ska bygga på ländernas egna utvecklingsplaner, är en del av principerna för utvecklingseffektivitet. Denna princip måste också gälla investeringarna från näringslivet.

I kommissionens förslag finns ingen begränsning för hur mycket biståndsmedel som kan användas genom den Europeiska fonden för hållbar utveckling plus. Detta är mycket oroande då det inte finns tillräckligt med belägg för att användningen av investeringar med stöd av biståndsmedel är ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom och gynna en hållbar utveckling. Den här typen av insatser behöver därför växa i en långsam och kontrollerad takt så att investeringar görs på ett genomtänkt och korrekt sätt för att säkra att de inte gör skada. Därför behövs det sättas ett tak så att inte denna typ av investeringar skenar iväg.

I EU-parlamentets version av fondens nya regelverk har flera av våra krav tagits i beaktning. Läs CONCORD Europas jämförelse med parlamentets version.

Om biståndsmedel ska kanaliseras via den Europeiska fonden för hållbar utveckling plus (EFSD+) behöver alla dessa krav tillgodoses. Det måste gå att se att investeringar med biståndsstöd ger en bevisad effekt för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling.

Få uppdateringar om EU:s budget i fokus